Oj, det är länge sedan nu, som jag gick med uppknäppt jacka hem från jobbet. I dag var det helt ofattbart gott väder ute. Sist vi hade mildväder regnade det och blev glashalt. Nu har solen krossat sönder nästan all is och vad fort det gick. Nu kommer säkert sol och värme ganska snabbt. Måtte vi få vårt vaccin snart, så vi kan röra oss någorlunda fritt igen.
I flera veckor har vår katt varit utom synhåll. Efter denna helgens höga temperaturer, har den kommit fram igen.
På norrsidan har vi ganska mycket snö kvar.
Gräsmattan börjar att synas lite grann
Om det hade regnat på snön, hade det inte gått att ta sig fram. Idag har solen töat bort snö och is.
Förr fanns det korvkiosker lite varstans. Den rollen har bensinmackarna tagit över idag. Var man riktigt hungrig kunde man köpa en ”Korv Special”. Själv blev jag sugen på en sådan till lunch idag.
Jag trodde inte det var sant, när jag tittade ut genom fönstret i dag och såg att det var öppet vatten i badviken, Vi var ju ute och gick här på isen i söndags. Nu bara sex dagar senare, är det öppet vatten. En av mina jobbarkompisar, som alltid är ute och fiskar sa just i går. Om det inte varit snö på isen, hade den varit 50 cm tjock efter denna kylan. När det ligger snö som det gör nu, är isen livsfarlig. Han har rätt!
Så långt jag vet, har Aneby Hus fortfarande rekordet, av mest tillverkade hus på en vecka. Det går dock inte att leva på detta en längre tid och det blev flera konkurser. I dag ägs hela området av en av våra bästa entreprenörer i kommunen, Lövsta Trähus. Nu sjuder det av liv i varje huskropp. Detta gläds vi verkligen med.
Aneby kommun, som är en av landets minsta kommuner, har fått ta emot många stora törnar genom åren. Sveriges största privatägda, Lindals Slakteri, som köptes upp och sedan lades ned. Sedan kom Hundmatsfabriken Linfo, som först blomstrade upp, men föll över en natt, på grund av bristande foderkvalité. Så försvann stora Aneby Hus fabriken och det som jag skrev om igår, Hags AB flyttar till Polen.
Jag minns när jag satt och körde Odengatan fram i Jönköping, i mitten av 80- talet, det var strax före lunch och debattens vågor gick höga på radion. Debatten gällde Smålands Artilleriregemente A 6, om det skulle bli ett affärscentra. Den ene debattören talade om många tio tals miljoner i vinst, medan nästa talare, påstod att det kommer att gå 36 miljoner back. Det blev ett köpcentra som alla vet och det invigdes den 2 april 1987, efter det att Smålands artilleriregemente (A 6) lagts ned 1985. Sedan har det byggts ut flera gånger. Idag är det ett köpcentrum i Jönköping med runt 90 butiker, restauranger och caféer. Säkert har det gått med många miljoner i vinst under åren.
Om jag inte minns fel invigdes det under påskhelgen 1987. Jag minns att jag mötte den gode vännen, Sågverksägaren Axel Gustavsson, Aneby, utanför portarna. Hans båda döttrar hade tagit med honom dit. Axel knäppte sina händer och sträckte dem mot skyn och bad: ”Gode Gud bevara mig från detta ställe, från och med i dag och allt framgent”!
Både Axel Gustavsson och jag mår/ mådde bättre i skogen. Trevlig helg alla vänner!
När man går till och från jobbet, hinner man tänka mycket mera, än när man kör bil. På den runda jag går nu till och från jobbet, går jag förbi Hags varje dag. På bilparkeringen ryms 100- tals bilar och inne på kontoret finns hundratals kontors arbetsplatser. Sedan i höstas har det stått mindre än tio bilar parkerade om dagen, oftast bara fyra, fem stycken.
Nu är det Corona pandemin som stoppar personalen från att jobba på kontoret. De som har sitt jobb kvar ”Härarbetar” från hemmet. Det är inte bara kontoret som står tomt, det gör även den enormt stora produktionsdelen och lagerutrymmena. Detta sedan tillverkningen flyttades till Polen.
Jag glömmer aldrig när jag började som säljare i mitten av 70- talet, då fanns två av mina kunder i Eksjö kommun, samt ett företag i Jönköpings kommun. Alla tre extremt fina familjeföretag. Alla tre såldes till investmentbolag och ganska snabbt var de borta. Så var det även för Hags, som var ett extrem välskött och lönsamt familjeföretag. För ett antal år sedan fick de Amerikanska ägare. Nu står nästan allt tomt efter sista flytten till Polen. Kommer det finnas familjeföretag kvar i vårt land? Måste alla företag omsätta miljarder för att överleva?
Torebrings levererar kaffemaskiner, varuautomater, mat & dryck på jobbet och mycket mera. När lokalerna står tomma, som de gör nu på Hags, sker ingen förbrukning av någonting, Trots detta tappade vi på Torebrings bara 4% av omsättningen 2020 mot 2019. Vi är välsignade, jämfört med alla som kämpar för sin överlevnad. Att se alla tomma lokaler är fruktansvärt.
