När jag har gått tillbaka till mina rötter i mitt skrivande, fick jag se kort som jag inte visste om att det fanns. Här på bilden sitter mormor Elin (som gick bort strax innan jag föddes) och morfar August, tillsammans med sina sju barn. Min mamma är längsta flickan längst bak. Ingen av dessa barnen lever idag. Trots att jag träffat dem många gånger, klarar jag inte peka ut vem som är vem. Min mamma Ruth, bästisarna, Britta och Ester. Grabbarna var Allan, Sven-Åke, Karl-Erik och Olle.
Att kunna leva 9 personer i denna lilla röda torpstuga är för mig en gåta. I grannsocknen Marbäck, fanns också en liten röd stuga i en hage. Där föddes 15 barn. Jag talade med en man för lite sedan, som vars pappa var nr 12 i den barnaskaran. Han fick namnet Tolvan. Sedan föddes ytterligare tre barn efter honom.
Bara sonen Allan gav sig iväg från hembygden och blev missionär i Afrika. Alla de andra barnen stannade kvar i socknen eller socknen intill. Detta har förvånat mig mycket. På pappas sida är de också sju syskon och bara en av dem lämnade hembygden och reste till Uppsala. En av hans barn är den välkände pastorn Lennart Torebring. Hela den familjen är pastorer och syns ofta i TV.
Varför visade mamma mig aldrig dessa fina kort? Min mamma Ruth till höger i bild tillsammans med sina systrar Ester och Britta. Alla barnen tillsammans med min pappas syskon, var de 14 barn. Bra två lämnade hembygden. Alla barn utom två, kom att försörja sig inom lantbruket.
Mamma och pappa fick fyra barn. Här är det tvärtom, alla har lämnat hembygden utom jag. Ingen av oss är kvar vid det vi växte upp i, lantbruket. Ingen på pappas, mammas sida eller mina syskon, har heller ägnat sitt liv åt att göra affärer eller drivande entreprenörer. Jag har funderat mycket på detta. Min syster bruka skoja med mig och säga, du Matts fick allt, istället för att dela med dig till oss andra. Vi är mycket stolta över våra begåvade barn.
Matts Torebring 
Ja tänk vad mycket man vill höra av sina föräldrar, men då det kanske är för sent. Då får man istället glädjas över sina syskon, barn och allt annat ens familjer kunnat ge.
Allt gôtt
Jag tänk om man haft förståndet som ung. Nu finns det flera 100- tals obesvarade frågor.
Det bästa
Ja förr så var det stora familjer med många barn och trångboddhet!
På min mors syskonskara tror jag dom var 8-9 stycken!
Är nog bara 2 kvar i livet,min morbror och min moster.
På fars sida var dom några färre,där är nog alla borta i livet!
Kul med alla gamla kort,men dom levde nog ett hårt liv mot nu.
Ha det gott/VårKram
Jag måste nog tyvärr säga, att jag har inte brytt mig tidigare. Inte förrän nu, när jag började att sätta mig in i det. Visst var det roligt att ha dessa gamla kort.
Vår kram
Men ,Matts då! Var har du hittat dessa fina bilder? Har aldrig sett dom. Så fina Ska bli intressant att träffas och se ditt verk.Kram lillasyster.
Hej Lillasyster, alltid lika roligt att höra av dig. Det var en av våra kusiner, Herbeth & Esters pojkar, som kom in till mig med dessa fina bilder. Varför talade vi aldrig om deras barndom, det var bara nuet vi talade om hemma.
Till sommaren måste vi ses. Stora kramar
Så fina foton! En skatt! Och vad intressant det är med allt hur människor levde och överlevde, är svårt att fatta hur det gick till och de hade kunskap som vi saknar idag även om mycket annat ramlat över oss. Vilken skatt denna bok blir också.
Ha en fortsatt bra helg, vi gladdes åt två soldagar, var verkligen efterlängtade och hälsosamma i allt mörker så ett par dar med regn nu står vi ut med. Ta hand om er i allt det vackra.
Ja visst är det fina kort. Men varför levde vi bara i nuet och talade aldrig om deras barndom? Det var en av våra kusiner, Herbeth & Esters pojkar, som kom in till mig med dessa fina bilder. De är verkligen fina. Solen ja, den försvann när jag ville vara ute och jobba idag. Nu i kyla och regn, lockar inte ens en sommarservering med den största och godaste hamburgare.
Allt gott till er.
Fint att ha dessa bilder kvar! och så annorlunda det var förr! Vi har fått det så otroligt bra i Sverige, men det är inte så länge sen som vi levde mycket fattigare, enklare och mer trångbott. Viktigt att komma ihåg och ger ju lite perspektiv både på vårt liv idag och på hur man lever i många andra länder.
Det finns så mycket minnen kring all fattigdom i barndomen. Jag har valt att inte öppna upp detta i min bok. Men jag har skrapat på ytan, ändå började jag storgråta och fick sätta mig och krama om Birgitta, för att vi har det så bra.
Länge hade vi en sliten träsoffa i entrén på jobbet, föra att visa att den tid vi suttit i fina skinnsoffor är inte en mätbar i det stora perspektivet.
Allt gott!