Matts Torebring

Denna allé har vi på andra sidan Flisbyvägen, bara ett stenkast från hemma hos oss. Den leder fram till Elljusspåret, jättetuffa Blå femman, snälla Gula femman och snälla En milen, dessutom har vi Målsånnaleden 50 meter bort, bara att välja. Allt är helt fantastiskt!

Jag har älskat skogen sedan jag kunde gå.

Såååå roligt att komma hit idag. Rent och städat, ved i vindskyddet och ett nytt fint grillgaller. Stort Tack till den eller de som gjort detta så fint igen.

Vi hade packat en ryggsäck med allt som krävs för en lyckad grillning.

Tystnaden i skogen, doften av en grill och det bästa sällskap, det blev en god rehabilitering för mig. Så gott att äta ute ibland.

Det har gått snart två veckor nu efter min ”Solar Plexus”. Detta var den största stjärnsmäll jag upplevt och kommer att ta tid att läka. Detta har hänt…

• Taket snurrar runt på tisdagskvällen när jag kommer hem från jobbet.
• Dagen efter kör jag till nära Älmhult en resa på bara 18 mil.
• Redan efter 2 km känner jag huvudvärken, men fortsätter att köra försiktigt.
• På fredag morgon säger min läkare: ”Allt du känner är varningssignaler, stanna upp eller så ligger du ned nästa gång.”
• På fredag kvällen dukade jag bordet till våra gäster, sedan fick jag lägga mig ned, jag var orkeslös.
• Igår fredag morgon kände jag mig pigg och hade gärna startat motorsågen men lät den stå, efter en halv timma var jag orkeslös igen.
• Jag var ute och gick i tre kvart i går, men var ganska trött när jag kom hem, det var på gränsen för mycket.
• Idag har vi gått fem km och kände mig fortfarande pigg när vi kom hem. Underbart!
• Det bästa av allt, undrens tid är inte förbi: ”Jag har sovit i hela nio timmar fem nätter i rad.”
• Jag kommer att vara borta från jobbet en vecka till, men sedan jobba bara vad kroppen gillar.
• Jag byter tillbaka till mitt förra fina kontor som ligger vid sidan av ”bruset:”

Äta ute – en ren rehabilitering!