Brownie 8 veckor.
Vi ser många, många som har mindre husbilar, ja ibland riktigt små. Ändå händer det att familjen har med sig två- tre riktigt stora hundar. Brownie var lika stor som en Labrador och det räckte för oss.
Första nästan tio- talet år, levde hon tillsammans med oss i husvagnen på semestern på Öland. En natt i sängen i husvagnen, trodde en av våra ungdomar, att hans tjej krupit under täcket. Förskräckt upptäckte han att Brownie krupit under täcket.
På senare år åkte vi varje sommar till Italien, då fanns aldrig en tanke på att Brownie, skulle följa med oss och lida av värmen där. Hon blev inackorderad hos olika vänner i Aneby, men smet ofta iväg hem, hon skulle vara med mig, vad jag än gjorde. Vi pratade som kompisar, ”Var tycker du jag skall gräva, här eller där” och så lade hon huvudet på sned för att samtycka.
Hon gick nästan alltid lös med mig, i skogen, i trafiken, på jobbet, ja så gott som överallt. Hennes första bobilsresa var till Nordkap. Då stod hon upp framme i cockpit, mellan Birgitta och mig, hela vägen ända upp till Kiruna. Sedan kom hon på, att det gick bra att sova på golvet. Då skulle hon sova med huvudet på min fot, som jag hade på gaspedalen.
I mer än tjugo år hade jag försökt övertyga Birgitta om en hund, men det blev alltid kalla handen. Jag kom till en kund och blev erbjuden denna bruna valp, av totalt sex syskon, som alla var svarta utom Brownie. Hon var den enda av dessa valpar, som direkt kom fram till mig. När Birgitta var med och hämtade Brownie, lade hon sitt huvud på Birgittas fot och så var hon också såld. ”Är hon så snäll, sa Birgitta, då går det bra”. Under dessa år var nog Brownie, bland det absolut käraste vi hade.
Brownies gravvård hemma i vår trädgård.
Många av er har, kanske har undrat när ni ser trädgårdsbilder, från hemma vad detta är. ”Massaveden” är ett minne från svunnen barndom. Mina första slantar i livet, tjänade jag på att barka massaved och lägga upp den så här på tork.
Detta är Brownies gravvård och här vilar Brownie, 910612 – 040313, på sin sista viloplats. Brownie följde mig nästan alla steg, dygnet runt i 13 år. Nu behöver hon inte jaga ”harajössar” i skogen längre. Brownie som var en blandras schäfer/labrador, var ensam brun av 6 styck syskon. Hon var den mest tillgivna vän jag någonsin haft.
Idag skulle det vara otänkbart att ha hund för oss. Vi arbetar, vi är oftast på resande fot och tiden finns inte för oss.
