Matts Torebring

Våra motionsspår i Aneby.

I slutet av mars förra året skrev jag om, att jag fått hjälp med min sömn, hos Nyhälsan Nässjö, Bräcke Diakoni. Detta efter 14 år av medicin, för att kunna sova. I slutet av år 1999, hade jag helt enkelt stressat bort min sömn. Den fanns inte kvar hos mig, den var helt borta. I början av 2014 började jag med KBT behandling. Nu har det gått 216 dagar, sedan jag slutade med medicin varje kväll. Av dessa 216 dagar har jag fått ta till medicin 14 nätter och 202 nätter utan medicin.

Elljusspåret 3 km.

Förra veckan var en tuff vecka på jobbet och en nära vän lämnade oss, på det mest tragiska sätt. En natt sov jag 20 minuter, för att sedan vara klarvaken. Att då ta medicin, med allt vad det innebär, känns i efterhand, som bättre att vara vaken. Natten till lördagen i husbilen, sov jag tio timmar, totalt uttröttad. Natten till söndagen sov jag sju timmar. Vad skönt, nästan otroligt skönt, att få veta att sömnen fanns kvar.

Mörkt i skogen men ljuset finns i mitt sinne.

Idag fick jag möta min läkare på Nyhälsan. Vet du Matts, sa hon, du är självaste Stålmannen. (Detta kunde jag inte hålla med om) Ingen skulle klarat av, allt det du klarat av, utan att gå in i väggen. Du har en vilja av stål, inget är omöjligt för dig, ta nu vara på dig själv också. Så här ser mina nya regler ut:

– Sov inte på dagen

– Bestämda tider för läggdags  klockan 23.30, uppstigning klockan 6.00.

– Lägg dig bara att sova när du är trött.

– Sängen är endast till för sova och …

– Titta inte på klockan.

– Ligg aldrig mer än 20 minuter i sängen utan sova, gå upp, titta på tv, läs en bok men gå till sängen när du blir sömnig, men sov inte i soffan.

– Motionera minst en halv timma varje dag (Det började jag med i afton direkt efter jobbet)

– Det räcker om du sover 4- 4,5 timmar per natt.

Hoppas jag hjälper någon annan, genom att dela med mig.

Testfoto hemma i Niklas trädgård, ett kvarglömt äppelträd.

I afton skulle jag börja testa min nyinköpta kamera Canon kamera EOS 70D tänkte jag. Jag har kommit fram till att använda mitt gamla objektiv, 24-105 1:4 så mycket det går, men använda det till min nya kamera. Detta objektiv är nästan oslagbart att fota med i mörker.

Vi var bjudna till Niklas familj på Fars Dag middag. Innan vi gick hem blev det en runda i deras trädgård. Nu kunde jag också testa, min Fars Dags present, ett enbensstativ. Tänk vad smidigt att bära med i sommar  på Franska Rivieran.

I bakgrunden Niklas Friggebod, en present från familjen för tre år sedan. Friggeboden har en riktig platta av cement som ingick i presenten.

Testfoto på min kära hustru,  med inbyggd blixt

Testfoto i husbilen med kamerans blixt, då jag inte har batterier till den nya blixten än. Varför sa inte säljaren att jag skulle köpa till batterier till nya blixten?

Ett mindre bra testfoto med blixt.

Nya kameran med gamla objektivet, men taget med kamerans inbyggda blixt

Testfoto samma träd utan blixt

Denna bild visar mitt förra objektivs ljuskänslighet, taget med nya kameran. Bilden blir bättre utan blixt.

Huvudbry, JA det har jag. Jag vill helst klara mig utan instruktionsböcker. Jag brukar läsa dem två veckor senare. Föra över bilder till datorn kan väl inte vara något konstigt, tänkte jag. Jag installerade drivrutiner på 101 MB.  Nu funkar det väl klockrent tänkte jag, men icke.

En timma gick och en timma till. Jag lusläste sidan 455 i den svenska instruktionsboken. Så till slut hittade jag, att ändra från wifi överföring av bilder, till en sladd som jag är van vid. Då fick jag över mina testbilder. Hela tiden tänkte jag, jag har 28 mil enkel resa till Mikael, som är proffs. NEJ ge inte upp, du måste klara det. Så kom Birgitta till undsättning, ”Nu tar vi det sakta från början”, sa hon och då hittade vi felet.

Nu har jag 460 sidor till att läsa in…..

Det gör så ont att skiva detta, jag får tårar i ögonen och jag blir tjock i halsen. Livet kan vara skört och svårt att förstå. En av våra nära vänner har lämnat oss.

Vi hörde det på radion på väg hem från Skåne, att en olycka hänt på järnvägsspåret i Aneby. Mannen i familjen hade gått ut och hustrun dröjde kvar hemma. Vi vill delta i denna sorg, som familjen upplever just nu.

En av våra familjegravar.

Tankar i Allhelgonatid.

Här vilar Birgittas föräldrar och två bröder, på Frinnaryds kyrkogård, Aneby kommun. I dag var jag på plats, för att smycka gravplatsen inför allhelgonahelgen. Första gången vi stod här, var påskhelgen 1968.

Påsken 1968

Jag har beundrat och saknat, Birgittas pappa Sture mycket. Han var ledsen över sitt liv som lantbrukare, ”Det fanns inget annat”, sa han ofta. En mycket vis och förståndig man, med mycket humor. Birgitta & Jag förlovade oss samma helg, som detta tragiska minne. Birgittas äldste bror Karl-Evert, gick hastigt bort, endast 36 år gammal i diabetessjukdom.

Jag glömmer aldrig, så länge jag lever, här stod pappa Sture vid graven, (till höger i bild) tog av sig hatten, bockade och sa, utan att minsta darr på rösten:

Tack för att vi fick ha dig så länge Karl-Evert.

En ny LED lampa till trappan

I tisdags var Birgitta på syjunta. Då brukar jag alltid komma på upptåg. Så även denna kväll. Vi har hel hylla i en garderob, med alla typer av lampor inne och ute. Först inventerade jag alla lamptyper, innan jag beställde från Lampgrossen. Jag passade även även på att förnya, med lite nya lampor, denna var en av dem.

Ytterligare en LED strålkastare ute.

Jag gick en runda runt huset och ute i trädgården och räknade samman alla lampor vi har, totalt är det 51 styck lampor, alla 220 volt.  Trots detta köpte jag ytterligare en LED strålkastare. Nu ser fåglarna att äta mat fram till midnatt och vi slipper se den mörka skogen. Jag köpte även tre nya julgransbelysningar i LED, som alla skall upp i samma tall på framsidan.

Nya LED reflektorlampor.

De tidigare reflektorlamporna inne  har ofta gått sönder. Nu bytte jag ut dem till LED lampor det också. Men så ljust det blev. Det var inget billigt paket som kom, så jag får väl smyga undan fakturan.