Till minne av Brownie

9 10 2014
Brownie

Brownie 8 veckor.

Vi ser många, många som har mindre husbilar, ja ibland riktigt små. Ändå händer det att familjen har med sig två- tre riktigt stora hundar. Brownie var lika stor som en Labrador och det räckte för oss.

Första nästan tio- talet år, levde hon tillsammans med oss i husvagnen på semestern på Öland. En natt i sängen i husvagnen, trodde en av våra ungdomar, att hans tjej krupit under täcket. Förskräckt upptäckte han att Brownie krupit under täcket.

På senare år åkte vi varje sommar till Italien, då fanns aldrig en tanke på att Brownie, skulle följa med oss och lida av värmen där. Hon blev inackorderad hos olika vänner i Aneby, men smet ofta iväg hem, hon skulle vara med mig, vad jag än gjorde. Vi pratade som kompisar, ”Var tycker du jag skall gräva, här eller där” och så lade hon huvudet på sned för att samtycka.

Hon gick nästan alltid lös med mig, i skogen, i trafiken, på jobbet, ja så gott som överallt. Hennes första bobilsresa var till Nordkap. Då stod hon upp framme i cockpit, mellan Birgitta och mig, hela vägen ända upp till Kiruna. Sedan kom hon på, att det gick bra att sova på golvet. Då skulle hon sova med huvudet på min fot, som jag hade på gaspedalen.

I mer än tjugo år hade jag försökt övertyga Birgitta om en hund, men det blev alltid kalla handen. Jag kom till en kund och blev erbjuden denna bruna valp, av totalt sex syskon, som alla var svarta utom Brownie. Hon var den enda av dessa valpar, som direkt kom fram till mig. När Birgitta var med och hämtade Brownie, lade hon sitt huvud på Birgittas fot och så var hon också såld. ”Är hon så snäll, sa Birgitta, då går det bra”. Under dessa år var nog Brownie, bland det absolut käraste vi hade.

Brownies gravvård

Brownies gravvård hemma i vår trädgård.

Många av er har, kanske har undrat när ni ser trädgårdsbilder, från hemma vad detta är. ”Massaveden” är ett minne från svunnen barndom. Mina första slantar i livet, tjänade jag på att barka massaved och lägga upp den så här på tork.

Detta är Brownies gravvård och här vilar Brownie, 910612 – 040313, på sin sista viloplats. Brownie följde mig nästan alla steg, dygnet runt i 13 år. Nu behöver hon inte jaga ”harajössar” i skogen längre. Brownie som var en blandras schäfer/labrador, var ensam brun av 6 styck syskon. Hon var den mest tillgivna vän jag någonsin haft.

Idag skulle det vara otänkbart att ha hund för oss. Vi arbetar, vi är oftast på resande fot och tiden finns inte för oss.

 

 


Åtgärder

Information

16 responses

9 10 2014
Lars Permelin

Din beskrivning av Brownie och vad hon betydde tvingar nästan fram en tår i ögonvrån. Vi hade också en trofast härlig hund som min mor och far begravde i trädgården.

10 10 2014
Matts Torebring

Det var inte ett svårt besluta att ta, på natten på Djursjukhuset i Jönköping, när hon inte orkade längre. Däremot vid gravsättningen hemma på tomten, brast det totalt för mig. Så kärt var det att leva med henne. Kram

10 10 2014
Anette/Kors och Tvärs

En vovve kan verkligen vara en trofast vän. När jag var tonåring hade vi en blandrastik och hon var helt underbar, precis som Brownie ❤
Kramar

10 10 2014
Matts Torebring

Brownie och jag kunde varandras språk, även om vi inte kunde tala med varandra. Hon var helt fantastisk. Kram

10 10 2014
Lennart

Jag älskar djur och vi har funderat på att skaffa hund!

Vi har dock kommit fram till att man blir bunden och att det blir tungt den dag man skall skiljas!

