Kan det finnas något som är svartare än svart? När jag börjar gå hem från jobbet, känns det nästan märkligt, hur mörkt och svart, kan det egentligen bli? Dessutom med regndis i luften och blåst gör det inte bättre. När jag kommer närmare hem, ser jag inte HERDEN, men jag vet att den står bakom ljusstakarna i fönstret i +10 graders värme. Det är nog den bästa ljuspunkten, med denna vintern hittills, att HERDEN har det bra. Vi har dessutom bara tio meter, för att hälsa på honom.
Vinterdäcken står kvar på däckhotellet och det är tveksamt om vi lägger på dem i vinter heller. Nu väntar jag på Covid -19 sprutan och sedan en till, sedan ska jag åka till Eksjö Campings Ställplats, gå på stan, gå i butiker, äta och fika gott. Det blir nästa ljuspunkt.
Jag kollar lite lätt varje dag, efter en lämplig båt att lägga i Anebysjön. Helst en aluminiumbåt, komplett med båtkärra och motor. Sedan kommer nästa fråga, var kan jag lägga till med den. Vi går ned till stranden och spanar. På andra sidan badviken ligger redan ett femton- tal båtar. Jag vill helst ha vår båt, på vår sida om viken.
Vårt fantastiska hem, sett från sjösidan.
Vi vänder snabbt hem igen. Det blåser rejält och det är kallare än svinkallt. Vad skönt att vi var ute och gick igår när det var fint väder. Idag var det minsann inte inbjudande att vara ute. Inne har brasan brunnit ut i spisen och vi har +23,4 i hela huset. Dessutom lika varmt över hela golvet, samma i som husbussen, men inte som tidigare i förra husbilen, där var det bara fläckvis varmt.
Om man somnar om, efter ovanligt många kisspauser under natten, sover till åtta, äter frukost ett par timmar senare, somnar och sover två timmar till i tv soffan, ja då försvann Juldagen väldigt fort.
Bilden visar Framtidsvägen och vägen ned till sjön till vänster. Längst bort i bild skymtar Aneby Ridskola. Det finns en tomt kvar att bygga på, norr om vårt hus.
Vi gick en liten skogspromenad
Vi hann i alla fall med, att gå en timmas skogspromenad, innan solen gick ned på andra sidan Anebysjön. Kossorna har gjort ett jättejobb i naturen under vår, sommar och höst. Nu har de flyttat till en annan hage. Vi kände knappt igen oss, så rent och fint och ingen igenväxt äng. Jag vet att markägaren röjt bort de sista buskarna. Så roligt att se att markerna vårdas.
Steniga Småland
I bakgrunden det misslyckade mångmiljonprojektet (60 milj?) Ekotopia, som byggdes för runt 23 år sedan. Idag är det behandlingshem, efter ett flertal konkurser, som restaurang & konferens anläggning.
Detta är nog bland det stenigaste marker som jag sett i Småland. Den finns inte ens lite jord mellan stenarna, bara sten på sten.
Dukat för bara fem, trots att bordet rymmer tio personer totalt. Vi skulle varit nio personer, men dottern med familj, valde klokt nog att fira jul hemma i Stockholm. Vi hade många digitala möten, som till exempel, när det tillverkades marsipantomtar i familjens kök i Stockholm.
Nära sex meter lång buffé
Vår köksö, som är 3,3 meter lång, kom verkligen till sin rätt, den fylldes med kalla rätter på ena sidan och varma rätter på den andra och ett stort frukt- & godisberg i mitten.
Dags att sitta ned och smaka av Birgitta & Carinas goda julmat.
Greenroom, strax utanför köket, fick tjänstgöra som ett megastort kylskåp.
Niklas tog på sig Tomterollen
Jag har under årens lopp, bara sett några korta brottstycken av Kalle Anka på julafton. Tidigare hade vi TV´n i biblioteket, med plats för bara två vilstolar. Där har barnbarnen trängt in sig på julafton. Nu har vi ”Helintegrerat” och alla är med i samma rum, kök, matbord, TV soffa, spelar ingen roll var man är, alla är med. Så nu satt jag med och såg allt. Lite småkul faktiskt.
Min starkaste jultradition över alla andra är, att läsa Julevangeliet från Luk. 2. 1-20. Kanske det starkaste minnet från barndomens jular. En tradition som jag fört vidare i vår familj. Till min glädje, sa dottern i Stockholm, vi vill vara med, när pappa läser och så var vi uppkopplade igen.
