Jag hade inget aktuellt inlägg på hyllan idag. Så öppnade jag byrålådan och där låg detta gamla foto från början av 20- talet. Matts Torebring och hans Brownie. Jag skulle kunna skriva, kanske en hel bok, om de drygt 13 år som vi var bästisar, innan vi sa farväl till Brownie, sent en natt på djursjukhuset i Jönköping. Brownie var en ”Schabrador”, blandras Schäfer och Labrador. Jag talade med henne som hon var en människa, Brownie lade huvudet på sne och lyssnade, för att visa att hon förstod.
Jag kom till Sandsjö Wärdshus sent en fredagseftermiddag och levererade varor. Strax utanför restaurangköket, låg det fem svarta valpar och en brun valp och lekte. Du får en valp Matts om du vill ha. Ja tack, jag vill ha den bruna. Då hade hon, senare fick namnet Brownie, kommit och lagt huvudet på min fot.
Jag kunde sedan inte ta ett steg, utan Brownie var vid min sida. Varje arbetsdag låg hon under mitt skrivbord. När klockan var halv sex på kvällen boxade hon på mig, ”Nu skall vi gå hem husse” hon var till och med i kyrkan några gånger och låg under en bänk. Vi gick till och från jobbet varje dag och Brownie gick med utan halsband. Jag pratade med henne som med en människa. Stanna, kunde jag säga, det kommer en bil och hon stannade. Så satt det en katt på en stenmur en kväll när vi gick hem. ”Husse, det sitter en katt där” sa Brownie och tittade på mig. Nej sa jag till på skarpen, ”Nu går vi hem”.
När hela familjen var samlad, hade vi urnsättning hemma i trädgården. När jag tog farväl till min bästa vän någonsin, sittandes på golvet på djursjukhuset i Jönköping, kändes det som en naturlig del av livet. När vi urnsatte Brownie brast jag sönder och samman totalt och fick näsbblod. Denna gravvård kunde vi inte flytta med oss till vårt nya hem.
Matts Torebring 
Detta inlägg var väl en fin hyllning till Brownie. Hon ligger nog bäst kvar på sin plats i ert gamla hus.
Allt gott
Ja absolut, vi har inte rätt att störa gravfriden.
Det bästa
Visst är det fint med djur,men verkligen jobbigt när man måste ta farväl!
Men man får leva på dom fina minnena,dom kan ingen ta ifrån en.
Varm Tall Kram
När pappa slaktade grisen hemma, eller när slaktbilen kom, då gick jag undan.
Framtidskram
Så fint skrivet! Djur är fantastiska och de förstår väldigt mycket, mer än en människa kanske, jag har pratat lite olika språk beroende på vilket land jag varit i och de verkar förstå allt😊En väldig saknad är det. Så fint kort på er, fint minne.
Jag har alltid varit en extrem djurvän, det kände Brownie. Det fanns bara jag och någon mer i hennes liv. När vi började resa till sydeuropa med husbil på somrarna, var det inte enkelt att ha hund. Brownie var med på första husbilsresan till Nordkap, men inga mer långresor. Hon har en minnestavla i vårt nya hem.
Allt gott.