Jag förstod plötsligt, varför jag älskar att skriva på min blogg och helst varje dag. Det är helt enkelt en ådra från min mamma Ruth, som jag inte visste om…
Pappa Reinholds inskrivningsbok från militärtjänstgöringen 1933
Jag har känt till, att det fanns mycket sparad dokumentation, från mamma och pappa, men inte att det fanns så mycket. Efter begravningen, av min storebror, i fredags förra veckan, fick jag med mig fyra jättekartonger hem, som min storebror har vårdat under flera år. I går kväll öppnade jag två kartonger.
Läs om de militära förmånerna från 1933.
”För varje tjänstgöringsdag erhåller den värnpliktige ett penningbidrag av 50 öre”. Pappa som var vapenvägrare, talade ofta och mycket om sin ”beväringstid”, i bland annat Kristianopel. Mamma satt ensam i många år, uppe i skogen, i torpet Lotteberg, när pappa var inkallad. Först militärtjänstgöring och sedan beredskap under kriget.
Mamma har fört kassabok sedan 1939.
Mamma och pappa bosatte sig 1939, i ett torp vid namn Lotteberg under Skareda i Lommaryd utanför Aneby. Där är jag också född 1947. De har berättat att de hade en höna och en ko med sig till boet 1939. Vid årets bokslut ser jag att de hade två kossor och en gris. Jag har även sett en bild vid något tillfälle, på deras ”Handdrivna Tröskverk”. Det finns med bland inventarierna ovan.
Den 8 februari 1969 skrev mamma så här.
Jag såg att mamma skrivit anteckningar sedan 1934. Jag kan inte säkert säga ännu, hur långt tillbaka, som mammas dagboksanteckningar sträcker sig. Klart är att hon har skrivit dagbok precis varje dag. Travarna med kollegieblock är enorma. Jag har inget minne på att jag sett mamma skriva. Troligtvis har hon gjort det, när allt blev tyst runt omkring henne.
Jag hittade år 1969 och bläddrade fram till den 8 februari, ni kan läsa det ovan. Detta var Birgitta och min bröllopsdag. Jag blev rörd, när jag läser vad mamma skriver. ”Det känns så svårt som mor, när barnen bildar hem, en efter en”.
Mamma & Pappa var de mest varmt troende personer man kan möta, ni ser det av texten ovan. De har gett oss barn, en värdegrund i livet, som många saknar idag. Mamma har skrivit precis varje dag, ”Fick kaffe på sängen”, ”bakat våfflor”, varit och handlat i Aneby, och så vidare.
Idag har jag köpt mig en ny scanner, som jag hoppas att få nytta av framöver. Jag hoppas att kunna få tid till, att dramatisera upp alla händelser och om möjligt skriva en bok om mina föräldrars liv och delar av mitt eget. Allt detta måste dammas av igen. Jag såg bland annat i alla papper, släktled ned till 1600- talet.
Matts Torebring har fått sysselsättning….
Matts Torebring 
Oj Matts, nu har du att göra i många timmar. Vilken intressant läsning detta kan bli för dig.
Ja så sant, funderar just på, hur jag skall sortera upp allt för min hjärna..
Intressant läsning framöver för er,mindre tid för Bobilsåka! 😃🚍
En varm UppsalaKram
Jag hoppas mamma har skrivit om sin ensamma dagar i torpet, när pappa var borta på beväringen under krigstiden. Samt även rötterna bakåt i tiden.
Kram
Intressant med gamla dokument.
Kram
Ja, jag tror det finns mycket intressant att ta del av.
Kram
Många timmar med spännande läsning framöver alltså …
Kram
Ja, det kommer att ta tid. Mammas handstil, är inte så speciellt lättläst heller.
Kram
Det tar tid att gå igenom allt. Jag har några kartonger, som jag nu håller på att skanna efter mamma. Just nu är det fotografier, men brev, gästböcker och dagböcker har jag också gått igenom. För mig var det tvunget gå ett par år innan jag kunde ta tag i det. Det väcker mycket känslor och en del av sorgearbetet var jag tvungen hantera först. Lycka till, du kommer lära dig mycket om de dina.
Tack Elisabeth! Det har gått tio år sedan pappa gick bort och mamma nästan dubbelt så länge. När jag läste delar av det mamma tecknat ned, fick jag tårar i lögnen jag också. Jag skall sortera upp allting först. Sedan får det ta den tid det tar.
Matts vet själv med mig att man skulle ha varit mera frågvis. Men vem har tid med de i unga år!
Ja, tänk om vi finge träffa dem någon dag och gå igenom alla frågor. Nu känns det som frågorna är många.
Matts detta är det största, att få del i föräldrarnas liv på pränt, oerhört värdefullt för dig/era barn framöver! Scannern blir en bra kompis för ditt bevarande av dokumenten. Just nu är ju Pdf formatet läsbart av både iOS och Microsoft operativsystemen MEN jag rek. dig att rådfråga en specialist vilket scanningformat man anser vara framtiden för elektroniska filer. Scannat pappersformat bör ju vara till syrafritt papper!
Att gilla att skriva som din mamma är en fantastisk egenskap och en lycka att få via föräldragenerna 🙂
Visst är det en stor skatt som jag fått att vårda. Jag hoppas kunna ta väl hand om den, på flera olika sätt. Det märkliga är, att jag inte har ett enda minne av mammas skrivande hand.