Matts Torebring

Premiäreldning med min egen ved.

Sista åren har jag eldat med mycket byggavfall. Vi byggde till 1250 m2 meter på jobbet och vi byggde om hemma. En sparsam smålänning som jag, tar vara på allt, eldar emballagevirke, reglar och lister, som är fulla av spik. Visst har det blivit en mysbrasa av det, men inte mycket mera. Nu blir det jättevarmt.

Nu brinner det och det blir varmt och gott.

Sedan en dryg vecka tillbaka eldar jag med vår egna ved. Nu först förstår jag, hur mycket ved jag har. Av bara några få vedträd, av mina björkstockar, blir det jättevarmt. Tidigare kunde jag lägga på ved flera gånger under en kväll. Det kan jag inte göra nu, då blir det överhettat. Slutsatsen är denna, min ved kommer att räcka, så länge jag lever och ett år till.

En sak som förvånar mig är, att mina jättestora aspar som jag sågade ned, är bästa veden att tända i. Björkveden nummer två och barrveden sämst. Nu eldar jag, sitter och myser vid brasan och bloggar från gillestugan. Kanske skulle jag ha en öppen spis till, fast uppe i vardagsrummet?

Sjutton kvällar & två lördagar med skogsavverkning, risdragning, tre man i tre dagar med kap- & klyv arbete, samt massor av tid att köra in all ved. Jag har svettats åtskilligt redan. Ved ger mycket värme! Nu är nya tomten tömd! All ved ligger under tak! Jag tömde min snickarverkstad, bilden nedtill till vänster och fick in sex hela staplar. Döm om min förvåning, bara två pallar blev kvar ute under ett plåttak.

Visst är det märkligt, jag har funderat ett helt år, vad ska jag göra med all ved? Var ska jag lägga den? Var får den plats?  Jag började ana att det mesta skulle gå in, men var lägger jag det sista? Som vanligt vaknade jag vid två- tiden på natten. På mindre än en sekund var platsen för veden klar och jag somnade om igen. Nu ligger den väl skyddad bakom en stenmur, på en gångväg som ingen går på. (Klicka på någon av bilderna för att se mera)

Nu återstår bara att köra tillbaka ett 50- tal pallar jag lånat på jobbet.

Vad skall hända nu? Alla som känner mig vet, Matts har inte slagit sig till ro! Inget är omöjligt förrän motsatsen är bevisad. Men mer säger jag inte just nu!

Jag brukar alltid tala på jobbet och säga, skriv inte stängt, utan skriv i så fall, vi har inte öppet. Ordet stängt är så negativt laddat. Trots detta måste jag skriva: ”Jag har stängt och låst dörren till vår Friggebod, och vet inte hur länge det kommer att dröja, tills jag öppnar den igen. Jag har fyllt den med nästan tjugofem kubikmeter brasved. Kvar ute har jag bara knappt tjugo kubikmeter. Nu har jag tömt min snickarverkstad och ställt kap- & klyvsåg i garaget. Nu kommer jag att fylla där också, med så mycket ved jag kan få in.

Om vi levt i en normal värld, hade jag kunnat stapla en del under altan. Men då hade det säkert kommit en Huligan och satt fyr på veden och hela huset. Nu har jag gått hem mitt på eftermiddagen, runt halv fyra snåret, några eftermiddagar. Då hinner man ju betydligt mera, än att börja vid sex snåret. I höst och vinter när jag tänder brasan, kommer jag att minnas, skogsavverkningen, kap- & klyvmaskinen, den stora vedklyven och inte minst arbetet att köra in veden under tak.

Eget foto med kameran uppgillrad på vedträn och flata stenar. (Birgitta var på ICA)

Telefonen ringde i veckan. ”Hur har du det med magen, kan vi komma, eller kommer ni till oss i Borensberg?” Naturligtvis var det Fredrik, från Jakobsstad i Österbotten, som ringde. Självklart ville vi att de kommer till oss i Aneby. De är på ”hemresa” från Nolia mässan.

När vi får så fint storfrämmande, ville jag också krypa runt i trädgården på jakt efter ogräs. Det var dags nu, det var fem veckor sedan sist jag rensade. Det har varit en riktigt tacksam sommar, så lite ogräs som i år, är det sällan att det är. I höst blir det även ett minimum av löv, när alla träd är nere på den öde granntomten.

Hjärtligt välkomna säger vi till Marianne & Fredrik. Vänner från våra Italienresor i början på 2000- talet. Jag vet att Fredrik och många, många andra, läser min blogg varje dag året runt. Därför försöker jag och hitta något att skriva om varje dag.

Nu har jag börjat det jobb, som jag har gått och funderat över, hur det skall gå till. Det var inte alls tråkigt, när jag kom igång. Betinget för en kväll är en flo från golv till tak. Det gick bra första kvällen. Jag hann räkna ut att det kommer att ta åtta kvällar á två- till tre timmar att fylla hela min Friggebod. (Låter som Arge Snickaren)  Vännen Rolle i Borlänge springer en mil i skogen, när jag bär in ved. Vi blir båda lika svettdrypande, men då har jag gjort lite nytta.

När denna är full av ved, vad gör jag då?

Faktiskt verkar den svälja mer ved än jag trodde. Det känns faktiskt riktigt roligt att ha gjort allt från grunden. Jag har köpt marken, avverkat skogen, dragit ihop riset, kört hem stockarna, kapat & klyvt, float och nu till slut köra veden in under tak, som jag också byggt själv.

Inget annat värmer som ved från skogen. Avverkning, köra bort ris, hemkörning, kapning, klyvning, floa, bära in och till sist den sköna brasvärmen. Nu var jag spänd på att se om min ved var torr. I lördags var den kruttorr, men då hade jag bara en pressening. I afton gick jag lös med en fuktmätare. Under presenningen var det bara 10% fuktighet. Nu har jag en pressening till, men nu måste det bli torkväder igen.

Jag hann  lagom in, innan det kom en regnskur.

Jag räknar med att en tredjedel av veden, ryms i min Friggebod till höger i bild, tvärs över gräsmattan. Som barn var det det tråkigaste jag visste om: ”Bära in den stora vedhögen i vedskjulet”. Naturligtvis protesterade jag och så fick jag rejält med stryk. ”Dina rättigheter sitter i riset”, sa min mamma. Jag förlåter mina föräldrar, de hade växt upp med att få stryk och visste inte bättre. De ville oss barn väl, trots allt.

_________

Ps. Fortfarande inga besked om ställplatsen, från Mark & Miljödomstolen.

Jag har två Paradis äppelträd, så totalt fulla av blomknoppar. Kanske var det bra att det blev lite svalare, annars hade de säkert blommat över, på en enda dag. Nu hinner vi se förändringarna i naturen.

Det finns även två styck Purapelträd i vår trädgård. Dessa är vackra i sitt lövverk. En tulpanknopp fick komma med, trots att jag fotade dem häromdagen.