Matts Torebring

Vad skönt att få sätta sig ned en stund.

Skogsavverkningen fortsätter… ”Huskvarna stövlarna” är blytunga att gå i, utrustade med tå- och lite benskydd. Så skönt att ta en paus. Avverka skogen känns som ren struntsak, men allt ris är jobbigt. Jag vill inte ha det att ligga kvar och störa grävmaskinen när den kommer. Här på nersidan av tallen ska det bli en väg. Precis att marken räcker, för denna bamse tall vill jag ha kvar. Min tomtgräns går vid rishögarna till höger i bild.

Nu har jag bara lite småbjörkar kvar sedan är jag ute vid vägen ned till Jularp. Ett tvåtimmarspass efter jobbet, är precis lagom arbetspass att träna på. Jag trodde jag skulle vara ”ledbruten” i kroppen, men inte dugg. Känner knappast av någonting. Här är jag i mitt esse och mår riktigt bra. Skönt att jobba i friska luften

När skogen är nere, kommer jag presentera ritningarna på mitt bygge, och ”Gästparkering” för husbilar.

Otroligt vilka stora årsringar på granen nära min tomtgräns.

Skogsavverkningen fortsätter på granntomten…. Denna gran gick jag och tittade på som julgran, för inte så många år sedan. All näring är stulen från min trädgård. Nu är det slut med det.

Ingen stor vedtrave i afton.

Grenar som är 3- 4 meter långa av denna gran att dra ihop, gör att man hinner ingenting, på två timmar en kväll som denna.

Lite har det ljusnat trots allt.

En liten ljusning efter fyra timmars avverkning. Det går inte så fort nu, som när jag låg etta på ”Svensktoppen” som skogsarbetare. 25 år gammal hade jag ett potatisland som var 13 x 4 m. Jag grävde det i en etapp utan att räta på mig. Året därpå hängde jag på spaden efter en stund. Då sådde jag gräsmatta i stället. Åldrandet börjar med andra ord ganska tidigt. Nu får det ta den tid det tar.

Barnbarnet Linus Torebring & Farfar. Foto Carina Torebring.

Nu är arbetet igång med att avverka all skog, på granntomten som jag köpte i fredags. Jag har massor av skog att avverka. Själv har jag har backat klockan mer än 45 år och är tillbaka till mitt gamla jag som skogsarbetare.

Jag saknar min riktiga proffssåg, Stihl. Den fick jag säga adjö till för 20- talet år sedan. ”Stihl håller till Matts och då håller den till alla” sa min motorsågshandlare på slutet av 60- talet. Nu kör jag pappas gamla ”Bonnasåg” Jonsered. Den startade på andra rycket trots att den är riktigt gammal. (30- 35 år) Det är inte samma klös i den som min gamla såg. Jag är för snål för att köpa en ny såg för 7- 8 000:- för bara en avverkning på 2 000 m2.

Tuffingen Linus Torebring fullt skogsarbetarklädd. Foto Carina Torebring

Linus är en tuff kille som har egna skyddskläder för skogsarbete. Hjälm, hörselskydd & visir är ett måste. Dessutom en alldeles egen såg.

Jag var 15 år gammal, när jag själv förhandlade med skogsbolagen om avverkningspriser. Sedan åkte jag moped med två sågar på pakethållaren, upp till mer än en mil bort. När jag själv köpte hjälm och hörselskydd, redan från början, sa min pappa: ”Vad du spökar ut dig”. Ingen ifrågasatte att jag var ensam i skogen.

Vad jag har väntat på att få avverka skogen på granntomten. Foto Carina Torebring

I tre år har jag kämpat för att få starta min motorsåg och avverka skogen på granntomten. Att ta hit en skördare, tycker jag inte är någon sport. Nu är arbetet igång.

Jag kommer att ha ved så länge jag lever. Foto Carina Torebring

Jag har två gigantiska tallar, här står en av dem. Dessa skall jag spara till framtiden.

Linus sågar ned småbuskarna. Foto Carina Torebring

Skönt att få hjälp av Linus. Trots sina bara 6 år fyllda, är han otroligt energisk.

Linus har fällt ett träd alldeles själv. Foto Carina Torebring

Det finns massor av småträd som Linus klarar av. ”Minns gärna de här bilderna, en dag när ni kommer och hälsar på mig”. Jag är helt säker på att ni kommer att hälsa på när jag är klar…

Grattis Birgitta på din dag.

Jag har den bästa hustru, som en man som jag, skulle kunna få. Vi har ett så fint liv tillsammans, både hemma och i vår husbil. Tillsammans har vi det bästa hem, familj, barn, barnbarn, företag och dessutom den bästa husbilen som står att få. Denna glädje delar vi tillsammans. Grattis på din dag Birgitta.

Ett litet tips också till er alla husbilsvänner och alla ni andra, som står ut med att läsa min blogg. Birgitta fick en 0,5 liter Gräddsifon samt en hälsokudde och blommor. Just gräddsifonen skall vi använda i husbilen till frukt och andra godsaker. Nu slipper jag att stå och vispa i fortsättningen. ”I like vipped créme”!

Elljusspåret efter jobbet idag.

Våren kommer med alla måsten, sommaren med semester, hösten är här, ogräset växer mindre, luften är klar och skön, vad kan då vara bättre, än att återuppta skogspromenaderna. Jag har slarvat med motionen sedan i våras, latheten har tagit överhand helt enkelt. Visst har jag cyklat till och från jobbet i ur och skur, men det ger inte mycket motion, på ett par futtiga kilometrar.

Jag har haft fortsatta problem sömnproblem efter semestern. Jag kan sova en till, en och en halv timma upp till tio, elva timmar när jag varit uttröttad. Efter bara ett par skogsrundor känns det mycket bättre inne i ”Pannrummet”. Kanske är det så att, det kommer in mera syre i brasan och att det ”brinner bättre”.

Trots allt slit i skogen i unga år, älskar jag fortfarande skogen. Det är så tyst och fridfullt.