I kväll tömde vi bokhyllan på böcker. Jag har samlat på alla böcker, som jag läst under årens lopp. Varför ska jag göra det? Jag tittar aldrig i dem mer när jag läst ut dem. I någon enstaka bok, kan jag leta efter citat och liknande. I annat fall står de orörda. Nu börjar vi ett nytt kapitel i våra liv, nu skall vi inte ramla tillbaka till det förgångna. Jag har minst tio kg böcker till i husbussen, bara ett par kvar att läsa
Vi kommer att fylla denna container upp till brädden. Erikshjälpen i Vetlanda och i Eksjö har redan fått flera pallar, nu får de en pall till, som kommer att ta tid för dem att sortera upp. Jag kan bara hoppas att det blir en god inkomst till slut för vännerna.
Till att börja med, sålde jag veden från skogen, som jag avverkat på vår nya tomt. Jag fick blodad tand och har sålt något kväll efter kväll. I lördagskväll sålde jag vår Hammondorgel, i kväll sålde jag en bokhylla, en skinnfåtölj och en hallmöbel med spegel.
I afton lade jag ut vårt lilla köksbord, som vi hade en kort tid, innan vi rev ned en massa väggar. De sista åren har det stått i biblioteket och vi har suttit där de få lördagsmorgnar vi varit hemma och druckit en espresso på morgonen.
Sidebord har måttet 1200 x 400 och kostar 2 500:- Mycket stilrent och passar den mindre familjen, pris 2 500:-.
Vår tomt är belägen vid Anebysjöns nordöstra strand. Sjön sänktes i mitten av 1800- talet. Vår tomt har delvis stått under vatten. Ett hundra meter söder om vår tomt, ligger länets största bronsålder stenröse. År 1932 påträffades en guldmedaljong från tiden 300- 400 år efter Kristus. Sammantaget är fornlämningsområdet, ett av länets mest komplexa och intressanta område med stor kunskapspotential, skriver Jönköpings läns Museum till mig.
Man skulle kunna säga, att vi har köpt en påse äpplen i butiken, men när vi kom till kassan, fick vi gå tillbaka med dem till hyllan, de måste ligga kvar i butiken för observation. Detta trots att de ligger framme för försäljning.
Vi har ett köpekontrakt på vår tomt, vi har ett förslag till byggnadslov av Samhällsbyggnadsnämnden. Inga byggen får starta, förrän efter tekniskt samråd har skett, det vet jag sedan tidigare byggen. Men i mitt fall fick jag reda på, att Länstyrelsen måste göra arkeologisk undersökning av vår tomt först. Detta fick jag reda på några dagar innan nämndens sammanträde.
Jag hade förväntat mig att länstyrelsen, bara skulle vara med och övervaka schaktarbetena. När jag frågade en tjänsteman på kommunen, om hur lång tid detta kan ta, fick jag till svar, det kan ta upp till ett år. Vi är bostadslösa om två månader sa jag. Du har en husbil att bo i, fick jag till svar.
Samma dag som jag fick svar om bygglov, kontaktade jag Länstyrelsen. Personen i fråga ringde upp mig, hemma från sitt köksbord, trots att personen i fråga hade semester. Fantastiskt! Rena Solskenshistorien! Vi börjar jobba på måndag och vi lovar att ta tag i detta direkt. Så skedde också.
Efter några dagar fick jag offert på kostnaden. Fantastiskt! Jag har fått svaret att under vecka 37 kommer markarbetet att starta. Fantastiskt att det gått att få så snabba beslut, detta är rena solskenshistorien. Ingen jag talat med, har varit med om så snabba beslut.
Naturligtvis skulle det inte gått till så här. Priset för vår tomt är förhållandevis ganska lågt. Hade kommunen gjort den arkeologiska undersökningen före vårt tomtköp, hade tomten kostat mera. I det fallet hade vi sluppit att leva i denna hemska ovisshet. Vi är trots allt bostadslösa om knappt två månader.
Jag längtar ut till kossorna och hästarna på landet. Detta kommer att gå bra, det har vi bestämt!
Så här såg det ut februari 1996 när Niklas & Matts tog över.
Denna fastigheten var belånad till 3,7 milj, när vi tittade på den i februari 1996. Det fanns knappt ingen el som fungerade, vattnet läckte in genom taket, fönstren var helt igen spikade och det såg ut värre än en soptipp, innanför väggarna. Vi bjöd 175 tkr. Den blev vår för 200 tkr. Sedan jobbade Niklas och jag med att rusta, under fem kvällar i veckan, samt tidig lördag morgon till sena kvällen, under ett helt år för att rusta upp fastigheten.
Alla grannar och även kommunen, alla sa samma sak, Riv Ned Allt. Matts, det går inte att renovera detta. Jo, det gör det sa jag! Sedan rustade vi stället. Men vilket slit vi lade ned! I februari 1997 hade vi stor invigning. Under tolv år hade jag mitt kontor, med skorstenen inne i mitt rum. Själva järnringen av cisternen, hade jag under mitt kontorsgolv.
Flygfoto augusti 2019. Bild Tobias Marbenius.
Så här ser fastigheten ut idag, efter sista tillbyggnaden 2018 – 2019. Jag törs knappt tänka på, hur mycket vi har investerat, det är jätte mycket, runt 40 milj inkl. flera markköp. Totalt har vi 4 500 m2. Nu har vi de bästa lokaler vi kan få. På fredag lunch nästa vecka, har vi invigningsfest för alla entreprenörer och hantverkare. Kontoret i mitten och den låga lagerdelen är från sent 40- tal. Resten har vi byggt till, 2002, 2007, 2011 och 2018- 2019. Vi har köpt och rivit fem fastigheter, för att ge plats till alla tillbyggnader.
