Här åt vi frukost.
Jag älskar små smidiga rastplatser som denna, kanske bara ett par hundra meter lång, träd som tar bort vägljud, bra servicehus, enkelt att stanna, enkelt att komma ut igen. Fransmännen har ofta en förmåga, att bygga jättestora rastplatser, som kan ta tio till femton minuter, för att hitta ut igen, genom alla labyrinter.
På morgonen körde vi in och ut, bland flera olika rastplatser, innan vi bestämde oss för att äta frukost här. Då fanns det en ny rastplast bara ett litet styck bort hela tiden.
Här åt vi middag
När vi skulle äta middag fanns det inga rastplatser längre. Efter mer än tre timmars sökande hittade vi denna. Trevligt att äta, men toaletterna luktade illa lång väg. Vi ville inte heller övernatta här ute i skogen.
Här sover vi.
Målet för resan idag var att komma upp till Köln, Tyskland. Det gjorde vi! Efter att vi ätit middag, körde vi tjugo mil till, innan vi hittade en plats att stanna och sova på. Så här har vi sovit på rastplatser i sjutton år, på våra Europaresor. Vi kör tills vi är trötta! Sedan vill jag bara vrida av nyckeln, duscha och sova, precis som på långtradartiden.
Under alla åren vi åkte till Italien, fanns vägsträckor där det fanns en ”PWC” på nästan varje km. Sedan kom vi till Bologna och körde ned mot Rimini, då fanns det inte en enda möjlighet att stanna bilen, mer än lite vid nödtelefon. Man måste kunna stanna ibland, för att läsa karta, fika, sträcka på benen, läsa mejl eller gå på toa. Hur tänker de som planerar vägar?
Matts Torebring 
En natt kan man ju sova lite varstans.
Kram
Det tycker vi helt klart också. Vi vill avverka mil, för att sedan njuta. Kram
Vi känner i denna oroliga värld vi lever i mer otrygghet!
Så det gäller mer o mer se upp med var man övernattar.
Ha det gott o kör lugnt…..FriveckoKram 🙂
Sedan vi började med campinglivet på sjuttiotalet, har vi säkert sovit hundratals gånger på Rasthouse parkeringar och även parkeringsplatser. Vi känner oss helt trygga hos de stora pojkarna. De kan nog slåss för vår räkring om det skulle behövas. Vi undviker obelysta ödsliga platser. En Møn kram
Ibland undrar man om vägplaneraren tänk över huvud taget
Kram
Helt rätt, jag tänkte samma sak efteråt. De glider säkert runt i sina lyxlimousiner, utan att ha minsta tanke på hur vanligt folk åker bil. Det borde var lag, på en enkel parkeringsplats per mil. Det handlar om trafiksäkerhet. Sverige, Danmark och Tyskland är nog trots allt ganska duktiga. Kram
Vi väljer nog med omsorg vart vi stannar. Jag vill känna mig trygg. Kram
Vi är tryggast tillsammans med de stora pojkarna eller inne på en camping. Kram & Må gott
Jag tror inte man rakt av kan jämföra dagens läge, vad gäller övernattning på rastplatser, med hur det har varit tidigare år. Dels finns det nuförtiden andra typer av husbilar som sticker ut, dels finns det fler husbilar och dels förekommer det fler inbrott i husbilar. På sina håll så mycket inbrott att polisen har gått ut med varningar.
Jag tror att larm avskräcker, så länge vi är kvar i bilen. Vi var fyra husbilar som stod nattparkerade på Rastplats Gyllene Uttern, Gränna, en weekend. Tre husbilar intill oss hade inbrott, men inte vi som har larm. De andra hade inte larm monterat. Inbrotten skedde på morgonen vid typ toabesök och liknande. Däremot är jag livrädd att lämna husbilen obevakad på allmänna platser. Det gör vi mycket sällan. Därför bor vi på campingar ute i Europa.