”Tänk om det finge vara så här nu, och inte komma mer snö eller slask”… så har jag varit med och sagt under hela mitt talföra liv.
På vägen hem i afton
När solen gick upp var det plusgrader igen och nu tjugofyra timmar senare regnar det. Hav tröst trots allt, hela tio dygns prognosen framåt, visar minusgrader. Nu regnar det ganska friskt och i morgon bitti, utlovas det flera minusgrader. Nu gäller det att ha dubb under skorna. Men bland det bästa av allt, Herden som finns på tio meters avstånd, har tio plusgrader och varmt och ombonat till max.
Vindskydd, brygga & grillplats på andra sidan sjön
Vi har en nygjord allmän grillplats vid vår badvik, en grillplats finns på andra sidan viken, där vi är idag. Vi skulle ha gått lite längre, till grillplatsen vid alla motionsspåren, men vi vände för det blåste vidrigt kallt.
Vårt fina hus från andra sidan sjön
Man behöver inte gå så långt, det är bara så skönt att komma ut. När vi nästan hade grillat klart, messar Lillprinsen Linus, att vi var välkomna till vår badvik för att grilla korv, men då var vi nästan klara. Vi försökte inte att ta isen över viken, utan gick runt och hälsade på.
Här är det tydligen inne att grilla.
Trots att bilspåren hit vittnade om många besök, fanns det inget utspritt skräp kring grillplatsen, allt skräp fanns i soptunnan. Det gladde mig verkligen.
Snabbt varmt med briketter.
Grilla korv ute i skog och mark, det smakar verkligen gott.
Gott med korv ute i skogen
Sedan fortsatte vi vandringsleden, en bit inåt skogen och kom förbi Villa Sjöbotten, innan vi gick över Svartån och var hemma igen.
Båda våra hästar och vi själva, vaknar och njuter av utsikten och att det är tomt i fönstren nu.
I år älskade jag verkligen julen, ett nytt extremt fint hem, julruschen avslutad, familjen träffades delvis och allt var så trivsamt, frånsett Corona hotet. Men helt plötsligt bara, försvann kärleken till julen, på ett enda ögonblick. Nu… genast måste den bort. Så när ”Hästarna” och jag vaknade i dag, sprang jag runt i bara kalsongerna och drog ur alla sladdar till alla adventsstakar och julgranarna.
Båda julgranarna är nedplockade
Julgranen och belysningen är nedpackade nu. Nu väntar vi på solig dag att kunna sitta ute.
Tomtarna är på loftet
När jag byggde vårt fina hus, ägnade jag minst lika mycket kraft åt förråd, klädkammare och garage, som det övriga huset. Som jag alltid har sagt, ”Finns det inte bra lastutrymmen och garage på en husbil, då går jag inte in i den”. Samma tanke hade jag med mig i husbygget. Med andra ord, nu kan sex kartonger med tomtar och julprydnader pusta ut på loftet till nästa jul. Trots 24 adventsstakar och en massa tomtar, var allt nedpackat på nolltid. Alla tycker vi nog lika, men så skönt när allt är borta och julen är över.
Under mina år bakom ratten i tradare, på väg i hela Norden, med parkleksaker från Hags i Aneby, levererade jag åtskilliga sandlådor. På den tiden hette de till exempel, LS – 400, beroende på storlek. När jag ser Donald Trump, tänker jag bara på dessa sandlådor. Han skulle bli ensam kvar i sandlådan, att köra grävmaskinen som då hette LG- 76. Vem skulle vilja leka ihop med en buse som denne, ”Världens farligaste man”, enligt hans syster.
Hur kan detta få fortsätta? Är människorna blinda som på Hitlers tid? Är det populistiska sympatisörer, som bara ser sin egen plånbok? Hur har detta kunna hända i en av världens största demokratier?
Det finns inget i världen som jag tycker så illa om, som just illasinnade människor, maktmissbruk, hat, våld, rån, krig, skjutningar, våldtäkter, misshandel, bedragare, mord, ja listan kan göras hur lång som helst. En av världens största ledare borde gå emot allt detta, istället för att heja på, som han gjorde i början. Hur har allt detta kunna hända?
