
Nu har vi sett dessa betongväggar framför oss, i cirka 220 dygn hittills. Faktiskt har det gått riktigt bra, tack vare det fantastiska servicehus som vi har. Fast nu räcker det, vi vill se grönskan i naturen, vi vill komma och se sjön. Själv har jag insett, jag skulle aldrig kunna bo i husbil året om.
Vi är så spända på slutbesiktningen av vårt nya boende, på onsdag morgon kl. 8, i veckan som kommer. Kommer alla hantverkare att vara klara? Mest orolig är jag för elektrikerna, som har lyst med sin frånvaro, när jag förväntat mig, att de skulle vara på plats.
Snickarna har garderoberna kvar i vårt sovrum, samt alla golvlisterna. Vår golvläggare har golvet i klädkammaren kvar samt en hel del fogning kvar. På tisdag är det planerat att Pixans städ kommer. Skulle vi mot all förmodan inte få godkänt, har vi över 80 m2 garage att ställa möblerna i på torsdag, när flyttbilen kommer. Fast det går jag inte med på, vi måste får bärhjälp in med de tyngsta möblerna.
Jag har en fråga kvar till oss själva! Hur länge kommer det att dröja, till dess att vi åker med bussen, från en sjö hemma, till en annan sjö borta?






















