Idag julafton 2021 vill vi önska er alla som vi känner, släkt, vänner, alla som läser, kommenterar och följer våra liv tillsammans på min blogg. Jag hoppas att vi får julefrid i hela vårt land och blir befriade från allt våld och pandemin som vi ser och lider av idag. Vi önskar er det bästa just nu: En riktigt Fridfull Julhelg och ett Gott Nytt År.
Sista arbetsdagen före doppareda’n brukar vi stänga av företaget klockan 12 och det gjorde vi i år också. Tidigare år har vi oftast ätit ett litet mindre julbord tillsammans med hela extrapersonalen. I år blev det kaffe och Konditori Ågårdens världsberömda moccatårta, tillsammans med ordinarie styrka, men inte ens detta då flera fattades. ”Har du tagit kort?” sa Birgitta. ”Nej, det har jag missat” och då var det bara lite rester kvar på tårtfaten. I bakgrunden rullar en film från den riktige Tomtefar i Rovaniemi.
I många år har vi fått ett presentkort på en restaurang. Jag visste genom Birgitta att de gått runt och samlat in pengar. Jag frågade Niklas lite försynt om han fått något? ”Har du inte sett det på swichen,” sa han. Jo minsann där fanns det sedan en vecka tillbaka, men inte visste jag att man kunde swicha ett kuvert att öppna och att det kom fram 2 snögubbar med pengar.
Vi satsade från början på en lång flaggstång, som är hela 12 meter hög. Den köpte vi för presentpengar som vi fått för att ha som ett minne. Nu går personalens julklapp till en del av belysningen. (som var ganska dyr)
En av årets bästa dagar, ja så har jag sagt i många år. Julruschen är definitivt slut! De ljusare och längre dagarna kommer som ett brev på posten. Kanske blir det dags för Herden att få komma ut i början av året?
Idag fick jag göra mitt tredje eller kanske fjärde återbesök hos Sexolog Kristina Ljunggren, Länssjukhuset Ryhov, Jönköping, efter min prostataoperation för snart ett år sedan. Nästa tillfälle blir i mars 2022. Jag tycker att det är fantastiskt att jag fått göra en komplicerad operation, men inte bara detta, allting följs upp efter operationen. Fyra återbesök under första året på Urologen i Eksjö, för att kontrollera upp PSA prov och fyra återbesök i Jönköping för tala med en sexolog. PSA proven fortsätter i tio år och samtalen i Jönköping fortsätter nästa år.
Birgitta skulle ha varit med, men på grund av allt jobb just nu fick jag fara ensam. Inget lämnas åt slumpen och jag tycker det är skönt att sitta ned och tala om att hela kroppen skall bli normal igen. Hela läkeprocessen är lång och kan ta upp till tre år. Medicinen kostar flera tusen kr för en ask om 84 tabletter, och nu är det dags för den femte asken. Just nu finns den inte att köpa som så mycket annat. Jag har bestämt att jag vill bli återställd.
Jag har haft mitt sista manus liggandes för att godkänna det under sista veckan. Att börja jobba med detta mitt i julruschen fanns inte en enda tanke på. Det fick ligga till denna helgen när vi inte haft helgarbete på jobbet. Jag har haft en helt fantastisk Art Directer och en minst lika helt fantastiskt noggrann och professionell korrekturläsare, som rättat min svenska och inte minst alla franska namn på platser vi besökt och som minsann inte är enkla att stava till. Jag och min Art Director fick ”1960 påpekande” att rätta till. Det är inte så mycket som det låter, på 400 sidor blir det bara 5 punkter, kommatecken eller dylikt på varje sida.
Min stora brist har varit att jag bytt tempus gång på gång utan att tänka på det. Men snälla nå´n jag är ju kvar i Kitzbühel, jag är kvar på slotten i Frankrike i hela min tankevärd, jag glömde bort att det har varit och jag är inte där nu. Jag bad min korrekturläsare rätta mig så inte läsaren blir ”åksjuk” som hon sa.
Det skall bli nästan vansinnigt spännande att få boken i min hand en bit in i början av nästa år.