Min mamma letade reda på varenda bär, som skogen delade med sig av. Min äldste bror var likadan. Skillnaden vare bara, att min bror gjorde mängder av inläggningar av olika bär. Oftast var jag utkörd i skogen, efter skolans slut och fick plocka bär, plocka så mycket bär, som det bara gick.
Oftast blev det kraftledningsgator i skogen, som gav mest med bär. Så blev det idag också. Jag åkte till en kraftledningsgata utanför Aneby. Men jag plockar inte lingon med bärplockare, jag har en sekatör och klipper av de finaste kvistarna som jag hittar. Lingonkvistarna med bär på, är så läckra att lägga som dekoration på charkprodukter, när vi julfotar i morgon.
Förra året när jag hade parkerat här, behövde jag bara gå några få meter runt bilen, så mycket bär fanns det. I år hittade jag bara en liten kvist här och där. Nåja det blev nog så det räckte till slut, men det var tunnsått med bär i år.
Det är söndag kväll och klockan är nio. Pappa Mikael frågar sina barn, vad vill ni ha till kvällsmat? Pizza, blev svaret. Lite drygt en kvart senare, kommer pappa Mikael hem, med två liter Fanta, sallader och den största pizza jag någonsin sett.
Vi satt sex personer runt bordet och vi åt oss alla proppmätta. Det blev så mycket kvar av pizzan, att Birgitta & jag åt oss proppmätta på måndagskvällen efter jobbet. Det var riktigt gott att äta kall pizza också. Den stora pizzan täckte hela köksbänkens bredd, hela 60 cm. Rekommenderas!
Vi kom till Sandsjö Värdshus, mitt på söndagsförmiddagen. Till slut hittade vi en tom plats, att ställa bilen på. Så populärt är Sandsjö Värdshus. Vi kom dit för att fira två födelsedagar.
Niklas och jag fyller år, med några dagars mellanrum i mitten av augusti. Birgitta & Nelly fyller samma dag, i slutet av september och Candra några dagar senare. Hur kommer det sig att det blir så?
På Sandsjö värdshus
Sällan eller aldrig väntetider på mat. De kan sin sak att ha många gäster.
Jag åt Laxplanka
Lika gott som vanligt.
Birgitta åt skaldjurstallrik
Birgitta hade valt i förväg vad hon ville ha.
Niklas, Carina & Linus åt planka med oxfilé
Linus, 10, som inte kom med i bild denna gången, åt upp allt på plankan utom en köttbit
Niklas & jag fick samma present
Det blir intressant att få läsa om delar av vårt arbetsliv och organisationer, som har blivit dumhetsmaskiner. Kanske sitter jag redan fast i en sådan igen…
När jag inte avverkar skog, kör jag flyttlass så gott som varje kväll. Oftast är det den myckna veden, som får byta plats. Så var det förra veckan också. När jag vred på tändningsnyckeln stod det Wednesday på instrumentbrädan i bilen.
Att allt ska krångla så mycket! Är den sönder också? Har bilen stått utan ström? Jag körde vidare utan att bry mig mera. Nästa dag frågade jag Birgitta, ”Det är väl inte torsdag idag”? Jo det är det! Ja men då var det inte fel på instrumentbrädan i bilen igår.
Ja så är det, när man har mycket att göra och trivs med att att ha det så, då går tiden fort.
Jag följde SMHI, som lovade uppehållsväder till kl 10. Regnet kom redan halv åtta. Jag var ute tidigt på tomten, för att röja klart. Jag jobbade på och till slut, när alla träden var nere, nästan mejade jag ned alla sly med motorsågen. Så stannade sågen (Huskvarna) och jag fällde upp hörselskydden.
Men OJ, vad det regnade. Det lät som en hagelskur mot hjälmen. Jag rätade på mig och kände hur vattnet forsade ned ut efter ryggen, genom kalsingarna, genom byxbenen och ned i skorna.. Sågen startade inte mera, så det var bara att lämna ett litet hörne kvar och köra hem.
I vissa länder i Europa får man inte köra bil i strumplästen. Jag fick ta av mig byxorna och köra i kalsingarna hem. Det borde väl vara tillåtet, eller vad tror ni? Tur att jag hade jobbarbilen, för hela stolen var blöt i sitsen, när jag var hemma.
Flytt & garagetömning
När jag återhämtat mig, började jag tömma garaget. Oj vad vad mycket bråte jag har samlat på mig under 29 år i huset. Det mesta mellanlagrar jag på jobbet, flera lass har gått till Erikshjälpen Second hand, mycket till brännbart, till skrot- och träåtervinning.
Jag lastar med snöslungan, men lämnar kvar snösläde och snöskyffel, tänkte jag. För det kan väl inte bli snö före första november, när vi skall ha lämnat huset?
Vår nya tomt. Foto Mikael Marbenius. (klicka gärna upp bilderna)
Efter hela 29 år i vår villa, är det dags att bryta upp till något nytt, något mindre och mera lättskött. Jag känner att trädgården vuxit i från mig. Jag känner att huset har blivit för stort, jag vill komma bort från vägbulorna på Storgatan, jag vill komma ut på landet, men ändå ha nära till samhället. Allt detta får vi här på Framtidsvägen.
Vår gångväg till stranden. Foto Mikael Marbenius
Vi kommer att ha 150 meter till stranden, till bad, fiske, grönyta för lek och fotboll med barnbarnen. Intill stranden finns även ett omklädningsrum.
Hela familjen samlad utom Carina
Här är det långgrunt vatten och fin sandbotten. Det går att köra bil ända ned till stranden. Jag hoppas på att kunna ha en liten båt för fiske och avkoppling.
Matts Torebring 