Matts Torebring

Detta var oväntat vid första anblicken ut idag. Dessutom lite märkligt, barmark en meter runt om husväggarna. Vi gav oss iväg till Eksjö och på vägen dit, var det riktiga snövallar efter plogbilen. Jag har älskat denna vintern, men nu vill jag ha vår, annars är det snart höst igen.

Så här har det låtit… Vi kommer att påbörja vaccineringen i slutet av januari, i slutet av februari och nu kanske det inte blir förrän slutet av mars, som vi 70 ++ får vaccin, så vi kan röra oss fritt igen. Ja har tänkt hela vintern, bara jag fått vaccin så ska jag ta ut husbussen, om det är bra väder och äta gott någonstans. Nu kunde jag inte vänta längre när snön kom i natt. Jag kan inte heller sitta och skriva på min bok sju dagar i veckan. Jag måste komma ut!

En stor högrevshamburgare toppad med italiensk prosciutto, pommes, saltgurka och Aioli, allt uppdukat med fina glas och porslin. Det var gott!

För första gången i år, efter snö, kyla och operation, gick jag ut en timma i skogen idag. Jag blev så tom i huvudet efter allt skrivande att jag måste ut och koppla av en stund. Att få bo 25 meter från denna vandringsled är fantastiskt. I sort sett hela tiden, skymtar Anebysjön fram mellan träden

Hemma igen efter en timmas promenad. Det bästa vi gjort någonsin, var att flytta ut på landet.

Det är så många scener som rullar fram, när jag går igenom ett helt liv och dokumenterar detta i bokform. Här kommer Matts körande med sin lastbil med släp, norr om Mjölby i början av 70- talet. Jag har hamnat mitt i en militärkolonn. Jag har passerat järnvägsspåret med lastbilen, draget är mitt över spåren och släpet på andra sidan. Framåt är det totalstopp i båda riktningarna. Det finns inte en sekund att tänka, när varningsklockorna börjar ringa. Bakom är det stopp i trafiken. Bommarna börjar gå ned…

Fortsättning följer i min bok…. Bara en sak kan jag avslöja, sedan dess kör jag aldrig över ett järnvägsspår, förrän det finns plats på andra sidan spåret!

Jag kollar alltid flaggorna på jobbet när det blåser ute. Sedan väljer jag den väg som är minst blåsig, idag gick jag delvis i skogen. Denna veckan har det minsann inte varit ett trevligt promenadväder på mornarna. Jag har helt enkelt fuskat och åkt med Birgitta till jobbet. Idag stod det i SMHI Appen +- 0 men känns som minus 8. Det har blåst kraftigt och vi förväntade oss ganska mycket snö, men den uteblev som väl var. Jag får inte skotta snö än, på fem veckor efter min operation.

För ett par veckor sedan beställde jag min Friggebod, bokade möte med markentreprenören om gjutning av bottenplatta samt lite markjusteringar. Vi satt ute i greenroom och fikade. Idag minusgrader även där ute. Nu vill Matts och de flesta av er andra troligtvis ha vår.

På bordet står det sista minnet av, när jag höll på och pysslade hemma i garaget, med svarv och bandsåg i början av 70-talet. Jag bygger alltid kraftigt och robust, därför har jag sparat denna.

Klockan fem var jag uppe idag på morgonen och bjöd min älskade hustru kaffe med smörgås på sängen. Efter att vi läst den digitala tidningen somnade vi båda igen. Klockan åtta satte jag fart, jag skulle ”härarbeta med tunnel idag” via min dator på jobbet. Jag fick till ett fint kapitel 2 i min nya bok.

Lite sent i eftermiddag skulle vi gå ut och röra på oss. Plusgrader på termometern, men känns som minusgrader stod det på SMHI. Vi hade planerat att gå ett längre stycke, men vi vände snart hemåt. Så svinkallt. Nu är det minusgrader varje dag i mer än en vecka framåt.

Birgitta har aldrig bakat tidigare. Nu står iPaden på bänken och hon bakar recept efter recept, fruktbröd och många mjuka sorter. Nu älskar hon sitt nya kök och älskar att baka.