Jag hade inget aktuellt inlägg på hyllan idag. Så öppnade jag byrålådan och där låg detta gamla foto från början av 20- talet. Matts Torebring och hans Brownie. Jag skulle kunna skriva, kanske en hel bok, om de drygt 13 år som vi var bästisar, innan vi sa farväl till Brownie, sent en natt på djursjukhuset i Jönköping. Brownie var en ”Schabrador”, blandras Schäfer och Labrador. Jag talade med henne som hon var en människa, Brownie lade huvudet på sne och lyssnade, för att visa att hon förstod.
Jag kom till Sandsjö Wärdshus sent en fredagseftermiddag och levererade varor. Strax utanför restaurangköket, låg det fem svarta valpar och en brun valp och lekte. Du får en valp Matts om du vill ha. Ja tack, jag vill ha den bruna. Då hade hon, senare fick namnet Brownie, kommit och lagt huvudet på min fot.
Jag kunde sedan inte ta ett steg, utan Brownie var vid min sida. Varje arbetsdag låg hon under mitt skrivbord. När klockan var halv sex på kvällen boxade hon på mig, ”Nu skall vi gå hem husse” hon var till och med i kyrkan några gånger och låg under en bänk. Vi gick till och från jobbet varje dag och Brownie gick med utan halsband. Jag pratade med henne som med en människa. Stanna, kunde jag säga, det kommer en bil och hon stannade. Så satt det en katt på en stenmur en kväll när vi gick hem. ”Husse, det sitter en katt där” sa Brownie och tittade på mig. Nej sa jag till på skarpen, ”Nu går vi hem”.
När hela familjen var samlad, hade vi urnsättning hemma i trädgården. När jag tog farväl till min bästa vän någonsin, sittandes på golvet på djursjukhuset i Jönköping, kändes det som en naturlig del av livet. När vi urnsatte Brownie brast jag sönder och samman totalt och fick näsbblod. Denna gravvård kunde vi inte flytta med oss till vårt nya hem.
Jag hann knappast innanför dörrarna idag, förrän jag mötte frågan. ”Får vi semla till fikat idag?” Jag lyfte bara på luren så var det fixat. Ågårdens Hembageri är ett mindre hembageri, men de är duktigare än de flesta på många olika bakverk, inte minst Moccatårta och Semlor. Dessutom så mycket mer prisvärda än de flesta andra. Det måste ha smakat gott, för alla sa, ”Tack så mycket”, när de lämnade lunchen.
Vilken underbar vinter vi haft i år, under de sista veckorna. Rena drömvintern, om man inte bygger hus. Det passade vi att göra under förra vintern, då varken regnade det eller snöade. Så tråkigt om det redan är slut nu. Jag köper gärna ett par veckor vinter till om jag kunde. Det blir en drastisk omställning från idag -22,5 till flera plusgrader. Hoppas att alla barn och ungdomar får åka av sig innan det vita omvandlas till en svart sörja.
Vi blev nog sittande i tv soffan med morgonkaffet i handen i minst en timma. Vi bara njuter av allt det vackra utanför fönstret.
När vi ätit frukost ringer Linus och undrar om vi vill grilla korv. Det är klart vi vill och så traskade vi ned till badviken, med en välpackad ryggsäck på ryggen. Så gott med lite sotiga grillade korvar på öppen eld.
Jag såg det igår, men tänkte inte så mycket på det det. Idag gick jag fram och kollade. På en knapp m2 är isen bara några få cm tjock och i mitten en öppet vatten, Det står en stolpe i vattnet också, vad det skall vara bra för?
När vi kom hem igen, sa Birgitta, nu skall jag testa Greenroom. Jag var inte sen att komma efter. Säkert mer än +20 grader och stolarna var varma att sitta på.
Kanske hinner det kyla ut så att vi måste äta inne framåt kvällen. Nu var det i alla fall jätteskönt i Greenroom.
Jag kommer att sakna vintern som vi haft i år när den är över. Snö, kyla och solsken i flera veckor i rad. De unga har aldrig fått vara med om detta tidigare. Visst fanns tanken på att sälja skidorna i samband med flytten. Vad skönt att jag inte gjorde detta. Nu hoppas jag på fler vintrar som denna,
Solen lockade ut oss att gå. Efter all kyla som varit, kände vi oss säkra att gå på vår sjö, Anebysjön. Jag hade gärna gått en långpromenad i det vackra vädret, men…
När vi gått ett stycke från våran badvik, var det betydligt mera snö på isen än i början av vår promenad. Helt plötsligt blev det tyngre att gå. När jag vände mig om stod det vatten i mina fotspår. Hur kommer detta sig? Är inloppet till sjön fruset, vattnet som pressar på och lägger sig ovanpå isen? Det var obehagligt att gå vidare så vi vände hemåt igen.
Matts Torebring 