Igår när vi körde ut till Torpön, skulle jag önskat att få stanna till och fota gång på gång, men så funkar det inte när man kör bil. Det jag skulle önskat att fota var, hela hagarna som just nu är fulla av blommande körsbärsträd.
Naturligtvis är det våra fåglar som äter upp bären, sedan flyger de iväg och gör sina behov från första bästa gren att landa på. Körsbärskärnorna får direkt en god näringsstart på ett nytt träd. Detta körsbärsträdet fotade jag på vägen hem i afton. Funderar just på hur jag skall skydda bären på mitt nya Bigarrå träd?
Så här fantastiskt ljuvligt har vi det nu i duschen hemma hos oss. Ibland står kossorna på andra sidan stängslet och tittar på oss och undrar vad vi gör. Ibland kommer ett rådjur eller en hare och springer över tomten. Det är som att duscha ute fast inne.
Torpöns Färjeläge
Vi har jobbat mest hela helgen med olika saker. Vi måste ta en sväng ut i naturen sa jag. Vi ville stämma av Torpöns Färjeläge, restaurangen och ställplatsen. Restaurangen är inte njutbar att sitta inne i, denna tiden på året när det är kallt ute. Det småregnade ute och var runt +10 grader. Det var en hel del personer därinne och öppet ut, så det kändes inte alls lockande. Glassbaren lockade inte heller så vi åkte hem igen.
Ställplatsen på Torpön
Ställplatsen kollade vi in i vintras, efter de enorma markarbeten som man utförts, på grund av tidigare kvarlämnade miljögifter i marken. Knappast inget har hänt sedan dess. Jag vet att en grävmaskin gör underverk på enda dag, men för att det skall bli trivsamt, hoppas jag att de tänker till om planeringen av ställplatserna. Själv önskar jag att husbilarna kommer att kunna parkeras så alla ser sjön Sommen, samt att el dras fram i samband med allt grävande för övrigt.
Jag har flera gånger skämtsamt sagt, att vi byggt en lada på landet. Den utdragna entré delen är mjölkrummet och det stora garaget en maskinhall, precis som på landet. Men vi har inte haft något mjölkbord. Idag skulle jag fixa det klart trodde jag. Men vädret var inte på min sida idag och efter en andra omgång torra kläder, lade jag av.
Om det hade gått att skjuta ned spetten i marken hade det varit busenkelt, nu var det inte så, stenarna låg på hög i marken. Ett spett fick jag kapa av på grund av en riktigt stor sten i botten. Jag tog det så försiktigt jag kunde, men all denna sten var inte smidigt.
Under mjölkbordet blir det ett sopskåp.
Bland det absolut första beställde jag en soptunna till bygget, mest för att hantverkarna inte skulle slänga matförpackningar vind för våg. Nu blir detta, det sista jag fixar till. Under mjölkbordet gör jag plats för sopkärlet. Mot gatan fäster jag upp vår nya fina postlåda. Jag bygger med 95×95 tryckimpregnerat så det bör hålla.
Mamma levererade felfri mjölk 1941
Stackars mamma, där uppe i torpet Lotteberg, en km från stora vägen, ensam med två pojkar, två kor, höns och en gris. Leverera felfri mjölk var inga problem. Detta diplom hänger i entrén hemma hos oss.
Birgittas mamma & pappa var lika duktiga. För detta fick de en guldplakett.
Mitt förra mjölkbord.
Om någon kanske inte vet var ett mjölkbord är… Så här levererades all mjölk till mejeriet när jag var bondpojk på 60- talet. Konstigt att mjölken klarade sig varma sommardagar.
När jag har gått tillbaka till mina rötter i mitt skrivande, fick jag se kort som jag inte visste om att det fanns. Här på bilden sitter mormor Elin (som gick bort strax innan jag föddes) och morfar August, tillsammans med sina sju barn. Min mamma är längsta flickan längst bak. Ingen av dessa barnen lever idag. Trots att jag träffat dem många gånger, klarar jag inte peka ut vem som är vem. Min mamma Ruth, bästisarna, Britta och Ester. Grabbarna var Allan, Sven-Åke, Karl-Erik och Olle.
