Många av er är nog inte vana vid att se Vadstena delvis belagt av drivis.
Det står flera husbilar och husbussar inne i dungen som inte kom med på bild. När det är halvfullt nu, hur blir det då i vår och sommar?
Det ser minst sagt kallt ut där ute.
Solen går ned framför oss.
Vi måste säga tack till Vadstena för denna gången. Vi har aldrig varit besvikna när vi lämnat er stad och inte denna gången heller, tvärtom, det blev en av våra bästa ledigheter trots ovädret.
Det gick inte ens att samtala med någon här i går, allt var ett enda kraftigt dån. Dessutom var gångbanan förenad med livsfara att gå på. Vattnet kom som en dimma och frös till is.
Mängder av is har drivit i land. Utanför isranden låg ett stort antal svanar på förmiddagen, jag försökte räkna dem och kom till 35- 40 stycken.
Efter förra nattens nästan skräckinjagande dån av stormvindarna ute, sov vi riktigt gott hela natten. Vi vaknade som vanligt kvart över 5, redo att gå till jobbet. I stället bryggde jag var sin kopp kaffe, bredde två Ostdaler var, med min älskade ädelost på. Sedan somnade vi på detta och sov till kl 8.50. Det har vi inte gjort på många, många, många år. Helt otroligt!
En riktigt trevlig gågata med många möjligheter till den bästa shopping, fika eller äta mat. Här lever julen fortfarande kvar.
Vilken glädje för alla som åker fram på hjul, och alla vi andra också, så fantastiskt fint gjort med denna stenläggning och planteringar.
Så många gånger som vi gästat Vadstena, men aldrig varit inne och ätit mat på Restaurang Wasa. Ingen lyxig miljö men ändå prisvärt. Dagens rätt, Entrecote och klyftpotatis 100 kr. inkl. kaffe och kaka.
Minst en vecka innan, har vi följt väderleksrapporterna och hur vädret skulle vara i Vadstena denna veckan. Visst blåste det ganska kraftigt när vi kom till Vadstena i går på onsdagseftermiddagen men inget onormalt. Under kvällen tilltog blåsten och enligt SMHI nådde den stormstyrka. Denna ihållande blåst på gränsen till storm skall pågå även under fredagen. På lördag skall det vara lugnt igen.
Vi står parkerade på ställplatsen i Vadstena, ett 10 tal meter från sjökanten och med fören mot stormen. Vi känner inte minsta gungning inne i bussen. Att försöka sova var inte lätt i dånet av stormen. Strax efter midnatt tog jag en ficklampa i handen och försökte att komma ut. Jag måste se, så det inte kommer några båtar från luften på oss. Jag fick ta hela min kroppstyngd mot dörren för att få upp den i motvinden.
När jag kom ut var det snöblandat regn ute och bussen såg ut som en iglo. Någon fara för att en båt skulle välta över oss, fanns inte i den nordvästliga vinden. Vi somnar fram på småtimmarna. Det första vi hör på radion är att det är kaos ute på vägarna. På väg 206 utanför Vadstena är det många avåkningar. Stopp på väg 50 samt även på E4.
Vi måste gå och betala ställplatsavgiften, men klarar vi det? Vi fortsatte över bron in till Slottet. Där vi fick vi ta spjärn för att inte fara i vattnet. Med berått mod kom vi fram till Gamla Konditoriet, för att få ett efterlängtat förmiddagsfika. Vi hade tänkt äta ute, men det blev inställt i eftermiddag. Jag har funderat, men ett liknande stormoväder har jag aldrig varit med om. Ställ upp ljudet på din dator så du får höra hur hemskt det låter.
Äntligen fick vi lite (h)julledigt och Herden tog med oss ut till Vadstena redan på onsdagseftermiddagen. Det har varit på tok för lite bilkörning för mig sista halvåret. Nu äntligen kom vi iväg.
Vad jätteroligt att komma hit och se, att de satsat våra pengar i planering och upprustning av både ställplats och båtparkeringen. Sträck på er som jobbat med detta, ni har verkligen varit duktiga och lyckats bra. De tidigare lite förhatliga träden är borta och nu är det rymligt och jättebra. ***** Det blir 5 stjärnor!
Jag som älskar spikraka rader, njöt till och med av att se båtparkeringen. Man kan tro att de haft ett spänt snöre och parkerat efter, så bra ser det ut. Ofta ser det ut som ett skrotupplag på båtparkeringar, men inte här. ***** Det blir 5 stjärnor till!
