Min ”Örebror” har gått igenom en riktigt stor operation. Birgitta och jag ville uppmuntra honom med en bukett vårblommor. Egentligen skulle vi stanna och klippa gräsmattan åt dig, sa jag, nu när du inget får göra. Nej tok heller, sa Rune, du ser väl att hela gräsmattan är full av Gullvivor, det är ingen som får klippa gräset just nu. Efter en fantastikt god kvällsvickning med kökets allra bästa, serverat av fru Maria, körde vi vidare upp mot Arboga.
Vilken tur man har ibland, att hitta en fantastiskt vacker rastplats, strax söder om Arboga, som heter Högsjön. Här sov vi gott och åt en god frukost i solskenet.
Efter ytterligare en timma kom vi till Sala. Min lillasyster Eira, skulle för många år sedan resa till Uppsala, men hon såg inte upp, utan hamnade i Sala. För mer än fem år sedan flyttade hon till en ny lägenhet. Nu stod hon och dottern Matilda och tog emot oss med öppna famnen och ett mäktigt kaffebord. Det är rent ut sagt sorgligt att vi inte kommit iväg för att hälsa på, även om vi ofta pratas vid på telefon.
Eira visade oss vägen till Måns Ols Restaurang, där vi kunde bjuda på en bit riktigt god mat. Vilken skön avslutning det blev på denna dag i solskenet alldeles intill vattnet.
Framåt kvällen vände vi hemåt igen, men nu valde vi en gammal ”långtradarväg”. Vi sökte länge efter en bra rastplats. När vi tankat i Katrineholm valde vi första bästa. Det såg lite så där ut när vi stannade i halvmörkret. Men det får duga nu när klockan dragit iväg. På morgonen vaknade vi upp vid Djulö Kvarn vid södra infarten till sta´n.
Allting blir vackert när solen skiner i maj månad och det är 18 grade varmt ute.
Gissa om det smakade bra med denna frukost?
När vi är så nära, då det måste bli en glass på Smultronstället i Söderköping. När vi kom till sta´n var det marknad och varenda liten upptänklig parkeringsplats var upptagen. Men vi hittade en plats långt bort i ett industriområde. Vi har allt vi behöver så det blev bara en promenad rakt igen marknaden på en av gatorna.
Trappan upp till Ramunderberget lockade mera. Halvvägs upp stannade Birgitta, ”Sista biten får du ta själv”, tyckte hon. Kortet är taget uppifrån toppen på berget.
Det var trevligt att komma upp, även om historien kring berget var mörk att läsa, då det förr var avrättningsplats.
Matts Torebring 
Tack för besöket och för en otroligt trevlig dag.
Den ska jag bevara väl i mitt minne. Hoppas det inte dröjer
5 år ttill nästa besök. Kram lillasyser.
Tack själv Eira och förlåt att vi dröjt så länge. Det var så trevligt att vi kanske kommer en gång om året i fortsättningen. Kram ”Storebror”
Vilket både fint, intressant och kul inlägg – gillade dina sköna skrivningar om hon som inte såg upp utan hamnade i Sala istället för Uppsala osv – älskar den sortens humor! :-))
Ni verkar ha haft det underbart!
Man blir återigen sugen på att åka ut med husbilen, i helgen ska det hopeligen bli lite caravanklubbsträff – hoppas man kan vara ledig från jobbet bara på lördagen.