Att kunna leva 9 personer i denna lilla röda torpstuga är för mig en gåta. I grannsocknen Marbäck, fanns också en liten röd stuga i en hage. Där föddes 15 barn. Jag talade med en man för lite sedan, som vars pappa var nr 12 i den barnaskaran. Han fick namnet Tolvan. Sedan föddes ytterligare tre barn efter honom.
Bara sonen Allan gav sig iväg från hembygden och blev missionär i Afrika. Alla de andra barnen stannade kvar i socknen eller socknen intill. Detta har förvånat mig mycket. På pappas sida är de också sju syskon och bara en av dem lämnade hembygden och reste till Uppsala. En av hans barn är den välkände pastorn Lennart Torebring. Hela den familjen är pastorer och syns ofta i TV.
Min mamma med sina systrar
Varför visade mamma mig aldrig dessa fina kort? Min mamma Ruth till höger i bild tillsammans med sina systrar Ester och Britta. Alla barnen tillsammans med min pappas syskon, var de 14 barn. Bra två lämnade hembygden. Alla barn utom två, kom att försörja sig inom lantbruket.
Mamma och pappa fick fyra barn. Här är det tvärtom, alla har lämnat hembygden utom jag. Ingen av oss är kvar vid det vi växte upp i, lantbruket. Ingen på pappas, mammas sida eller mina syskon, har heller ägnat sitt liv åt att göra affärer eller drivande entreprenörer. Jag har funderat mycket på detta. Min syster bruka skoja med mig och säga, du Matts fick allt, istället för att dela med dig till oss andra. Vi är mycket stolta över våra begåvade barn.
Nu kan vi verkligen glädja oss åt att vi har fått vår i våra bygder. Lite speciellt känns det att bo på en ny plats, uppleva våren på en ny tomt och se de första blommorna slå ut. I detta fallet ett bigarrå träd som planterades i går.
De flesta av vår personal har ledigt i morgon och jag erbjöd mig att vicka för att ge så många som möjligt ledigt. Själv ville jag lägga sista handen vi boken. Det har varit superskönt att sitta med det jobbet idag. Kanske måste jag gå till min ”magister” innan jag lämnar över de 432 sidorna till förlaget.
Vi läser på Facebook att Vadstena är helt fullpackat av husbilar, på varenda m2 som går att parkera på. Skönt att vi inte är där. Öland ser lugnare ut, får vi signaler om.
Eftersom jag har gått på Stockholm så många resor och levererat till nästan alla bostadsområden, kan jag inte låta bli att tänka 50 år tillbaka i tiden. Stackars människor så de bor, bara inhysta i stora betongkolosser. Så här oförskämt bra bor vi, strax utanför den lilla byn Aneby. Detta är min 25 minuters gångväg till och från jobbet varje dag. Fantastiskt!
Tre nya fruktträd planterade idag.
Jag har inte lagt ned själ och hjärta i vilka fruktträd vi vill ha. Jag har mest tänkt att det skall vara en lantlig trädgård ute på landet. Nu har vi planterat tre äppelträd och ett bigarrå träd.
Taxus Baccata Repandens
Det kom att saknas tio styck Taxus Baccata Repandens (krypande Idegran) som PostNord har slarvat bort på vägen. Dessa kommer att bli upp till två meter breda och en en halv meter höga.
Tegeltak och dagvattenrännor till vårt Attefallshus
Strax före halv tolv idag ringde min byggmaterial leverantör. Jag har en pall med takpannor, och lite dagvattenrör till dig. Jag hann bara säga tack så mycket. Några minuter senare ringde PostNord, vi har ett lass växter från Eggert Plantskola i Tyskland till dig. Kanon jag kommer på minuten, svarade jag.
Taxus Baccata Repandens
Jag hann bara öppna kartongerna, så ringer min trädgårdsmästere Roine. Vi är på väg till dig nu, har växterna kommit?
Redan i jorden
Här grävde jag upp gräsmattan i våras och gjorde ett djupt planteringsdike. Jag har velat fram och tillbaka, vad jag skulle göra med tomtgränsen mot badviken. Till slut blev det krypande Idegran, Taxus Baccata Repandens. Dessa blir max 50 cm höga, ett par meter breda och kommer inte att skymma badviken. Tyvärr hade PostNord med sig bara tre av fyra paket. Hoppas den sista kommer i morgon.