Definitivt inga varma vindar från Vättern idag, minst sagt iskallt.
Flera av er undrar säkert nu, hur har det gått med boken …? Jag har ganska många bilder i boken och detta har skapat ett enormt stort jobb. Bilder tagna för 100 år sedan måste man acceptera en mindre bra kvalité. Bilder som är 40- 50 år gamla, är inte enkelt att hitta bland flera 10 000 tals bilder. Dessutom har jag suttit i veckor för att leta upp originalbilder, för att få en så bra kvalité som möjligt. Dessutom tycker jag väldigt illa om mörka bilder och då har det gällt att hitta rätt exponering. En bild på skärmen kan se 100% bra ut, men duger inte alls som tryckkvalité. Min Art Director har verkligen visat tålamod med mig. Idag har jag sagt: ”Tryck på knappen och starta bokpressen!”
Detta var verkligen värt att fira med en resa tillsammans med Herden.
Idag på morgonen lade jag sista handen vid min bok och godkände mitt manus. Nu är mitt manus på väg till tryckeriet. Hu, vad spännande! Jag började skriva i februari och bokens text och omfattning var klar redan innan försommaren. Sedan drog jag tillbaka den och skrev om väsentliga delar av den. Min Art Directer fick mitt sista manus i mitten av september och därefter har vi tagit det lugnt och filat på den tills nu.
Jag har ställt in mig på både ros och kanske lite ris. Det går inte att skriva en bok som alla skulle gilla. Boken kommer att skildra väldigt mycket. Allt från ett otroligt fattigt torparliv på 40 talet, bondelivet på 50- 60 talet, arbete eller stryk som 7- åring, husvagns- & husbilslivet under 47 år, ett ständigt byggande, ett entreprenörsskap utan gränser, en livsresa från djupaste fattigdom till välstånd och inte minst min fantastiska familj. Åtskilliga gånger har jag haft skyddsänglar. Jag har fått uppleva att de finns. Dessutom är jag stolt över att jag klarat mig bra i livet, trots bara 7 år i skolan.
Bara min enklaste lilla blogg får illasinnade mejl. I första inlägget på julaftons morgon, ondgjorde sig en person i mycket hårda ordalag över, att jag inte längre körde i hans tycke bästa husbilen i Sverige. Vi själva har hunnit med att testa mer än ett märke. Vi har köpt 7 stycken nya husbilar.
Ps. Min bok kommer att finnas hos mitt förlag, http://www.semnos.com, i vår webbutik http://www.torebrings.se, eller bara enkelt hämtas i receptionen på Torebrings, Stigbergsvägen 7, 578 33 Aneby. Dessutom kommer boken att finnas tillgänglig hos alla bokhandlare i Sverige.
Jag har haft mitt sista manus liggandes för att godkänna det under sista veckan. Att börja jobba med detta mitt i julruschen fanns inte en enda tanke på. Det fick ligga till denna helgen när vi inte haft helgarbete på jobbet. Jag har haft en helt fantastisk Art Directer och en minst lika helt fantastiskt noggrann och professionell korrekturläsare, som rättat min svenska och inte minst alla franska namn på platser vi besökt och som minsann inte är enkla att stava till. Jag och min Art Director fick ”1960 påpekande” att rätta till. Det är inte så mycket som det låter, på 400 sidor blir det bara 5 punkter, kommatecken eller dylikt på varje sida.
Min stora brist har varit att jag bytt tempus gång på gång utan att tänka på det. Men snälla nå´n jag är ju kvar i Kitzbühel, jag är kvar på slotten i Frankrike i hela min tankevärd, jag glömde bort att det har varit och jag är inte där nu. Jag bad min korrekturläsare rätta mig så inte läsaren blir ”åksjuk” som hon sa.
Det skall bli nästan vansinnigt spännande att få boken i min hand en bit in i början av nästa år.
Trots att jag och Birgitta korrekturläst min bok minst ett tiotal gånger, ville jag inte låta min bok gå i tryck utan professionell korrekturläsning. Min bokförläggare gav det uppdraget till en helt fantastisk person, Malena, som bor i Västerås. Jag bad att hon skulle göra lite extra och hon har verkligen lagt ned ett jättejobb. Justeringarna i texten var fullt normal. Jag har nog levt in i mitt skrivande som om jag var kvar på alla platser vi besökt, alltså har det blivit fel tempus på väldigt många ställen i boken. ”Läsaren kan bli åksjuk”, skriver Malena.
