Matts Torebring

Bommen uppe, grön lampa och bara att köra in och ta sin plats, så underbart smidigt.

Idag har vi tagit en vilodag för att förhoppningsvis hjälpa till att läka mina sår efter min kollaps. Vi har bara gått en runda på denna fantastiska camping. Det mesta är svårslaget som camping och ställplats. Nu finns möjligheten att köpa fem övernattningar för 1000 kr, så vi kommer att komma tillbaka hit.

Till vår förvåning så är det övervägande stora bilar och inte minst Morelo, Concorde och flera andra stora modeller. Hemma hos oss kändes det på avstånd som att Herden fått barn. Tveksamt om det finns en enda ledig plats på campingen, så fullsatt är det fredag kväll.

Det var första gången för oss att gästa Restaurang Sjökanten på campingen. Risken är stor att det blir ett återfall redan i morgon kväll, men då en ”halv meter stor pizza.” De öste ut pizza och de var så grymt stora och såg jättegoda ut. Grannen bordet bredvid kunde knappt äta, han mest skrattade åt storleken.

Huvudrätt…

Två stora skivor oxfilé med en underbart god murkelsås till. Vi rekommenderades ett glas rött vin av märket Albin Jacumin-Cotes-du-rhone GL.

Dessert…

Birgitta valde Friterad kanelbulle med vaniljglass och det var riktigt gott sa hon.

Själv åt jag Chokladfondant med valnötter och vaniljglass. Chokladen var inte riktigt min smak, men nötter och glass gillar jag.

Vi bokade tre dygn på Krono Campingen i Lidköping sedan några veckor tillbaka, detta innan jag blev ”orkeslös.” Om vi inte bokat hade vi kanske inte åkt. Nu ville vi inte låta pengarna brinna inne utan gav oss iväg. Jag gillar inte att boka i förväg men gjorde det ändå. Jag kör, sa Birgitta.

Vi åkte efter jobbet och körde halvvägs, utan att stressa fram på onsdagskvällen. Ni vet att vi gillar kohagen därhemma så nu valde vi en annan kohage, nu med namnet Kohagen Bad- & Ställplats i Sandhem utanför Mullsjö. Denna platsen gillade vi att stanna till på. Frivillig avgift och självklart swischade vi över en skälig summa.

Elstolpe, välstädat, välskött, vatten, latrintömning, soptunna och en fin toalett till dem som önskar detta.

Till vänster utanför bild finns gräsplan för lekar och sport. En tjej kom ned och badade på morgonen. Vi avstod detta.

Efter bara en dryg timmas körning var vi framme vid vår plats på Kronocampingen i Lidköping. I en enkét som Campingen hade tidigare svarade jag: ”Ni är bäst på allt, ni kan inte bli bättre”. Synd bara att priserna har skenat i höjden. Nu bor vi kungligt på kampanjpris i tre dygn för 750 kr, vilket är långt under ordinarie pris.

Det är nog ganska fullsatt på campingen denna helgen eftersom Husvagns Svensson har lite jippo.

Vi gick intill stan, tur och retur och det var allt jag klarade. Stärkt av denna goda mat ”gick” det bra.

Kyrkan syns på avstånd och när man kommer nära den, är den så stor.

På denna orgel hade Birgitta gärna spelat en psalm.

En jättestor kyrka även på insidan.

I dag var det minimarknad utanför butiken.

Så mycket saker så tanken bara far runt, kan vi köpa något?

Här kunde vi säkert ha gått i en timma bland alla saker.

Torgmarknad ute på gården.

Samma sak här inne, det var ”knökafullt” merd varor och delikatesser.

Lång kö ut på gatan under hela dagen till Konditoriet.

Samma bakelse som igår, den var så god.

Här handlade vi både igår och idag.

Utanför ser det ut som på så många andra pizzerior, men inne var det ovanligt fräscht.

Jag skulle önskat att den varit lite knaprigare, annars var den god.

Kanske blir det en söndagsbuffé här innan vi kör hem i morgon söndag.