Tidningen Dagen den 8 januari
Jag har saknat Tidningen Dagen som papperstidning, trots att jag har den digitalt på min MacBook Pro, min iPhone, samt Birgitta har den på sin iPad. Idag fick jag första pappersexemplaret. Det ska bli skönt att somna till Elisabeth Sandlund´s starka ledarord i tidningen. Med tidningen Dagen skapas en balans, mellan att bara driva en lösnummerförsäljning, på mer eller mindre sanna rubriker, dränka människor i annonser, eller att ge nyheter på en kristen värdegrund.
På morgonen på väg till jobbet, var det oplogat och jag var rädd att jag skulle få snö i kängorna, men det gick bra. När jag kom upp på Järnvägsgatan, hade de enormt stora traktorerna, dragit förbi med snöplogen. Jag lämnade pulsandet i snön på trotoaren och gick ut i gatan. Om jag inte haft gångstavarna i dag för första gången att stötta mig med, hade jag i bästa fall legat raklång på ryggen. Det var halare är nyspolad is. I kväll var trottoaren plogad.
Arkivbild
Tidigare har jag tänkt, att min kraftfulla snöslunga, behöver jag inte använda på Villa Sjölyckan. I dag var det skönt att ha den. Plogvallarana var borta på en minut. Motorn blir knappt ansträngd, inte ens i de största snövallarna. Den klarar att kasta snön upp till 16 meter.
Våra tre snöbollar på torget utanför entrén.
Våra tre snöbollar är trevliga i både snö och barmark.
Som jag skrivit om flera gånger innan, har vi så många olika vägar att gå och cykla. Målsånnaleden är en av dem. Den börjar utanför vår tomt och är 5,4 km fram till campingen tur och retur.
Vidare genom hagarna utmed Anebysjön.
Leden går hela tiden ut med Anebysjön, genom olika skogar och planteringar.
Plantering med Lärkträd.
Lärkträd är vackra på våren och sommaren, sedan ser de rätt så rostiga ut.
Målsånna Camping.
Målsånna Camping är en liten trevlig camping, mitt ute på landet och mycket sjönära.
Jag är minst sagt stolt över alla er, kända och okända, som läser och följer min blogg varje dag. Dessutom ett stort hedersomnämnande till Bloggen Rolle & Carinas Coralen, Husisblogg, som dessutom kommenterar alla inlägg, ni är helt otroliga, Tack till sign. Monica för långa och många faktainlägg. Förra vinterhalvåret blev det nästan en ”Byggblogg”, ändå hängde nästan lika många med alla fall, Helt otroligt det också!
När jag vet att någon ligger före mig, men inom räckhåll, måste jag köra ifatt och köra om. Det sporrar mig till att hitta en tråd att skriva kring varje dag. Jag lyckades inte helt förra året, det blev som ni ser, bara 360 inlägg under årets 365 dagar. (Jag var ju ”borta” minst två dagar under hösten) Drygt 780 sidvisningar varje dag, året runt är jag stolt över..
Trots ett par töntiga inlägg 2017, om Cinderella toaletten i förra (hus) bilen, är det fortfarandet det mest lästa inlägget. Tvåa ligger fortfarande Jokkmokk resan sedan 2015.
Jag själv och även Birgitta, är notoriska näthandlare. Men Birgittas julklapp till mig blev fel storlek, vi måste åka och byta storlek. Vi åkte in till butiken i Nässjö, vi var av försiktighetsskäl där, när butiken öppnade klockan tio. Vi steg in i den tomma butiken med munskydd på. Men Oj, vilken service vi fick. Jag är inte nöjd med 38-32 storlek på byxor, nej du skall ha 38-30. Byxorna var som sydda bara för mig. Fantastiskt! Det blev många nya oplanerade köp.