Kram

10 10 2014
Matts Torebring

Jag älskar alla djur utom alla rovdjur. Men en hund till, skulle inte gå för oss. Kram

10 10 2014
Anki

Har alltid haft hund… men sedan vi fick ta bort vår sista för fem år sedan har det inte blivit någon ny. Jag vill gärna ha en, men inte Lasse, så då blir det så… tyvärr…
Hon ser så snäll och fin ut er Brownie… förstår att hon är saknad. Minns hur du berättade för oss om just den här platsen… väldigt fin!
Önskar er en fin helg!
Kram

10 10 2014
Matts Torebring

Har nan valt att ha hund, måste man ha tid med den, annars är allt helt fel. Brownie var en fantastisk hund att leva med och det språk vi hade tillsammans. Kram & Trevlig helg.

10 10 2014
Rolle o Carina

Så fin,människans bästa vän sägs det o det stämmer!
Vi har haft raskatter;Perser,tillgivna o sociala verkligen!
Den sista fick vi ha bara 1 år tyvärr,han va den bäste av
de alla tre,men tyvärr så fick han en obotlig sjukdom av
ett elakt Virus som drabbar yngre o äldre Perserkatter!
Vi hade precis köpt han när vi bytte till Matrixen och lärt
in han o vara med i Bobilen,det gilla han skarpt som oss!
Det var ett tungt beslut med Vetrinärens rekommendation
att låta honom få somna in,bara 15 mån gammal,Usch!
Varför skulle vår fina Persermisse just få detta Virus !!
Den frågan har vi ställt oss många gånger efteråt !!
Skriver detta med en tår i ögonvrån,Snyft Snyft !!

Men livet fortsätter trots allt ändå/Kram

10 10 2014
Matts Torebring

Vad tråkigt med era kissemissar. Själv är jag är uppväxt med lantbruk med mjölk- och köttdjur och allt vad det innebär. När det skulle slaktas hemma, gick jag till skogen och samma när djurbilen kom. Jag älskar alla djur, utom rovdjuren. Grannens katter tar mina fåglar och det gillar jag inte. Jag skulle nog nästan kunna författat en bok om vår Brownie. Så stor blir kärleken, till ett djur som man älskar. En stor höstkram

10 10 2014
Deciree

Det är många husbilsägare som har hundar…det har vi allt sett . Kan tänka mig att det är ett fint sällskap. Om jag inte vore astmatiker och allergiker..eller att min familj inte heller hade den sjukdomen…skulle nog vi också ha hund:) Kram

10 10 2014
Matts Torebring

Vi har ett sådant fantastiskt fint bevarat minne av Brownie, att det skulle lätt bli en jämförelse hela tiden, mot vad Brownie var och vad vi skulle fått. Även om vi inte är allergiker, vill vi avstå från hund idag. Kramar

10 10 2014
Ulla & Torgny

Oj vilken fin beskrivning av er hund…..älskar hundar och är uppväxt med djur, vill så gärna ha en……..men, man måste ta hand om och sköta den också. Den skall fostras precis som ett barn, fast lite till……..det funkar inte för oss idag.

Kram och trevlig helg!

11 10 2014
Matts Torebring

Jag hade kunnat skriva sida efter sida, men vem skulle orkat att läsa, därför blev det så här kort. Alla dessa minnen vi har, dessa vill vi bevara och minnas Brownie, som den bästa vän hon var. En stor kram från oss.

10 10 2014
JoY

Du har verkligen skrivit fint om eran Brownie. Många fina minnen som ni har att tänka tillbaka på.
Vi har också sett stora många hundar i små små husbilar nu på våran resa. Hur får alla plats, har vi undrat. Våran Nogger som bara är en liten kissekatt tar ändå stor plats när han sträcker ut sig. Nu har han börjat med att sova hos oss, mellan oss, under täcket!
Kram

11 10 2014
Matts Torebring

Tack, jag skulle önskat att skriva så mycket mer av alla minnen, men då hade blivit så långt inlägg. Sista raderna du skrev, läste jag högt för Birgitta och skrattade. Birgitta ser och jagar minsta lilla hårstrå. Men tre stora hundar i en liten husbil, skulle vi definitivt inte klarat av.

En katt har jag personligen inte samma känsla för. De är för mig ett rovdjur. Alla rovdjur är så grymma, tycker jag, fullt medveten om att det är naturens lag. En hemma & husbils kissekatt, kommer säkert inte in under den kategorin.
Kram & Trevlig helg

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: