Jag har avverkat massor av skog, under mina nio år i skogen som skogsarbetare, från det jag var 15 år till 24. Redan som 15- åring fällde jag jag den största granen, jag någonsin kom att avverka. Den var cirka 1,20 i diameter på rotstocken. När den till slut föll ned, låg den minst två meter från marken, på sina grova grenar.
Men aldrig har jag sett en tall som denna. Den är stor, den är grov och säkert mycket gammal. Nu gick det inte att fånga alla stammarna på bild. Den första grova stammen delar sig ett stycke upp i hela fem nya grova stammar. Vilket konstverk! Fantastiskt att se för en gammal skogsarbetare.

Ja det var en mäktig tall Matts,vore väl nåt att sätta sågen i! 🙂
Den räckte nog till många värmande brasor den 🙂
Ha det gott…..Varm BrasKram
Vad kul det skulle vara att få fälla en sådan till marken. Fast den är så unik, så det vore synd.
Vår kram
Har Åskan slagit ned och kluvit trädet?
Kram
In inympning på 1800- talet skulle kanske vara en möjlig väg.
Kram
Nämen vilket original, en hel liten sammansvetsad familj, förtjänar att synas! En turisttall att skåda! Undrar om endast en stam kommer att överleva längre än övriga dvs. ta kraften från de andra, kanske inte i vår tid förstås 😉
Ett ”stamträd” för en ensamstående förälder med fem barn, skulle man också kunna säga. Alla stammarna såg lika friska ut. Jag har som sagt aldrig sett något liknande.
Vilken hög och spretig tall. Kanske några älgar, som tog en munsbit i tallens unga liv! Ha dé gott!
Det var en kul tanke du lanserar, så hade jag inte tänkt innan. Titta på den när du fikar på Grännaberget nästa gång. Ha det gott i stugvärmen.
Så häftigt!
Kram
Bara den är värd ett besök på Grännaberget, samt naturligtvis en räkmacka också. En varm vår kram