I går kväll gästade vi vår son med familj, som bor inne i våran by. När vi öppnade ytterdörren och skulle åka hem, ösregnade det ute och var -3 grader kallt. Räddningen var att det låg lite snö kvar, annars hade det inte gått att stå på benen. Bilen var som en iglo och det var på gränsen att det gick att få upp lite sikt. På min gång- & cykelbana på väg till och från jobbet var det halt också men bara bitvis. I afton var det sandat och fint.
För snart 50 år sedan var jag med om en dylik ishalka. Jag var på väg till Danmark med lastbil och släp, när det ösregnade ute. Jag stannade i Hästveda för att äta lite mat, samtidigt som regnet slutade kom solen fram, det blev kallt och vägbanan blev till blankis. När jag kom ut efter lunchen gick det inte att gå fram, benen bara gled iväg. På den 20 km korta sträckan mellan Hästveda och Hässleholm räknade jag till runt 25 bilar ute bland träden vid sidan av vägen. Jag körde så sakta jag kunde, men när jag frikopplade och skulle växla upp gled hela ekipaget med bil och släp. Den gången var det inte sandat, men jag klarade mig och kom ombord på färgan i Malmö i tid.




























