Idag var jag på Audionommottagningen i Nässjö för att prova ut min nya hörapparat. Tillåt mig att le, i det tragiska åldrandet: In i mottagningen kommer en äldre man. Han kryper in i receptionsluckan med halva kroppen. ”Jag har tappat min hörapparat” säger mannen. Personalen försökte med bästa vilja, att hjälpa mannen, som nu nästan passerat in genom luckan. Till slut sätter sig mannen ned i väntrummet. Nu kommer läkaren och frågar efter mannen. Alla sitter still, inte en min. Han höjer rösten och ställer samma fråga. Inte en rörelse! Han höjer rösten igen för tredje gången och går nu fram till mannen. Den stackars mannen hörde ingenting och frågan gick bara rakt ut i rummet.
Jag har aldrig erkänt tidigare att jag blivit äldre, nu gör jag det. Jag sa tillbaka på kontoret, nu är jag gammal. Min gode vän Lars har rekommenderat mig, att Siemens hörapparater är bäst. Jag har tills vidare hållit tillgodo med en Widex Clear. Siemens kommer på vårdavtalet den 1 oktober och då kommer jag att byta ut den jag har.
Visst är det lite konstigt att höra alla ljud, vattenkranen låter som ett Niagara fall, toarullen som rullande trumma, de flesta talar så högt, tåget nere i byn låter förfärligt och så vidare.










































