En Trabant stannade vid rött ljus. Det blev grönt ljus, men Trabanten stod ohjälpligt kvar, trots grönt ljus. Alla tutar, men inget hjälper. Trabanten har fått ett tuggummi under hjulet. Han kom inte loss.
I lördagskväll satt jag klistrad framför tv´n. Två timmar lång sändning i svt om Berlinmurens fall. Av en slump var Birgitta & jag runt Berlin den natten och morgonen efter. Trabanterna kom ut i långa rader på autobahn. Det rök och bolmade om dem, de var överfulla med folk, alla tutade och tjoade.
Vad gjorde vi då i Tyskland? Jo vi skulle ut på Autobahn och köra Alfa Romeo 75 3.0. Den bilen var en riktig bil. Hjärtat slog i takt med motorn. 0 till 100 på 7,2 sekunder, det var inte dåligt 1989. Bara Porsche var snabbare på den tiden. På Autobahn testade jag att lägga i trean i 150 km. Den axade upp i 175 km, sedan stängde bränsleinsprutningen av.
Denna fantastiska bil fick ett tragiskt slut. Jag gjorde 6000 milservice på en Alfa Romeo verkstad i Huskvarna. I den servicen ingick kamremsbyte. Det gjorde aldrig verkstaden. Två hundra mil efter service rasade motorn på grund av detta. Jag fick aldrig tillbaka den. Jag sörjer den bilen än idag. Det var en riktig bil att köra, kanske inte att åka med. Känslan av att köra denna bil var, att det satt fyra stödben i marken och sedan var det bara att släppa loss hästkrafterna.
Matts Torebring 
Häftigt Matts,då är den nästan som en BMW då kan man säga! 🙂
X-Drive är grejer det i detta vintriga klimat så klart 🙂
Varm Snö-Kram
Jag vet att du har riktiga grejer. En vacker dag har du säkert en M.. eller C… också.
Kramar
Har precis hämtar husbilen från verkstan var dax för kamremsbyte och service. Minns själv vad du skriver om Tyskland och Trabanten.
Den behövde inte bytas, svarade min verkstad till försäkringsbolaget. Där stod bilen med öppen motor i åtta månader.
Spännande det du berättar. Och livet bakom järnridån har jag genom nära vänner och kollegor fått mer insikt om som äldre och ja så märkligt här när livet hyllades där av så många oinsatta. Länge skickades våra lärare till DDR på utbildning … Och Porshe har jag farit fram i och en del liknande men karlen jag gifte mig med hade en Opel :-), ha det fortsatt fint, vi fick snö också på Fars Dag här i Stockholm, tyckte det var fint.
Det går inte att blunda för historien. Den är fruktansvärt mörk många gånger. Men bilarna har blivit bättre med åren, även Opel kanske.
Njut av livet och må gott.
Det är roligt att då och då tänka tillbaka på gamla bilar som man har kört och jämföra med dagens bilar. Alfa Romeo har jag aldrig haft. Det närmaste är nog en Lancia som jag körde några år. Jag gillar också när det finns kraft under motorhuven.
Det är en enorm utveckling vi har varit med om i vår generation, från Morris Minor och många fler till Tessla. Alfa´n sticker dock ändå ut med sin enorma körglädje. Man skrattade sig fram på vägarna.
Ja utvecklingen har verkligen gått framåt…..Alfa’n är fortfarande en fin bil….
Solkram!
Jag såg deras Suv modell, jag blev nästan stum. Den finns med över 500 hästar…