Niklas tog famnen full av paket och läste, God Jul Linus önskar mamma, God Jul Linus önskar pappa…… Till slut satt Linus begravd i ett berg av julklappar. Jag tappade visst räkningen, sa mamma Carina. Linus är mer än värd alla sina julklapper.
Birgitta & jag framför vårt drömhus på vår drömtomt. Foto Linus Torebring
Vem kunde ana vad som väntade oss för ett år sedan. Oro över att vårt bygge inte kommer att hålla tiden. Oro på jobbet, över ett stort uppsagt avtal, vilket ledde till tre tråkiga uppsägningar. Oro över Corona pandemin. Oro för alla anställda. Oro för en dalande försäljning, på grund av tomma arbetsplatser. Oro för hälsa under hösten, och så vidare.
Bygget julen 2019. Foto Mikael Marbenius
Idag har jag svaret! Jag hade inte behövt oroa mig för någonting! Vårt bygge blev drömmarnas drömhus. Oron på jobbet var obefogad, vi kommer att ligga strax under 2019 försäljningsresultat när hela året summerats. En enda person och som jobbar ute, har drabbats av Corona. De anställa har jobbat mer än någonsin och jag känner ingen oro för min hälsa. Jag är trygg och jag vet att jag är i goda händer.
Jag får hela tiden höra, av minst en av tjejerna på kontoret, du gillar bara Gubbagodis. Jag har avhållit mig hela hösten från godis och när jag tar en Paradis chokladbit, tycker jag att de är omåttligt söta och nästan äckliga. Vi har en son som gillar godis, så nu finns det Gubbagodis hemma på julafton och godis som jag gillar. Ingen julafton utan godis. Jag vet att jag får en Tomtesäck med godis också.
Gubbagodis ost
Alla vet att jag är ingen dussin person. Som till exempel, den enda glass jag gillar är Sia Glass Romrussin. Vi fick till förra året julprover, en ost som smakar som Sia Romrussinglass. Trots drygt 20 personer som fikar på jobbet, fick jag äta den ensam. Den vägde 1200 gr och jag skar av den som brödskivor. Underbar ost att njuta av, när de andra föredrar hushållsost.
Hit har jag gått igår lördag och idag söndag, frånsett att jag hämtat en korg med ved från garaget. Härliga lördag (frånsett dammsugningen i går) och idag söndag, utan att jobba, nu behövde jag verkligen vila och koppla av och det har jag gjort. Hit går jag garanterat varje morgon & kväll och så tittar jag ut genom våra vackra dörrar. Med mig har jag en fråga….
Vår entré är nästan alltid blöt av regnet.
Frågan är, vad har vi för väder idag? Det har regnat i genomsnitt 1,5 mm regn varje dygn i december hittills. Inga mängder, jag känner det i luften, det hänger där, glasögonen är svåra att se genom, allt är bara blött, men jag blir inte riktigt blöt, på en halvtimme till jobbet.
Plötsligt händer det, SMHI utlovar en stor gul sol i Aneby under onsdag – torsdag – fredag. Fantastiskt underbart. Fast visst vore det ännu mera stämningsfullt med lite vit snö. Nu får vi inte klaga, vi tar emot solen med ett glatt sinne.
Jag kom in till Akutmottagningen på Höglandssjukhuset i Eksjö i tisdags kväll. Där blev jag liggande i ett väntrum runt fyra timmar. Jag stirrade och stirrade på denna klocka, rör den sig ingenting. Efter att alla prover var tagna, kom en sjuksköterska in och sa, att jag hade Urinvägsinfektion. Vilken lättnad! Media dränker oss och hela välden i nya covid-19 nyheter, flera gånger om dagen. Det är väl mänskligt att vara rädd och känna oro. Man tog även Covid-19 test på mig. När får jag svar? frågade jag. Efter en till tre dagar och då ringer vi upp om det är positivt, annars hör du inte av oss. Ingen har ringt! Vilken lättnad!
Tomt och öde i Torebrings Tomteverkstad.
När jag var avsidestagen packade vårt fantastiska gäng färdigt i Julpacken. Här har varit så fullpackat att de har letat efter pallplatser att ställa på. Allting gick jämt upp så när som på några skadade ostar. Niklas har stenkontroll på alla datasaldo. Under 15 dagar i december, har vi lastat ut varor för i genomsnitt en miljon exkl. moms om dagen. Det är mycket när det är en tillfällig topp i verksamheten. Nu är allt packat, adresserat och gjort klart, för utlastning av de sista pallarna på måndag. Vilken lättnad!
