Matts Torebring

Jag hade inget aktuellt inlägg på hyllan idag. Så öppnade jag byrålådan och där låg detta gamla foto från början av 20- talet. Matts Torebring och hans Brownie. Jag skulle kunna skriva, kanske en hel bok, om de drygt 13 år som vi var bästisar, innan vi sa farväl till Brownie, sent en natt på djursjukhuset i Jönköping. Brownie var en ”Schabrador”, blandras Schäfer och Labrador. Jag talade med henne som hon var en människa, Brownie lade huvudet på sne och lyssnade, för att visa att hon förstod.

Jag kom till Sandsjö Wärdshus sent en fredagseftermiddag och levererade varor. Strax utanför restaurangköket, låg det fem svarta valpar och en brun valp och lekte. Du får en valp Matts om du vill ha. Ja tack, jag vill ha den bruna. Då hade hon, senare fick namnet Brownie, kommit och lagt huvudet på min fot.

Jag kunde sedan inte ta ett steg, utan Brownie var vid min sida. Varje arbetsdag låg hon under mitt skrivbord. När klockan var halv sex på kvällen boxade hon på mig, ”Nu skall vi gå hem husse” hon var till och med i kyrkan några gånger och låg under en bänk. Vi gick till och från jobbet varje dag och Brownie gick med utan halsband. Jag pratade med henne som med en människa. Stanna, kunde jag säga, det kommer en bil och hon stannade. Så satt det en katt på en stenmur en kväll när vi gick hem. ”Husse, det sitter en katt där” sa Brownie och tittade på mig. Nej sa jag till på skarpen, ”Nu går vi hem”.

När hela familjen var samlad, hade vi urnsättning hemma i trädgården. När jag tog farväl till min bästa vän någonsin, sittandes på golvet på djursjukhuset i Jönköping, kändes det som en naturlig del av livet. När vi urnsatte Brownie brast jag sönder och samman totalt och fick näsbblod. Denna gravvård kunde vi inte flytta med oss till vårt nya hem.

Solen lockade ut oss att gå. Efter all kyla som varit, kände vi oss säkra att gå på vår sjö, Anebysjön. Jag hade gärna gått en långpromenad i det vackra vädret, men…

När vi gått ett stycke från våran badvik, var det betydligt mera snö på isen än i början av vår promenad. Helt plötsligt blev det tyngre att gå. När jag vände mig om stod det vatten i mina fotspår. Hur kommer detta sig? Är inloppet till sjön fruset, vattnet som pressar på och lägger sig ovanpå isen? Det var obehagligt att gå vidare så vi vände hemåt igen.

Först hajade jag till, när jag såg att temperaturen ute i garaget, sjunkit under +10 grader för första gången i vinter, nu stod det +9.8 grader. När jag tittade på utetemperaturen, visade den -23 grader. Idag var temperaturen i garagen över +10 grader igen. Vi är glada över vår lampa, som lyser upp utanför vårt vardagsrum.

När jag gick hem i eftermiddag var det dagsmeja på flera ställen. Jag hoppas att all snö och alla isar finns kvar, när många får sportlov inom kort.

P.S.

Jag måste inflika, att jag mår helt fantastiskt bra, idag tre veckor efter min prostataoperation, inte minsta lilla inkontinens, min kroniska hosta är plötsligt borta, jag känner mig utvilad när jag vaknar och min ”kroniska problemmage” fungerar igen. Detta är helt Fantastiskt! Jag är lyft- cykel- & rörelsebegränsad till slutet av april. Om några veckor får jag provsvar efter operation från min läkare. Sedan kommer jag att kontrolleras var 3:e månad första året och efter detta en gång om året i tio år framåt. Visst har vi en fantastisk sjukvård.

Birgitta & Matts önskar alla goa vänner en trevlig helg

I snart 70 år har vi känt varandra, i 55 år har vi hängt ihop som ler och långhalm och den 8 februari 1969 gifte vi oss i Församlingshemmet i Frinnaryds kyrka.

”Gods och guld ärvs från fäderna, men en god hustru är en skänk från Herren”. Ordspråksbboken 19:14. Hur skulle jag ha kunnat utveckla mitt entreprenörsskap, utan Birgitta? Det hade inte varit möjligt! Aldrig har Birgitta ens antytt att jag jobbat för mycket. Idag är det nog förr jag, som ber henne att jobba mindre. ”Jag kan väl få göra det jag tycker är roligt”, får jag till svar.

Tack Birgitta för alla år tillsammans, jag uppskattar dig mer idag, än någonsin tidigare!

Jag hade orden redan i min mun, när Birgitta sa det igår, kan vi inte åka någonstans och gå ut och gå? Vi har gått alla vägar hem i kring, som går att gå och som är gångbara nu i snön. Vi åkte till Eksjö och parkerade på Stora Torget. Sedan gick vi Norra & Södra Storgatan tur och retur. Men oj vad många tomma skyltfönster. Fler kommer det att bli.

Vi väntar på vaccin sprutorna och innan dess gör vi inga utflykter. Idag blev det övningskörning. Visst har vi jobbat sista hela året, men vi har undvikit alla offentliga miljöer så långt det varit möjligt.

När vi kom tillbaka till Stora Torget igen, blev det en liten godiskasse med hem, innehållande ett par sandwich och supergoda semlor, från Lennarts Konditori.

Nu väntar vi på att få känna oss fria och obegränsade, ta ut husbussen och åka bort. Vi såg så mycket vackert idag när solen sken, ändå sa vi hela tiden, vi har ännu vackrare hemma vid Villa Sjölyckan.

I god tid före min prostata operation, kom det tre stora kartonger hem till dörren. Först undrade jag naturligtvis vad det var. Så öppnade jag och kollade av leveransen:

• 144 styck Inkontenensskydd Nivå 1
• 96 styck Inkontinensskydd Nivå 3 super
• 25 styck byxa för fixering av skydd

Efter att katetern var borttagen i tisdags förmiddag, fick jag ett inkontinensskydd Nivå 1. Vi drack kaffe i cafetérian, innan vi åkte hem. Naturligtvis var det spännande att se, om jag var ”torr i byxorna” när jag kom hem. Inte en droppe gick att se. Hela eftermiddagen och inte minst natten, var spännande, men inte en enda droppe nu heller.

När jag gick till jobbet, tog jag på mig ett nytt skydd. Inte en droppe på hela dagen. När jag gick hem, glömde jag kissa innan jag gick från kontoret. Jag kände att det trängde på, redan efter endast en kort bit på vägen hem. Jag kom hem, fick av mig ytterkläder och skor och hann lagom in på toa. I natt vaknade jag vid två tiden och var jätte kiss nödig. Inte en enda droppe i byxan nu heller, Idag har jag inte haft något skydd alls.

Detta är helt fantastiskt. Hemleveransen jag fick, var gissningsvis planerad att räcka minst ett halvår framåt. Nu kan jag lämna det tillbaka allt orört, om inget särskilt händer. Nu har jag börjat ett nytt liv, jag både bor och går på Framtidsvägen.