Vi lämnar vår ställplats på Eksjö Camping och cyklar vidare på cykelbanan i bild.
Kan det bli vackrare, kan man parkera sin husbil bättre än så här i naturen? Ni ser skuggan av husbilen, ni ser sjön och ni ser cykelbanan. Från vår Ställplats på Eksjö Camping, cyklade vi runt sjön och fortsatte till Skurugata & Skuruhatt, åtta km öster om Eksjö. Kortet taget från förarplatsen i bilen.
Skurugata och Skuruhatt. (Dubbelklicka för att kunna läsa)
Alla branta backar tog mycket ström i batterierna till våra cyklar, men efter 8 km var vi framme. Hem körde vi med energisparläge, det gick lite tyngre men bra. Från parkeringen är det 500 meter till Skurugata och 50o meter till Skuruhatt.
Kloka ord av Albert Engström.
Vi började klokt nog med att gå till Skuruhatt. Uppe på Skuruhatt kan man läsa dessa kloka ord av Albert Engström.
Utsikt från Skuruhatt.
En bedårande utsikt möter oss, 337 meter över havet.
Vandringen ned i Skurugata har börjat.
Birgitta var klok nog att inte följa med ned i Skurugata, utan gick tillbaka till parkeringen och satte sig i solskenet på en rastmöbel. Först undrade jag, vad jag gett mig in på.
Efter en stund är det enkelt att gå.
Genom skogen ned till Skurugata var det behagligt att gå.
Snart blir det värre att gå.
Den enkla terrängen var snart ett minne blott.
Vad har jag gett mig in på?
Jag kunde inte föreställa mig all denna sten. Hade jag anat detta hade jag valt grövre skor.
Mitt vänstra knä börjar göra ont, hur skall det gå?
Vid vissa ansträngningar gör sig mitt vänstra knä tillkänna, så även nu.
Rena stenbrottet.
Inte enkelt att veta var foten skall sättas ned här.
Många som är ute och vandrar som jag.
På parkeringen var det jättemycket bilar. I skogen mötte jag bara lite smågrupper.
Enorma klippväggar.
Ingen vet hur detta naturfenomen har kommit till.
Känns som ett kryss, stopp och stanna här..
Stopp, gå inte längre, så skulle man kunna uppleva naturens krafter.
Ett av de lättare passagen
På vissa ställen är det smalt mellan bergväggarna, på andra ställen betydligt bredare.
Förståndigt att rasta, det gjorde inte jag.
Själv gick jag utan uppehåll den 800 meter långa gatan samt ytterligare en km för att komma till och från gatan.
Att jag bara kom igenom på alla passage.
Här fanns lite trädgrenar att hålla sig i.
Jag vet inte hur det ”gick” till här.
Nu närmar jag mig slutet av gatan.
Gatan slutar vid en mosse, bara 500 meter kvar upp till cykeln.
Nu har jag bara 500 meter fin skogsstig upp till parkeringen där Birgitta sitter och väntar. En timma tog min promenad i Skurugata.
Matts Torebring 
Härliga bilder!
Den promenaden klarar inte jag!
Kram
Igår värkte vänstra knäet på mig, idag känns det nästan bättre. Kanske hjälper det att anstränga sig och träna? Kram
Hej!
Blir riktigt avundsjuk när jag ser vilken promenad ni gjort, vilken fin miljö ni hittat. Men dina bilder gör att man tycker att man är där med er.
Hoppas ni hade en fin dag.
Ha de bra!
Lars och Inger
Tack & vilken fin helg vi fick. Jag föredrar naturen framför alla shoppingcenter som finns. Detta var en utflykt att komma ihåg, men som jag kanske inte gör om på direkten. Ha det gott
Vi var sugna på Eksjö också,,,tyvärr blev det inte så i år..Såg härligt ut i den miljön. Det gäller att hålla tungan rätt i mun när går där ni gått:)) Kram
Ja nästa gång måste ni prioritera Aneby & Eksjö. Kram
Håller med! Gillar i o f s shopping 😉, men det slår inte naturen!!
Ha de gott Kram
Samma här, man måste göra båda sakerna, men naturen är bäst. Kram
Vilken spännande skog du gick i.
Kram
Vore det min skog skulle jag ta bort all omkullfallna träd, de stör mig, vän av ordning och reda. Kram
Där skulle jag gärna gått,har ju både blitt smalare o bättre kondis!
Det hade jag nog klarat ”Galant” 🙂
Bara en undran: Måsta man bära Hatt då man går där 🙂 🙂
Ha det gött o njut…Kram
Hej & Goddag Rolle, det går bra utan hatt, ta rundan i sommar nu du och (R)Olle är i bygden. Kram
Såg jättefint ut! Borde lägga namnet på stället på minnet så man kan åka dit nån gång. Hoppas knäet känns bättre nu.
Ja det tycker jag absolut ni skall göra, se Trästaden Eksjö, Skurugata och mycket annat. Tack, knäet blev förr bättre än sämre av vandringen. Kram på er.
Fantastiskt fina bilder – betydligt bättre än de vi tog med våra Iphones. Vi kände oss lite möra dagen efter men det är kul att ha gått där. Hälsningar från ena paret som är med på sista ”folkbilden”.
Tack snälla att ni ställde upp på bild & kul att ni hörde av er. En bild med människor, är mycket roligare än en massa sten. Jag hade ett ont knä, men det blev konstigt nog bättre, av den stenrika promenaden. Bilderna blev ändå inte så bra, på grund av motljus och mycket skuggor.