Först blev jag lite småchockad över att det var så många justeringar. Nu när jag studerat igenom mitt manus igen, så är jag stolt över det jobb som Malena lagt ned. Många gånger är det en punkt eller bara ett kommatecken som är för lite eller för mycket. Drygt 400 sidor och under fem punkter, som är felaktiga på varje sida i genomsnitt. De många justeringarna kommer från att jag bytt tempus så många gånger. ”De hörde en duns mitt i natten” ändras till ”det hördes en duns mitt i natten” o.s.v. Nu har min Art Directer lite pyssel till och sedan går allt material till tryck. Malena avslutar med att skriva till mig: ”Du har skrivit en bok som du kan vara mycket stolt över.” Hon sa också när jag talade med henne, att jag har inspirerat henne till att kanske skriva en bok själv.
Birgitta ville handla lite kläder och Carlos i Eksjö är en trevlig butik som går emot trenden att lägga ned och fördubblar i stället butiksytan.
Jag fick sååå ont i ett knä när vi gick in till stan och jag sa till Birgitta, att jag kollar om det finns något att sitta på annars går jag in till Lennarts Konditori under tiden som du handlar. Här hade de tänkt till och ordnat med en gubbhörna när damerna handlar
Vi gick längst bort på söder och handlade lite gott att dricka, lite kläder på Lindex och fika på Princess. Detta fikat var samma pris som en Budapest bakelse, men kanske lite nyttigare.
Så är vi hemma i bussen igen. De få gånger jag köper en flaska vin, letar jag alltid efter den amerikanska flaggan på flaskan. De har så söta och goda viner som ingen annan har. Detta var riktigt gott, Spring Village. Räkorna var bland de bästa vi köpt och så goda. Fanns knappast inte en enda räka utan massor av rom.
Så skönt att få ha det så här trevligt tillsammans med Herden en mörk helg i mitten av november.
Vi har det så bra hemma, men vi ville ändå åka ut och skaka av oss lite julstress och bara må gott. Eksjö är en fantastiskt trevlig stad att åka till och som vi stortrivs att vara i. Det spelar ingen roll att åka långt bort, utan bara ännu mera positivt att åka knappa 25 km. Idag var det en positiv överraskning att komma hit. Nu har gänget på campingen rustat upp ställplatsen med uppgrusade platser och nya elstolpar med 16 Amp.
Halvvägs in till stan finns en ny ställplats, som jag tror att kommunen har iordningställt. Den kostar 50 kr mera per dygn men där finns ingen sjöutsikt och platserna ser små ut. Nu ska vi göra allt vi kan för att bara må gott.
Vi har det nästan oförskämt bra, tio meter ut på gården hemma står Herden i ett ombonat garage med golvvärme. Det enda vi har att göra före en resa är att öppna en vattenkran, tanka vatten, lasta in lite mat i kylskåpet, trycka på en knapp till porten, starta motorn och köra iväg. Alla garderober är fulla med kläder för olika årstider.
Idag blev vi omkörda av en annan bekant husbil som verkade ha mycket mera bråttom till sin destination troligtvis i Småland. Den silvergrå husbilen med mycket svart reklamtext, som vi ofta ser på nätet kom från Stockholm. Själva hade vi ingen brådska på vägen utan kör vår trivselfart 80 km per timma.
Flera har talat om ställplatsen vid Assjön Gransnäs och idag åkte vi dit. En sommardag med mycket värme, solsken och ett bad här eller vid badplatsen lite längre bort kan nog vara lyckan. När det är tid för att fiska kräftor kan man hyra båt och redskap för detta, säger en av våra anställda.
Vilken lycka att hitta en plats som denna och kunna stanna intill stranden, vid en av de sjöar som har det renaste men också lite kallare vatten. Priset 200 kr är i överkant, men det går till välgörenhet på Gransnäs Ungdomsgård, några km utanför Aneby. Detta är bara en fantastisk plats att parkera på, inga servicebyggnader eller el finns.
Kanske är det fel tid på året att skriva om ställplatser just nu, fast nu har vi fem, sex månader att drömma oss bort till nya platser, så var så god och dröm er ut på resa igen med husbilen.
Matts Torebring 