Hur är det möjligt att det uppstår en by som denna? En bonde börjar tillverka en produkt till sitt eget jordbruk, grannarna vill köpa, produktionen växer och idag har Väderstadverken 1400 anställda. Naturligtvis skapar detta förutsättningar för butiker och restauranger.

En extra stor stjärna i kanten till Mjölby kommun, som ordnat två gratis ställplatser för oss med husbil.

Vi har suttit ute, njutit av solen, sovit en stund och ätit gott sedan vi kom hit vid två tiden. Först nu efter 4 timmar gick vi in fast med dörren fortfarande öppen ut. Ställplatsen ligger utanför en förskola och de små barnen kom på rad när vi parkerat. En liten tjej stannade till och sa: ”Men vilken stor husbil ni har, nej fortsatte hon, ni har ju en stor buss.” (Barn och stollar talar sanning sägs det)

Färska räkor, en stor rökt sik, Markuskräftor och Vallmofrallor från Konditoriet.

Detta var minst sagt läckert. Jag förstår inte hur den kunde bli så god.

Efter natt under bron, ett dygn i Borgholm, ett dygn på Lammet & Grisen, var det dags för hemfärd. Denna fantastiska sensommarsöndag, som vi hade idag på Öland med +22 grader, det gick inte att åka raka spåret hem.

Vi körde till vår favoritställplats i Nabbelund men den var upptagen av ett ovanligt campingfordon, en stor Scania med ”växelflak.” Det äldre paret som körde den kom från Schweiz.

En påse extra goda bullar från Kaffestugan i Böda blev till en förnämlig kafferast, innan vi styrde de nära 30 milen hem igen.

First Camp Löttorp, tidigare Löttorps Camping såg mycket öde ut

Vår sässongsplats under de tio talet sista åren längst upp i hörnet. Här tillbringade vi 26 somrar i rad . Vi sa både Birgitta och jag det var en fantastisk tid för både oss, våra barn och vänner än i dag från den tiden.

Det känns som att Öland har fått mera sommar och semestertid inte minst i år. När vi var aktiva och var på Löttorp tog allt slut första veckan i augusti. Det upplevde vi inte nu. Parkeringen på Lammet & Grisen var helt full när vi kom ut vid halv åtta tiden. Så mycket husbilar har vi heller aldrig sett på parkeringen och i trafiken.

Denna helgen blev en helt fantastisk helg med vila, avkoppling, god mat, bra sömn och goda vänner.

Vi har svängt in här till vänster varje sommar sedan mitten av 70 talet. Om jag inte får komma hit en gång varje sommar, blir det ingen riktig sommar. Förra året avstod vi på grund av pandemin. I år var vi på plats igen.

Så här har det sett ut under alla år vi varit här sedan mitten på 70 talet och så här såg det ut i år också.

När vi ätit oss proppmätta satt vi en bra stund uppe på verandan i den varma sommarkvällen

HERDEN får helt överraskade och äntligen träffa sin idol och sina bloggvänner ”Husis”. De båda jättefina ägarna till Husis tittade till oss i redan i går kväll nere i Borgholm och vi fick en lång härlig pratstund tillsammans. Då skojade vi med dem och sa, att ni är nog på väg till Lammet & Grisen? Men inte den minsta min avslöjade någonting.

När Birgitta & jag satt i skolskenet och njöt kom Husis och rullade in, inte alls överraskande men så superroligt. Vi hade så mycket att prata med varandra om så jag glömde fota kockarna vid köttdisken och all den goda maten. Tack vänner att ni kom och hälsade på oss, det var superroligt.

I år är det rekordmånga husbilar på ställplatsen. Så här mycket husbilar har det aldrig varit här tidigare. Även hela den stora bilparkeringen var full när vi kom ut från maten.

Vilken fantastisk helg vi fått på Öland denna gången. Två dagar i rad med bara solsken och inte minst idag.

Jag vill tacka livet, för solskensdagarna på Öland och Tack Goda vänner för ert besök.

Oj, vad länge sedan vi var i Borgholm, än mindre att vi var här ett helt dygn som idag. Det är sällan som vi stadsvandrar men idag gjorde vi det. Stan var minsann inte stängd för denna sommaren, tvärtom. Vi åt italiensk glass och åt mycket god mat.