Thuja Smaragd till vår uteplats
Här hade jag planerat för ett vindskydd, men ångrade mig, det blev Thuja Smaragd i stället. Vindskyddet hade sett ut som en barnhage. Detta blev jag jättenöjd med.
Efter ett år och nio månader har vi alla TV kanaler igen .
Nu hade det gått tjugo minuter till, när telefonen ringer. Hej, det är Johan på Midroc, jag kommer om fem minuter och installerar internet hos er. HELT OTROLIGT FANTASTISKT, vi har stått ut med att vara utan alla tv kanaler i ett år och nio månader på dagen. Vi har hankat oss fram med Webb Tv på min dator, utom när vi bodde i husbussen i åtta månader. Då hade vi tre kanaler.
Vi satt i cafeterian på Länssjukhuset Ryhov, vid halv tio- tiden på morgonen. När jag tittade ut genom fönstret kom en äldre dam körandes på en rullstol, med en person sittandes i. Jag hajade till, för damen som körde rullstolen, hade bara en kortärmad blus på sig. Är det äntligen vår? Ja det är sant, nu är det vår tur att få njuta av vårens värme.
Jag fick idag göra ett av tio- talet återbesök, under två och ett halvt år framåt. Fantastiskt vilken personal jag möter hela tiden, vilken hjälp och uppmuntran jag får. Vad har varit värst under denna resan? frågade min sexologi idag. Naturligtvis min Sepsis (blodförgiftning) under hösten, den var riktigt otäck och tankarna som kommer efteråt, svarade jag. Men prostata operationen fortsatte hon, var du inte orolig? Jo det var jag, sa jag, var ska jag parkera bilen? Läkarna ingav ett sådant förtroende att jag var inte minsta orolig.
Riktiga bestick och glas har vi haft den största delen av vårt husbilsliv. Tallrikar och skålar har vi nog alltid haft melanin, beroende på tyngden i skåpen. Vi har sista åren tyckt att mycket har varit ganska snygga serviser, men inte riktigt bra ändå. Nu hade Forsbergs fått in en ny service som kändes klockren. Den passar till träet i bordet.
Om vi tar det från början kommer tabletten på bordet från Målerås Läder, besticken från oss på Torebrings och Rejka, Gense, Ölglasen 47 cl från Torebrings, serien Cabernet, ljusstaken från Orrefors och servisen från Forsbergs Fritidscenter. Serien Cabernet är extra starka glas och har klarat flera tusentals mil i Europa, på de sämsta vägar.
Vi myntar alltid uttrycket på jobbet, ”Vi vill att alla ska äta och dricka vackert”. Jag försöker så långt det är möjligt att alltid hitta harmoni i färger. Denna gången blev jag verkligen nöjd med resultatet. Servetten stöter mitt öga något, men det var det enda jag hade i bussen.
Det var minusgrader ute, när vi vaknade idag på ställplatsen i Kinna. Då bestämde vi oss för att stanna kvar en dag till. I annat fall skulle det ha blivit Stadsparken i Ulricehamn. Skönt med el och en fin ställplats där vi står i Kinna.
Kinna och Marks kommun med nära 35 000 invånare ,känns lite helt fantastiskt, här mitt ute på landsbygden. Tio-talet restauranger, tre konditorier, flera modebutiker, tre optiker, tre banker och allt ligger nära ställplatsen. Dessutom nära till Skene och Hyssna, med en av Sveriges största järnhandlare samt ett par av Sveriges största husbilshandlare.
Det blev pizza idag
Vi gick en runda på förmiddagen och en restaurangrunda i afton. Det stod flera bilar utanför, pizzerian låg rakt över gatan till kommunhuset, huset såg fräscht och nästan nybyggt ut. Här gick vi in. Inte den vanliga torftiga pizzeria miljön, sköna stolar, fina bord, ny inredning och framför allt en jättegod pizza med mycket fläskfilé.
Här går gränsen för vad jag äta upp
I går åt vi finmat, idag valde vi lite enklare. När ställplatsen är gratis, ger vi gärna dessa pengar till handeln i stället. Nu kommer varje resa till Kinna/ Hyssna, när vi behöver hjälp med husbussen, bli en resa med nöje.
Matts Torebring 