Nu hoppas jag att denna långa och tråkiga följetång är över, samtidigt som jag kanske delat med mig goda råd till någon annan medvandrare. Jag gick till Apoteket i byn och köpte dessa receptfria tabletter på inrådan av min Fysioterapeut. Denna tabletten är mycket snällare än Diklofenak, sa han. Jag tog två tabletter i går som startdosering och efter 12 timmar idag tog jag en tablett till. Vad hände sedan idag, jo jag kunde röra mig normalt igen och jag sprang till och med uppför trappan från lagret och det gör inte ont längre när jag reser mig från kontorsstolen. FANTASTISKT, efter bara tre tabletter. Jag fick rådet att trots detta fortsätta mitt träningsprogram.
Varför kunde inte min husläkare sagt detta till mig tidigare och jag hade sluppit ett halvårslångt lidande? Nu känner jag mig så otroligt glad att jag kan röra mig igen, men tycker det är helt sjukt att jag inte fått hjälp tidigare. Jag känner mig sviken!
För att komma vidare med min fruktansvärt onda högra höft, mitt hägra knä och fot, fick jag idag träffa en mycket ambitiös Fysioterapeut på VC i byn. Han lät mig berätta, han lyssnade till hela storyn om sömnlösa nätter, sova på magen för att inte belasta lederna, värken under hela sista halvåret, om olika läkarbesök och besök hos min naprapat. Han tog mycket av sin tid och det blev till övertid. Jag tackade flera gånger för att han engagerade sig och lyssnade. Jag blev nästan rörd.
Jag berättade att jag kämpat i ett halvår för att få värktabletter och en kortisonspruta mot muskelinflammationen, men inte fått det. Först efter att jag blev irriterad fick jag Diclofenac värktabletter. När jag sedan satt mig ned och läst den jättelånga bipacksedeln, vågade jag inte ta dessa tabletter. Förmodligen därför som jag förvägrats att få dessa. Nu fick jag rekommendation om en betydligt snällare tablett, Ipaflex 200 mg. Dessutom fick jag ett träningsprogram.
För fjärde gången fick jag det glädjande beskedet att mina höftleder håller i många mil än. Nu ska jag träna och sedan på återbesök om ett par veckor. Fantastiskt att någon lyssnar och ger goda råd.
Jag kan inte tänka mig att åka bil både till och från jobbet, jag skall fortsätta att minst gå 2,5 km hem på kvällen, även om det är -16 grader som i afton.
Trots att jag och Birgitta korrekturläst min bok minst ett tiotal gånger, ville jag inte låta min bok gå i tryck utan professionell korrekturläsning. Min bokförläggare gav det uppdraget till en helt fantastisk person, Malena, som bor i Västerås. Jag bad att hon skulle göra lite extra och hon har verkligen lagt ned ett jättejobb. Justeringarna i texten var fullt normal. Jag har nog levt in i mitt skrivande som om jag var kvar på alla platser vi besökt, alltså har det blivit fel tempus på väldigt många ställen i boken. ”Läsaren kan bli åksjuk”, skriver Malena.
Först blev jag lite småchockad över att det var så många justeringar. Nu när jag studerat igenom mitt manus igen, så är jag stolt över det jobb som Malena lagt ned. Många gånger är det en punkt eller bara ett kommatecken som är för lite eller för mycket. Drygt 400 sidor och under fem punkter, som är felaktiga på varje sida i genomsnitt. De många justeringarna kommer från att jag bytt tempus så många gånger. ”De hörde en duns mitt i natten” ändras till ”det hördes en duns mitt i natten” o.s.v. Nu har min Art Directer lite pyssel till och sedan går allt material till tryck. Malena avslutar med att skriva till mig: ”Du har skrivit en bok som du kan vara mycket stolt över.” Hon sa också när jag talade med henne, att jag har inspirerat henne till att kanske skriva en bok själv.
Vem kan ställa upp och jobba på lördag, frågade vi i veckan dels vår egen samt vår extrapersonal? Gensvaret ser ni på bild när Birgitta bjöd på Tomtegröt, med russin och kanel och smörgås. Flera frågade jag inte, de bara kom, inte bara själva, utan hade någon ytterligare någon med sig. Jag fick först signaler om att bara fyra personer kunde komma, men till frukost var vi hela 16 personer. Fantastiskt! Tomtefar blir nästan rörd av att se alla komma och jobba. ”Det är mycket roligare att jobba än att gå hemma,” sa en av våra medarbetare.