Efter semestern har vi gjort endast två husbilsresor, vi som brukar vara ute de flesta helger. Med lillbilen har jag varit en resa till Värnamo Sjukhus, en resa till Ryhov Jönköping och några resor till Höglandssjukhuset Eksjö, Thats all! Vi har velat visa vår solidaritet med alla andra laglydiga, tvärt emot de beslutande, som bryter mot sina egna regler. Visst tog vi ut glädjen i förskott, men nu hoppas vi på ett riktigt ”Kosläpp”, alla vi 70 +are och alla 70 ++.
Nu är vi värda att få vårt Corona vaccin och få bli sociala igen.
Jag har byggt nytt och jag har rustat upp hus under hela mitt liv. Jag har tagit hand om och förvandlat tre ödetomter, som andra ratat på grund av att de varit jobbiga. Det har inte varit enkelt att bygga nytt alla gånger. Många är de motgångar som jag haft. Min strävan har alltid varit att bygga estetiskt tilltalande, det skall vara vackert för alla. Det sista egna bygget, hade jag dock inga som helst myndighetsproblem med tvärtom, det gick klockrent.
Jag har köpt fastigheter och städat upp efter andra. Hur kan en fastighet få förfalla som denna? Hur är det möjligt att kunna ställa upp bilvrak efter bilvrak? Själv blev jag anmäld för svartbygge, när jag flyttade husbilen några meter på vår egna tomt. Är inte detta en fara för natur och vattendrag, bara ett tiotal meter från en å, som rinner ut i Anebysjön?
Detta kanske inte var något att skriva om, detta finns precis överallt. Jag blir bara så besviken när jag ser det. Jag vet att det är inte enkelt för våra kommuner att agera. En miljöinspektör besökte oss på jobbet, ställde frågan: ”Varför finns det inget papper på golvet på någon av toaletterna”? Jag plockat upp det, sa jag jag. Med den inställningen blir man besviken, över alla slängda aluminiumburkar, flaskor, använda blöjor med mera, som ligger slängt i naturen precis överallt. När jag växte upp i Lommaryds socken, fanns det en enda bonde i hela socknen, som hade sin lagårdsplan totalt ren. Det fanns inget skräp, inte en enda maskin, det var alltid totalt rent och städat. Han var ensam om att ha det så, men jag beundrade det redan då.
Det bästa med helgerna har varit våra promenader, i skog och mark i vår nya omgivning. Till regleringen av vattenståndet i Anebysjön, har vi bara ett par hundra meter. Det brusade på ganska friskt där idag Nyårsdagen.
Anebysjön var blank som en spegel.
Så mycket lugnare vatten före vattenregleringen.
Slarviga individer gillar inte jag.
Någon har tippat en hel last av flaskor, plast och burkar på vägen ned mot sjön, andra struntar i sina båtar. För mig är detta ofattbart. Vårt röda hus syns i mitten av bild.
En vandringsled jag inte visste om.
Nu är vi på en vandringsled på andra sidan sjön, som vi inte hade en aning om. Nästan rena urskogen bitvis.
Stuga Sjöbotten samt en å jag inte kände till.
Här har vi aldrig varit tidigare. När vi drev Torerings Partiaffär (nedan bild) kom alltid ”Olle i Sjöbotten” och handlade kakor. ”Nu kommer det främmande, så jag ska ha sju sorters kakor”, sa Olle. Han lämnade oss med en låda av varje, Mazariner, Punchrullar, Delicatobollar, Toscakakor, Hallonspegel, Havrecocos och Biskvier. Olle hade bara några hundra meter till oss.
Idag ligger det mängder av skräp i vattnet och på land. Vad gör Tillsyningsnämnden i kommunen?
Detta byggde jag tillsammans med Aneby kommun 1987 -1988.
Vi flyttade in här påsken 1988. Vi lämnade allt vid årsskiftet 1995 och gick Back to basic. Vi var erbjudna att köpa tillbaka fastigheten för mindre än 20 % av produktionskostnaden, men valde att tacka nej. Nu såldes fastigheten nyligen och det har blivit Paddelhall i en del av första skeppet. Idag lönar sig lek bättre än närande verksamhet.
Matts Torebring 