Jag gräver i minnet, bland fotografier som aldrig blivit insatta för att komma framåt i min bok. Jag har tävlat om det mesta som går att tävla om och här kvalificerade jag mig och två personer till i företaget i slutet av 90- talet. Jag hade sålt mest kaffemaskiner av det märket. Vi mellanlandade i Schweiz, sedan Nice och till sist ett oförglömligt besök i Monaco.
Detta var oväntat vid första anblicken ut idag. Dessutom lite märkligt, barmark en meter runt om husväggarna. Vi gav oss iväg till Eksjö och på vägen dit, var det riktiga snövallar efter plogbilen. Jag har älskat denna vintern, men nu vill jag ha vår, annars är det snart höst igen.
Så här har det låtit… Vi kommer att påbörja vaccineringen i slutet av januari, i slutet av februari och nu kanske det inte blir förrän slutet av mars, som vi 70 ++ får vaccin, så vi kan röra oss fritt igen. Ja har tänkt hela vintern, bara jag fått vaccin så ska jag ta ut husbussen, om det är bra väder och äta gott någonstans. Nu kunde jag inte vänta längre när snön kom i natt. Jag kan inte heller sitta och skriva på min bok sju dagar i veckan. Jag måste komma ut!
En stor högrevshamburgare toppad med italiensk prosciutto, pommes, saltgurka och Aioli, allt uppdukat med fina glas och porslin. Det var gott!
För första gången i år, efter snö, kyla och operation, gick jag ut en timma i skogen idag. Jag blev så tom i huvudet efter allt skrivande att jag måste ut och koppla av en stund. Att få bo 25 meter från denna vandringsled är fantastiskt. I sort sett hela tiden, skymtar Anebysjön fram mellan träden
Hemma igen efter en timmas promenad. Det bästa vi gjort någonsin, var att flytta ut på landet.
Det är så många scener som rullar fram, när jag går igenom ett helt liv och dokumenterar detta i bokform. Här kommer Matts körande med sin lastbil med släp, norr om Mjölby i början av 70- talet. Jag har hamnat mitt i en militärkolonn. Jag har passerat järnvägsspåret med lastbilen, draget är mitt över spåren och släpet på andra sidan. Framåt är det totalstopp i båda riktningarna. Det finns inte en sekund att tänka, när varningsklockorna börjar ringa. Bakom är det stopp i trafiken. Bommarna börjar gå ned…
Fortsättning följer i min bok…. Bara en sak kan jag avslöja, sedan dess kör jag aldrig över ett järnvägsspår, förrän det finns plats på andra sidan spåret!
Jag kollar alltid flaggorna på jobbet när det blåser ute. Sedan väljer jag den väg som är minst blåsig, idag gick jag delvis i skogen. Denna veckan har det minsann inte varit ett trevligt promenadväder på mornarna. Jag har helt enkelt fuskat och åkt med Birgitta till jobbet. Idag stod det i SMHI Appen +- 0 men känns som minus 8. Det har blåst kraftigt och vi förväntade oss ganska mycket snö, men den uteblev som väl var. Jag får inte skotta snö än, på fem veckor efter min operation.
För ett par veckor sedan beställde jag min Friggebod, bokade möte med markentreprenören om gjutning av bottenplatta samt lite markjusteringar. Vi satt ute i greenroom och fikade. Idag minusgrader även där ute. Nu vill Matts och de flesta av er andra troligtvis ha vår.
På bordet står det sista minnet av, när jag höll på och pysslade hemma i garaget, med svarv och bandsåg i början av 70-talet. Jag bygger alltid kraftigt och robust, därför har jag sparat denna.
Jag sitter så mycket jag hinner, med att spela upp min film från mitt livs början och samtidigt dokumentera ned så mycket intressanta saker som möjligt. Så mycket minnen, så otroligt mycket som hänt under livets resa. Vår första semesterresa någonsin, jag är 22, Birgitta 20, vi är ganska nygifta och vi har bestämt oss för att resa till Norrland. Året är 1969. Varje sommar har jag hässjat och kört hö i hela mot liv hittills, semester fanns inte på kartan. Nu kan vi lämna allt och ge oss iväg.
Vi reser i väg en lördag förmiddag från Aneby. Vi har aldrig besökt Stockholm tidigare. Vi åker i min nya Saab V4. Ett blått & gult tält, luftmadrasser och ett Triangakök, finns med i bagaget. Vi åker bara till söder om Stockholm, så tar vi och kör igenom nästa dag tänkte vi. När vi parkerade bilen den kvällen reste vi upp vårt tält och pumpade luftmadrasserna, då stod vi åter bakom en höhässja, fast bara en mil söder om Örnsjöldsvik. Lär mera i min bok senare.
Jag får lite småstunder på jobbet, ibland hela timmar, som jag kan öppna och skriva i mitt dokument. Så vansinnigt roligt, så spännande, att minnas ”Resan” och hitta dokumentationer. Nu är jag 23 år, femtio år tillbaka i tiden och går från ”Askan till elden”. Orden kommer från min arbetsledare i skogen sista året. Självklart måste en person som är knallröd som jag, inte hålla till i askan.
Min svärfar var en klok och förståndig man, som sa till mig, ”Matts, om du inte slutar i skogen, kommer du inte att fylla 25”. Jag lyssnade på kloka ord, jag slutade i skogen, jag lever, jag stortrivs och har börjat ett av mitt livs roligaste projekt. Skriva en bok. För att den skall bli fångande och lättläst, har jag mycket illustrationer, riktigt gamla men även nya foton. Just nu är jag på sidan 41.
Visst funderade vi, kommer betongen till garage infarten och våra tre altaner, klara vinterns påfrestningar. Nu vet vi svaret, vi kan inte se en enda spricka. Vi kan verkligen rekommendera detta. Inte särskilt dyr heller, bara fördelar. Vi är minst sagt jättenöjda med betongarbetet. Rekommenderas! http://www.betonggolv.se
Bara vi och naturen och på gatan utanför endast några få bilspår under dagen. Jag har sett denna bilden nästan hela dagen från vårt kontor, när jag suttit med mitt författarskap. Nu är jag nästan klar med kapitel 3. Drygt 30 sidor och jag har bara börjat.
Själv är jag befriad från snöskottning i sex veckor till. Nu har jag fått tid för återbesök om två veckor i Jönköping, efter min operation.
Klockan fem var jag uppe idag på morgonen och bjöd min älskade hustru kaffe med smörgås på sängen. Efter att vi läst den digitala tidningen somnade vi båda igen. Klockan åtta satte jag fart, jag skulle ”härarbeta med tunnel idag” via min dator på jobbet. Jag fick till ett fint kapitel 2 i min nya bok.
Lite sent i eftermiddag skulle vi gå ut och röra på oss. Plusgrader på termometern, men känns som minusgrader stod det på SMHI. Vi hade planerat att gå ett längre stycke, men vi vände snart hemåt. Så svinkallt. Nu är det minusgrader varje dag i mer än en vecka framåt.
Birgitta har aldrig bakat tidigare. Nu står iPaden på bänken och hon bakar recept efter recept, fruktbröd och många mjuka sorter. Nu älskar hon sitt nya kök och älskar att baka.
Matts Torebring 