Idag lade vi om våra vanor, för att komma till jobbet. Birgitta har oftast cyklat. Det har jag gjort till en hel del också, men det är så många andra måsten på vägen, så bilen har rullat alltför många dagar. Idag åkte vi gemensamt i bilen till jobbet strax före klockan sju. I eftermiddag gick jag 2,5 km hem, på 25 minuter blankt.
Jag gick utmed Svartån, eftersom det var lite lugnare där i blåsten. Lika gärna skulle jag kunna haft en båt att glida fram i, ända in till centrum och sedan gå de sista hundra- talet meter.
Framtidsvägen, med ett bland de bästa av Aneby´s äldreboende. Inte ett trappseg, plan cykel- båt- & gångväg till centrum eller två km bilväg. Fast då måste vi åka över dessa förhatliga vägbulor, som ingen verkar bry sig om, trots att de tillhör en förgången tid, när det var genomfartstrafik. Ofattbart att ingen tar tag i det!
Matts Torebring 
Det var nog bara tåg och flyg som inte fanns som alternativ till arbetet.
Men tänk en härlig sommardag att glida fram på ån, binda fast den och sedan gå de sista metrarna till arbetet, härlig frihetskänsla.
Men att vandra ett par kilometer är nog inte heller fel, varken för kropp eller knopp.
Allt gott
Det nyttigaste är att gå, det mest rofyllda vore att åka båt, det mest bekväma är att åka bil. Det talas om att tågen inte ens kommer att stanna i Tranås längre. Det bästa
Vilka härliga val ni har när ni hamnat så bra i boende nu!
Vi är inte heller några älskare av dessa vägbulor 🙂
Ha det gott/RegnKram
Ja visst bor vi fantastiskt, vilket äldreboende vi har, nästan oroligt. Väg bulor är bara till för dem som inte kan läsa. 🍁Kram