Matts Torebring

I säkert 10 år, kanske det dubbla, har jag sökt på nätet efter pappas gamla traktor från början av 60 talet. I dag hittade jag den när jag sökte på Veteran Traktor Steyr.

Jag kan inte tro att någon mera av er har hört, eller ännu mindre har sett denna traktor tidigare. Troligtvis var den billig på den tiden och då köpte pappa den. Pappas traktor var röd, men annars exakt likadan. Lägg märke till avgasröret under traktorn som alltid kördes sönder. Sätt på full skärmbild och fullt ljud. Kanske minns någon den, när vi träffas på Lommaryds Marknad i morgon.

Ni måste starta traktorn här och känna doften av dieselröken, detta har ni aldrig hört förr:

https://www.youtube.com/watch?v=jXtzkkJ7frU

För ett 20 tal år sedan satt jag med ett headset från LG Telefoni. I bland kunde jag sitta och ringa hela dagarna. De höga och helt onödiga upppringningssignalerna skar in i höger öra. En skyddsingenjör mätte upp signalerna och sa med bestämdhet, att de var för höga men ingen åtgärd. Jag kunde ju lyft bort headsetet i de kritiska ögonblicken, men så blev det inte alltid. Idag är jag hörselskadad sedan ett antal år tillbaka.

En av hörapparaterna har lagt av helt och hållet sedan en vecka tillbaka. Vi har varit lågt bemannade på jobbet, så jag har inte kunnat åka till Audionommottagningens tekniska support i Jönköping. Fredag fm. förra veckan ringde jag för att höra om det var öppet. På nätet stod det att det var öppet, men vem kan man lita på idag så jag ringde. Ja ni vet svaret …”Vi ringer upp dig på måndag morgon kl. 8!” Efter ett par minuter ringde de upp mig och sa: ”Jag ringer dig nu för jag har så lite att göra!” Ja du kan komma nu i eftermiddag. Jag var nästan på väg att åka när telefonen ringer igen. ”Det finns ingen bemanning i eftermiddag!”

Jag ringde idag också för att kolla, men utan att någon svarade, jag har trots allt 10 mils resa t.o.r. Enligt nätet var det öppet och så var det när jag kom dit, fast då satt det helt andra tider på dörren. Jag fick plats nr. 15 i kön och just då hjälpte de nr 8. Jag fick i alla fall hjälp innan de stängde. Denna gången måste de plocka isär min hörapparat och det tar tid, men nu skickas den sedan hem till mig.

Man lär sig leva med allt, men visst är det jobbigt att inte ha full hörsel. Med stengolv och trä i taket hemma, har vi nog inte de bästa förhållande för en hörselskadad person. Jag får alltid fråga om Birgitta: ”Sa du ja eller sa du nej?” Det kan bli ganska tokigt om jag hör fel.

Ni vet att jag skrev om ljungfruresan med motorbåten och att vi fick ro i stället. Nu kom Storfiskare Linus hem igår, efter tre veckors semester med far och mor. Det gick inte bra för honom heller att få motorn att starta, utan han tog årorna och rodde ut på sjön så vi kunde fika. Vi måste lösa detta att inte motorn startar, sa pappa Niklas och storfiskaren Linus. De rodde ut på lite djupare vatten och Vips så startade motorn direkt vid första rycket. Vi hade försökt starta på för grunt vatten, propellern kunde inte snurra runt. Idag erkänner jag vårt handhavandefel!

Först hade vi tänkt att sjösätta båten i badviken, men det var så lite vatten och jag vågade inte backa ut tillräckligt långt. Vi fortsatte till Båtrampen i Målsånna camping, men samma sak där. Aneby sjön har just nu 50 cm lägre vattenstånd ön normalt. Då åkte vi till sjön Ralången och en fin ramp att sjösätta vid.

Vad roligt vi fick, det var bra krut i motorn och ganska snabbt hade vi kommit till norra delen av sjön. Ralången är idag en jättefin sjö och ligger så vackert placerad. Fram till slutet av 60 talet släpptes dock allt avloppsvatten orenat ut från samhället, samt allt avloppsvatten från Sveriges största privatägda slakteri som låg i Aneby. Det sägs att Svartån var färgad röd av blod från slakteriet vissa dagar. Naturen har naturligtvis inte läkt alla sår men ganska mycket.

Vi fick en härlig tur på sjön i ett underbart bar väder. Linus stortrivdes med att ge full gas på båtmotorn och vi andra hade jätteroligt. Nu lär vi oss lite nytt varje gång.

För första gången i livet och på 75 år äger vi en båt. Idag skulle vi ta vår första båttur med den egna båten. Det kändes verkligen spännande, men en hela massa saker att se till innan vi kom iväg till badviken. Till slut satt vi i båten på väg ut och då sa Birgita: ”Vi har glömt flytvästarna!”

Vi hade heller inte tänkt på att det inte fanns ett rep i fören, för att leda och hålla in båten med. Vi stod och tog på oss flytvästarna, när vi plötsligt fick se att båten var på väg ut och utan oss. Jag behövde inte simma efter den, men stövlarna blev fulla av vatten och jag blev blöt upp på låret.

Det är alldeles för långgrunt för att sjösätta och ta upp båten i badviken, även om många gör det. Nästa gång måste jag backa ut betydligt längre eller ev. koppla av trailern. Men det blev ingen resa med motorbåten idag. Motorn startade inte! Om det var handhavandefel eller tekniska fel det vet jag inte, men efter 3 ihärdiga försök gav jag upp och sedan rodde jag halvvägs till Målsånna Camping.

Vi hade inte heller ett ankare och båten gled ganska mycket i vinden. Ingen fara, vi har Biltema ett par mil bort och de har öppet i morgon. Birgitta hade gjort goda baguetter som vi valde att inta på land tillsammans med nybryggt kaffe.

Nästan varje dag, som vi inte jobbar, så även idag, frågar Birgitta mig: ”Vad vill du ha för mat idag?” Ganska ofta svarar jag, men kanske lite skämtsamt: ”Potatis, fläsk och löksås.” Svaret som jag brukar få är: ”Det har jag inte hemma idag, det får du en annan gång!” I dag var det en annan gång. Fantastiskt gott.

I helgen som varit gratulerade vi Mikael, ytterligare en 50 åring i familjen. Mikael kunde inte fira fullt ut p.g.a. sjukdom och semestrar. Vi skickade ett fint gratulationskort, paket och en gåta. Han fick inte öppna paketet förrän han löst denna gåtan …

Du behöver denna

Men du kan knappast köpa den själv

Vi har köpt den, men vi kan inte använda den

Du kan använda den varje dag, så länge du lever, men bara vid vissa tillfällen

____________

Mikael fick flera timmar på sig under dagen att lösa gåtan, men det gick inte. Så fram emot 21 tiden på lördagskvällen måste paketet ändå öppnas. Då viskade Nelly (10) i mammas öra. Det är en laddbox till bilen.

Vår dotter med familj köpte en elbil under våren. Efter upp emot 30 mils körning hem från Stockholm, måste den laddas när familjen kommer hem till oss. Då har Mikael fått ge sig ut på byn för att leta laddstolpar. Detta tyckte vi inte var gästvänligt, utan Niklas med familj och Birgitta och jag uppvaktade med en sådan. Idag fick vi den installerad hemma på vår gästparkering.

Allt var förberett sedan bygget, med 16 amp ström både på utsidan och insidan av garaget, utifall att Birgitta och jag skulle vilja ha en elbil vi också. Trots detta tog det ett par timmar att installera den. Då är ändå inte wifi inkopplad, det kommer en annan man och gör det i morgon.