Det stora företaget, som köpt nära fem hundra stora Tomtelådor, för att delas ut i Stockholms City, under loppet av två timmar, skrev i ett superlångt mejl, med bara superlativer till Carina (order) & Niklas (vd). Ni på Torebrings håller Världsklass, ni är Superproffsiga, vilken service, inte ett fel, allt var helt, inget trasigt, allt kom fram i rätt tid och till rätt personer, trots att det var olika innehåll i Tomtelådorna. Jag kommer att rekommendera er till alla jag känner. Vilken lättnad!
Om vi skulle ha drabbats av Corona, vad hade hänt? Vem skulle packat vidare? Vem skulle adresserat alla dessa mängder, som 814 fraktsedlar på en dag som mest? Vem skulle svarat i telefon? Nu är allt över. Vi är i hamn. Vilken lättad!
Jag åkte till jobbet strax före klockan sju, för att röja undan lite mejl och så vidare. Efter några timmar började jag frysa. Jag ”åkte” hem direkt. Väl hemma tog jag tempen. Jag var rädd för hög feber igen. Döm om min förvåning, termometern visade +36. Jag testade flera gånger, med samma resultat. Tidigare har jag tagit två Alvedon, fyra gånger om dagen, för att hålla febern nere. Jag googlade naturligtvis och svaret var, att vid låg kroppstemperatur fryser man. Jag la mig på sängen och somnade. När jag vaknade hade jag +37. Vilken lättad!
Birgitta & Matts önskar en fantastiskt trevlig fjärde advent till er alla.
Jag jobbade som vanligt under dagen. När jag kom hem, la jag mig en stund på sängen och somnade. En stund senare när jag vaknade, kände jag mig frusen och tände i spisen. När Birgitta kom hem ganska sent, tog jag tempen, som trots allt bara visade 38,4. En kort stund senare fick jag samma frossa, som när jag fick Sepsis för ett par månader sedan. Nu var tempen uppe i 40,6.
Birgitta ringde på ambulans som kom på bara några minuter. Jag svimmade aldrig av som förra gången, utan kunde småprata med ambulanspersonalen hela vägen in till Höglandssjukjhuset i Eksjö. Där fick jag ligga på en brits på kö i tre till fyra timmar. De tog mängder av prover på mig. Efter en stund kom sjuksköterskan in och sa att jag hade Urinvägs inflammation. Men vilken lättnad, att hitta ett svar. I våra sinnen snurrar hela tiden Covid 19 faran. Naturligtvis togs prov även på detta.
Klockan två på natten, ringde min läkare på Akutmottagningen i Eksjö, upp Urologen på Länssjukhuset Ryhov och talade om min situation. Tillsammans inställde de min operation, som skulle ske på fredag. Detta upplevde jag proffsigt av högsta rang.
Klockan fem på morgonen, kunde Birgitta hämta hem mig. Då var jag så trött att det var på gränsen att jag somnade mellan bilen och sängen. Jag somnade på en minut med kläderna, täcket och en filt på. Efter drygt tre timmar vaknade jag. Under hela dagen, har jag bara varit uppe högst en kvart. Jag har inte orkat!
På förmiddagen ringde min läkare på Länssjukhuset Ryhov upp mig och frågade hur jag mådde. Vi skjuter på operationen till mitten av januari, sa han. Stort tack sa jag.
Jag hör att alla talar om sin stegräknare och hur mycket steg de går. Jag kan ju inte vara sämre, tänkte jag, och laddade ned appen, Stegräknare. Denna vecka har jag bestämt mig för att bara jobba drygt halvtid och gick hem redan vid halv fyra tiden. Hade jag jobbat full dag, hade jag nått mitt mål 10 000 steg om dagen. Bara kul att tävla lite mot sig själv.
Om ett par dagar till, så är julruschen över för oss säljare. Nu handlar det mest om, när kommer leveransen? Jag svarar oftast, att det är en tio miljonersfråga. Bara igår lämnade 814 fraktsedlar oss. En del order är jättestora och fyller en hel bil, andra är ett paket, med ett halvt dussin tallrikar. Alla 814 orderna skall packas väl och adresseras. Vilket jobb de gör på lagret och julpacken, nästan helt otroligt.
Idag kunde vi följa en av Bring Frigo distributionsbilar, på en karta över Stockholm, på dataskärmen. När ingen var hemma, tog chauffören ett kort på försändelsen, som han ställde utanför dörren, som mottagaren sedan får på ett sms med kortet på. Vilken Utveckling det är idag!
Matts Torebring 