Dagens resa från Guines, Calais till Normandi.
Biffstek med lök på grillen.
Vi firade sista kvällen på Camping La Been Assise, Calais, med att grilla en stor biffstek med lök, som vi åt med kokt potatis till, på den har vi sovit gott. I dag på torsdags morgonen vi lämnade campingen.
Vi åker i ett mäktigt jordbrukslandskap.
Jag vet inte med säkerhet, men visst är det så att franska bönder, får ett enormt stort stöd av EU. Varför, satt jag och funderade på, när jag såg dessa enorma åkrar. Själv är jag uppväxt på en gård med 35 tunnland och lika många små åkrar. Där hade pappa behövt all hjälp i världen för att klara sig, men han fick inte en krona i bidrag av statsminister Tage Erlander eller finansminister Gunnars Sträng.
Vi svänger in på en Shelltapp för att tanka och äta frukost.
Du har kört fel sa Birgitta, vi hamnar långt ute på landsbygden. Efter ett par minuter dök en enorm Shelltapp upp och en stor rastplats, där vi kunde äta vår medhavda frukost. Bättre rastplats får man leta efter.
Vi närmar oss Le Havre och de stora broarna.
Här har vi kört flera gånger tidigare, men aldrig på denna sidan av vägen söder ut. Vi närmar oss Normandi och Omaha Beach. Vi reser förbi Slottet vi bodde på, för ett par år sedan.
Vi har lämnat stora vägen och har 25 km kvar till vårt resmål….
Min GPS verkar klockren att hitta målet via koordinaterna. Birgittas Navigon Truck, ville inte vara med någon gång idag. Som sagt, min GPS hittar fram, men valet av vägar, ja det kräver en extra eftertanke. Vi körde 25 km på de mest krokiga och smala vägar. Det var på gränsen att det gick att möta en personbil. Hur skall detta sluta, undrade jag….?
Det kändes som en väg utan ände.
Vi närmar oss en by nere vid havet, efter branta backar utför.
Folk kom ut på gatan och flyttade på bilar för att vi skulle komma fram och komma runt i svängarna. Skönt att vi inte har en större husbil än vi har.
Fotografera skylten, den visar att vi är på ”rätt” väg, sa jag till Birgitta
Efter denna skylt hade vi bara fem km kvar till målet, Camping L´Anse du Brick, i det mest vackra och underbara landskap utmed kusten i Normandie.
Vi kör vidare utmed kusten i Normandi.
Bilden tagen från vår campingplats.
Jag kommer in i receptionen och möter den mest underbara och hjälpsamma kvinna som jag någon sin mött i en reception. Hon pratar, skojar, gestikulerar, pekar och gör allt, för att vi skall förstå varandra. Jag hämtar en Torebrings reklampenna (av klass) och lämnar till henne. När jag kommer tillbaka till butiken, möter jag henne igen strålande och lycklig: ”Jag har varit inne på din Factori och sett dig , din fru och alla dina medarbetare”. Dessutom kom hon med en katalog över restauranger i bygden. De allra bästa fiskrestaurangerna, hade hon markerat med färg. Säg inte till mig att fransmän är tråkiga.
Birgitta poserar från tomten mitt emot oss.
Jag bjuder inte på mer av allt det vackra idag, jag är stum av det vackra jag ser just nu. Klockan är strax 19.30 och det är 29,2 grader varmt ute under markisen.
Alla kära & goa bloggvänner som jag har, här har ni det bästa tips ni kan få av mig: Missa inte att åka hit! Platsen har nummer 1186 i årets Acsi katalog.
Matts Torebring 
Härligt,vi blir mer och mer inspirerade av Frankrike faktiskt!
Och vilket väder ni har,underbart !
Här hemma har det kommit lite skurar men varmt,23-24+ !!
Ha det fortsatt gott/Kram
Precis samma för mig, jag är helt tagen av denna plats. Tänk om jag inte fått se, allt detta vackra. Kram & Må gott
Ibland kan det vara vanskligt att lita på GPS:en å andra sidan kommer man ut på äventyr!
Noterat och klart tills nästa Atlantentur.
Ha det fortsatt härligt!
Kramar till er båda
Jag fick en skrivare till datorn för att ha i husbilen, för att kunna skriva ut lokala kartor, men tyckte den var för stor att dra med sig. Hade jag haft den med, hade jag varit bättre orienterad i eftermiddag Kram & Må gott till er!
Visst är det väl ändå fantastiskt att kunna åka runt och titta på det man vill…i en husbil:-) Man förflyttar sig och ser nya saker:)) Ni ser ut att ha hittat en liknande camping som vi besökte i Tyskland för 2 år sedan. Häckar runt platsen och vatten utsikt. Visst är väl ändå livet ganska fantastiskt. Fortsätt o njut:)) Kram
Visst är livet underbart, små episoder som i eftermiddag, som man skrattar lite åt efteråt, men allt reder ut sig till slut och går bra. Bättre än vi bor nu går inte att få. Kram & Njut av livet.
Vi var för många år sedan nere och körde en del utefter kusten, med liten hyrbil utan gps, för att söka efter golfhotell och golfbanor. Nästan bara på småvägar. Det var minsann inte lätt. Upplevde flera gånger att det saknades skyltar och ibland pekade dom år fel håll. Kan tänka mig att det blir betydligt besvärligare med husbil. Modigt och bra av er att ta er fram på småvägarna och nå utsatt mål. Förstår att ni njuter av både resan och landskapet där nere.
Så länge man är ensam på vägen går det bra. Det kom en jättetraktor, med en bred skördemaskin i tidigt skede, men den kunde backa in så vi kom förbi. Inte enkelt att hitta lokala kartor heller. Det enda riktiga kommer att bli, full orientering kvällen före via webben. Nu har jag läst och fått tips om, flera utsökta fiskerestauranger. Det skall väl inte bli så svårt att hitta dit. Kram & Må gott
Normandie är en vacker trakt och har också en historia värd att påminnas om!
Ha de fortsatt bra!
Kram
Jag skulle nog vilja lägga till och säga, otroligt vackert när solen skiner. Kram & Må gott
Vi njuter lika mycket som ni , av utsikter och väder, fast här i Sverige 🙂
Visst är det spännande att se vart man hamnar om man troget följer GPS, vi kör med både kartor och GPS. För säkerhets skull. Det är inte kul att backa eller vända med en stor husbil. Vi var i de där trakterna för 10 år sedan.
Ha en fortsatt trevlig tur.
Ja vi lär av misstagen, vi vet nu att koordinaterna leder oss rätt. Denna GPS´en är blixtsnabb på att välja nya vägar, om man viker av för sent eller för tidigt. Vi hoppas också få uppleva sommaren i Sverige i år, när vi är hemma igen i början av jul. Kram & Ha det gotti
Vackert där nere! Verkar som ni kommit ut på vägar som vi gillar! Kram Elisabeth
Själv är jag ”född på en grusväg” i Smålandsskogarna och var skogsarbetare i nio år, så jag har fått ganska nog av småvägar i mitt liv. Finns det stora vägar, väljer jag dem först. Jag klarar dock båda vägtyperna utan minsta problem. Kram & Ha det gott