Under alla år som vi rest sommartid i Sydeuropa, har jag gått till brödbutiken och köpt frukostbröd på morgonen. Rakt in i butiken, pekat ut vad jag vill ha och sedan gått hem. Så när första dagarna i juli kommer, har det ofta varit en lång kö ut på gatan. Nu är det dags att vi åker hem, har jag alltid sagt då.
Idag fick vi uppleva samma sak i Eksjö. Efter att ha hjälpt Niklas familj, med att ställa upp husvagnen på Eksjö Camping, sa jag till Birgitta. ”Nu är jag sugen på en tårta”. Hos Lennarts var det kö ut på gatan. Det visade sig att antalet kunder i butiken, var begränsat till fyra personer samtidigt.
Vi skulle naturligtvis rest någonstans i påsk. Vi stannar hemma. Har ”Stefan” sagt så, då lyder vi. Vi har bestämt oss för att bo där vi bor, vi har det så bra här. I stället tar vi lillbilen och gör utflykter. Om någon månad drygt kanske vi flyttar in.
Det talas så mycket om 70 + som Birgitta & jag, trots allt räknas till. Vi jobbar, vi sitter på våra enskilda kontor, utan att möta människor utifrån och vi håller avstånd.. Vi är extremt försiktiga, vi tvättar oss noggrant, vi spritar händerna många gånger om dagen. Vi tror att livet på landet är enklare att leva än i stan.
Det finns inga ord som räcker till, för att skriva om den kris som vi alla upplever just nu. Alla personliga tragedier, saknaden av vänner som lämnar oss, arbetslöshet, ekonomiska bekymmer, listan är hur lång som helst. Ingen vet hur länge det varar, den som säger något annat ljuger, uttryckte någon. Trots all sorg och smärta, föds det positiva händelser i detta. Alla som kan, vill hjälpa till med något. Några kyrkoherdar intervjuades på radio och de sa samma sak. Vi ringer upp våra äldre för att höra hur de mår. Nu måste vi alla bry oss och ta vara på varandra.
Matts Torebring 
Förståndigt av butiken att ha det så. Ja inte är det roligt i dessa tider, säkert lättare i mindre orter än storstäderna. Vi håller oss hemma, vill inte stöta ihop med andra som inte tänker sig för.
Det är ofattbart att detta virus, kunnat få dessa enorma proportioner. Varför såg man inte upp i tid? är det lätt att tänka i efterhand. Kanske far det omkring i luften, ingen vet säkert. Var rädda om er!
Ja vart ska detta sluta nånstans,kommer dröja länge innan det blir återställt!
Tårta gillar vi också,jordgubbstårta är nåt vi gillar 🙂
Ha det gott/Mulen DalaKram
Bättre att glädjas över en tårtbit, än dras med ned i bekymmer.
Var rädda om er kramar
Oj vad gott! Vilken glädje att kunna köpa något läckert och klokt handhavande hade de så man vågar köpa. Ja nu minns jag alla morgnar på Gotland, direkt till brödbutiken och vad det doftade gott. Ja gjort lika i andra länder och ännu mer spännande bröd då. Tacksam ändå för allt jag hunnit uppleva, nu vet vi ingenting egentligen och man försöker så gott man kan. De som gått igenom sjukdomen bedöms ha antikroppar och man vill ha dem som blodgivare, Lennart Hammarström på Karolinska fått igenom det och han och jag jobbade på Huddinge sjukhus immunologen och fick fram en metod för fagocytos, om mördarceller som slukar det onda. Jag var 30 år då och både Lennart och jag var nygifta, ja inte med varandra 🙂 han var en toppenkille att jobba med, förutom vänlig så smart. Och aktiv än. De ska ge detta där det krisar totalt, ja döden är alternativet och då kanske man själv skulle ta chansen. Ha det fortsatt bra, jag tycker det är uppmuntrande att läsa om er och att ni är så aktiva men samtidigt vettiga.
Du är som vi så jordnära, men du skiljer ut dig, med din fantastiska kunskap och erfarenhet som du har och som du delar med oss. Själv är jag så tacksam, på samma sätt som du, för allt jag fått vara med om genom livet. Nu hoppas jag att ni fantastiska människor, som jobbar inom forskning och vården, kommer att kunna lösa detta för allas vårt bästa. Själv har jag somnat till Psalm 91 kväll efter kväll. Jag är trygg, vi klarar detta, med er kunskap och den Högstes beskydd. Vi önskar er allt beskydd, framgång och uppmuntran.
Ja detta är minst sagt oroande och vart ska det sluta? Ägarna berättade idag vad som händer i här i Sverige, Europa och världen. Personal sägs upp överallt, i alla möjliga genrer. Vad ska hända smådetaljer är slut, kommer det bli som vanligt igen, knappast.
Det känns så otäckt att ingen har total kontroll över spridningen. Vi lever alla i den största osäkerhet. Jag hoppas att vi får göra en omstart till det bättre. Vad rädda om er!
Det är klokt av er att stanna hemma över påsken, det ska vi också göra eftersom vi också tillhör riskgruppen. Tycker att vi måste ge sjukvården en ärlig chans att klara av situationen. Vi väntar med att ge oss ut tills experterna indikerar att kurvorna håller på att plana ut och smittorisken är under kontroll.
Jag tycker bara att det var synd, att reseförbudet och förbud mot större samlingar på offentliga platser kom så sent. Tillsammans kommer vi att klara detta. Var rädda om er.