
För att komma vidare med min fruktansvärt onda högra höft, mitt hägra knä och fot, fick jag idag träffa en mycket ambitiös Fysioterapeut på VC i byn. Han lät mig berätta, han lyssnade till hela storyn om sömnlösa nätter, sova på magen för att inte belasta lederna, värken under hela sista halvåret, om olika läkarbesök och besök hos min naprapat. Han tog mycket av sin tid och det blev till övertid. Jag tackade flera gånger för att han engagerade sig och lyssnade. Jag blev nästan rörd.
Jag berättade att jag kämpat i ett halvår för att få värktabletter och en kortisonspruta mot muskelinflammationen, men inte fått det. Först efter att jag blev irriterad fick jag Diclofenac värktabletter. När jag sedan satt mig ned och läst den jättelånga bipacksedeln, vågade jag inte ta dessa tabletter. Förmodligen därför som jag förvägrats att få dessa. Nu fick jag rekommendation om en betydligt snällare tablett, Ipaflex 200 mg. Dessutom fick jag ett träningsprogram.
För fjärde gången fick jag det glädjande beskedet att mina höftleder håller i många mil än. Nu ska jag träna och sedan på återbesök om ett par veckor. Fantastiskt att någon lyssnar och ger goda råd.
Jag kan inte tänka mig att åka bil både till och från jobbet, jag skall fortsätta att minst gå 2,5 km hem på kvällen, även om det är -16 grader som i afton.
