Julen 2020 satte vi försäljningsrekord och i år har vi redan överträffat detta, så det finns knappast inga gränser på allt jobb. De flesta packade Tomtelådor och fyra personer bara packade order hela dagen, men trots detta kom de inte i fatt. Flera nyckelpersoner har varit sjuka under veckan och vi har kommit efter i packshop. Själv lastade jag med mig mina grovarbetarkläder och naturligtvis skyddsskor.
Jag fick ett truckförarbevis av vd och sedan var det full fart. Någon sa för ett antal år sedan, när jag kom ned och körde truck på lagret. ”Nu har vi fått in en bulldozer.” Jag har kört mycket och många olika truckar under livets gång. Jag hade planerat att röja undan en passa komprimerad well, plastemballage och tömma soptunnor. Jag insåg snabbt hur mycket hjälp som de behövde i packshop, så jag blev kvar där till kvällen kom.
Jag är stolt över att jag inte blev trött utan orkade köra på som vanligt. Jag körde inte bara truck, jag haltade fram 15 000 steg. Inget speciellt med det heller, om jag inte haft så fruktansvärt ont i höger höft, ned i knäet och smalbenet. På natten försöker jag delvis att sova på magen för att inte belasta mina leder. Jag fattar inte all denna värk i smalbenen. Nattetid kan det kännas det som en operation utan bedövning och jag vaknar naturligtvis. På måndag morgon ska jag träffa en sjukgymnast. Då kommer jag att kräva akut hjälp!
Som jag skrev om tidigare, tjatade jag mig till värktabletter som jag vägrats att få under sista halvåret. Bäst att läsa den enormt långa ”bruksanvisningen” tänkte jag. Jag hade fått Diclofenac mot muskelinflammation. Jag insåg att dessa var inte att leka med. Många dödsfall samt att de tar ned immunförsvaret. Vem törs gå på det i dessa pandemi tider? Jag har bara vågat att ta en tablett.
På Svt nyheter i går kväll visades snödjupskartan upp över hela Sverige. Döm om min förvåning när den visade, att vi har mest snö i vårt landskap på flera platser. Vi som bor nära vattendrag och sjöar får även lite kallare än på andra platser i byn. På morgonen hade vi -15 grader och nu samma låga temperatur när jag gick hem i afton. Få har så trevlig gång- & cykelbana till jobbet som jag har.
Det allra bästa med kylan och snön är att veta att både lillbilen och Herden har +11 grader där de står 10 meter ut på gården. Ganska ofta kollar jag efter objudna besökare som ingen av oss gillar, men än har jag inte sett några spår av dem.
Vi önskar er alla en trevlig 2:a advent helg!
Visst fick vi mycket snö i natt, men vad då den var ju dunlätt. De flesta dagarna är det bara en handfull bilar som kör på vår gata och nu på morgonen en enda bil, postbilen. Nu får vi nästan sluta att säga gata, det är en byväg. Igår fick vi ett brev från Postnord att vi får ett nytt post nr från och med 1:a januari. Post nr 578 93 vilket innebär att vi klassas som lantbrevbärarlinje. Till släkt och vänner notera det nya postnumret.
Men nu är jag inte riktigt överens med mig själv. När vi byggt vår villa 1972 anlade jag ett potatis- & jordgubbsland på hela 12×3 meter. Jag grävde detta för hand med spade utan att räta på mig. Något år senare skulle jag gräva igen, men vad hade hänt? Jag grävde en bit och sedan vilade jag. Jag var då bara 25 år. Följden blev ett år senare att jag sådde gräsmatta.
Att skotta snö har aldrig bekommit mig, stor och stark som jag alltid varit. När jag skottat upp garageinfarten och entrén, kände jag mig lite småtrött i går kväll, inte mycket men lite. Nu är jag 50 år äldre än när jag grävde vårt grönsaksland, men har det gått så mycket utför, tänkte jag. Sista året har varit tufft med alla sjukdomar, så jag hoppas att det är bara konditionen som måste tränas upp igen.
Notera vår rätta adress från och med 220101:
Birgitta & Matts Torebring, Framtidsvägen 3, 578 93 Aneby.
Matts Torebring 