Matts Torebring

Framsidan strax efter klockan åtta, idag på morgonen

Jag minns alldeles för väl, hösten 1965. Jag avverkade skog i Ulgestorp, i Aneby kommun. Det började snöa i slutet av oktober. Sedan snöade det i stort sett varje dag, fram till april månad. Allt timmer som jag avverkat snöade ned. Den som skulle lasta upp, de nedsnöade timmerstockarna gav upp. Först i slutet av april  månad, kom den avverkade skogen fram. Återupprepas historien i år?

Baksidan

Vi sitter varje dag i vår vinterträdgård och ser ut, över vår tomt och skogen nedanför. Nu blir det mycket ljusare, tack vare snön. Hoppas den får ligga kvar till våren. Fast i måttliga mängder.

Vår nya privata bil Hyundai Tucson.

Vi köpte ny privatbil under hösten. För första gången är vi ägare till en fyrhjulsdriven bil. Jag testade denna ganska branta backe i går kväll, men då var det bara ett par cm blötsnö. Idag på morgonen var det tio cm blötsnö. Jag tryckte full gas och ”kick down”, fullt ös framåt, inte ett enda hjulspinn. Fantastiskt!

Birgitta gasar på för fullt.

Birgitta åker bil till jobbet och jag uppskattar att gå, den korta sträckan av en km. Nu kan hon känna sig trygg på isiga vintervägar. För första gången på många, många år har vi dessutom dubbdäck. Vi valde Continental, som tagit fram ett maximalt dubbat däck, som skall vara både tystare och mer miljövänligt.

Många besöker våra vackra kyrkor just denna helgen, jag har också gjort det. Alla dessa ligger i Aneby kommun.

Marbäcks Kyrka i Aneby kommun

Hundra meter till höger gick jag i skola, fram till fjärde klass. Jag har bara de finaste minnen från min uppväxttid i Marbäcks socken. Skolan var fantastisk och samma med skolavslutningarna i kyrkan. Vår dotter gifte sig i denna kyrkan.

Frinnaryds kyrka Aneby kommen

Här är Birgittas hemförsamling och här vigdes vi i februari 1969.

Birgittas familj på Frinnaryds kyrkogård

”Tack för att vi fick ha dig så länge”, sa Birgittas pappa, helt orörd vid graven 1968, när Birgittas bror Karl-Evert gick bort, 36 år gammal. Birgittas mamma Karin lät sig aldrig tröstas, efter sonens bortgång. ”Min Karl-Evert”, sa hon ofta, ofta.

Aneby kyrkogård

På Aneby kyrkogård finns endast en klockstapel. Det finns en ny modern kyrka på andra sidan gatan.

Mina föräldrars gravvård

Själva har vi bara fyra hundra meter till mina föräldrars gravvård. Pappa kom alltid, hälsade på och pratade. Jag saknar honom.

Bredestads kyrka

Här har jag kört förbi, säkert flera tusentals gånger, men har inget minne på att jag varit inne i kyrkan.

Askeryds kyrka

Här vilar många av mammas släktingar.

Bälaryds kyrka

Här har jag kört förbi flera tusentals gånger men aldrig stannat till förrän idag. Skamligt. Jag skall ändra på detta.

Lommaryds kyrka

Lommaryds skola har jag nästan bara dåliga barndomsminnen av. Nio år av mitt liv, som jag helst vill stryka bort. I kyrkan har jag varit många gånger.

Vireda kyrka

Här åker vi ofta förbi med husbilen på väg till Gränna. Jag har aldrig varit inne i kyrkan.

Haurida kyrka

Här har jag också bara kört förbi många gånger, men aldrig stannat till.

Om jag hade tagit med alla frikyrkor, som finns eller funnits i kommunen, hade det blivit en hel fotobok. Utöver detta finns det flertal stora kyrkor på kommungränsen. Jag har tidigare sett statistik, men jag vet inte om det håller idag. Aneby och Vaggeryds kommuner har flest andel bekännande kristna i hela Sverige.

Finns det något annat land i Europa, som har så många fina landsbygdskyrkor som vi har i vårt land?