Oftast är de allra flesta kyrkor fantastiska byggnadsverk, inte minst denna vackra och pampiga kyrka i Borgholm. Ganska annorlunda kyrka med att den vänstra delen av kyrkan ser ut att vara en administrativ del av kyrkan.

Borgholms ställplats som vi står på, är fylld till sista platsen när jag skriver. HERDEN har återigen fört oss till gröna ängar vid stilla vatten

När vi gick upp till stan och gick förbi Restaurang Robinsin Crusoe läste vi på trottoarprataren att det serverades buffé fram till kl. 15. Restaurangen är verkligen mysig, men skulle vi våga att äta buffé i coronatid?

Detta var bland det bästa jag sett, suveränt smidiga lock att bara fälla upp och ned över alla maträtter. Så mycket mat så det gick inte smaka på allt, flera kött- & fiskrätter, stor salladsbuffé, sju sorters kakor och smulpaj med vaniljsås och kaffe till avslutning.

Bättre fönsterbord får man leta efter. Restaurangen har jättemånga sittplatser och var långt ifrån fullsatt. Alla pensionärer i stan hade säkert lockats dit av priset. Ord. pris 160 kr, pensionärer 150 kr. Jag tänkte nästan att fråga hur det kan gå ihop sig, med så mycket mat till detta låga pris?

På väg till Öland på torsdagskvällen…

Själv äter jag fortfarande medicin efter min prostataoperation på nyåret. Kanske är det därför jag blir så trött på kvällarna, så även i afton. Vid Norrhult , ett stycke efter Vetlanda, tog Birgitta över ratten. Jag känner mig helt trygg när Birgitta kör och jag är inte det minsta orolig. Hon körde även förra helgen ett stycke, både bort och hem på resan till Stockholm. Det känns riktigt säkert att sitta bredvid och jag har inga kommentarer. Sover man en stund är man snabbt framme.

I afton gästar vi Svinö. Kanske har vi sovit en enda natt här tidigare. Flera gånger har vi vänt på grund av att det varit så nedskräpat, men inte så i afton. Nu var det rent och snyggt och allt finns som vi behöver för bara en hundralapp. Det gillar vi.

Vi lämnade Sikargården, ett par mil utanför Norrköping, på morgonen. Vägen in till ställplatsen på lägergården, var kanske en km lång, helt otroligt smal och helt utan mötesplatser. Vi visste att det skulle komma en buss till gården, med ett 40 tal ungdomar, men inte när. Vi gav oss iväg ganska tidigt.

När vi kommer fram till väg 55/56 svänger den stora bussen in på vår väg. Vi sa båda två, detta var änglavakt. Hade vi åkte en minut senare, hade vi fått backa tillbaka hela sträckan, så den ställplatsen rekommenderar jag inte med större fordon.

Äppelkaka och vaniljsås smakade gott, när vi till slut kom ut på E4 och kunde stanna på Svartåns Rastplats.

I år var det dubbelt skönt att komma hem. Varken Birgitta eller jag, har varit befriade från krämpor i sommar. Det började inte bra med motorstopp när vi skulle åka, en av mina hörapparater gick sönder två gånger och blev oanvändbar, stödbenen gick inte ned på bussen, Birgittas fall till marken och biverkningar av min medicin.

TIll slut var det nästan jobbigt att vara ute och resa, dessutom oändligt många mil på mindre vägar. Inspirationen fanns inte som vanligt. Dessutom vart vi än kommer, känner vi att vi har det bästa hemma. Nu är både bussen, lillbilen (som vi bara har kvar till början av nästa vecka) och min cykel noggrant tvättade och städade. Skulle jag våga ge mig upp och tvätta taket på bussen, jo jag löste det.

Detta är vår resa i grova drag. Totalt 195 mil. Vår tunga bil (7,4 ton) har som lägst dragit 1,49 per mil, vilket är fantastiskt bra. Jämtland var ojämförligt de bästa platserna att vara på.