Någon gång måste det bli vinst säger Niklas, som troget under många år tillsammans med dottern Candra, gett mig detta kuvert. Linus brukar skrapa åt farfar och det blir spännande att se vad det blir i år. Det stora paketet och en stor kram fick jag av min bästa del, Birgitta.
Vad lycklig jag är över att ha fått en fin familj, som jag dessutom arbetat tillsammans med under större delen av av mitt liv. Detta är verkligen något som jag är stolt över.
Stort Tack till hela min familj.
Birgitta ville handla lite kläder och Carlos i Eksjö är en trevlig butik som går emot trenden att lägga ned och fördubblar i stället butiksytan.
Jag fick sååå ont i ett knä när vi gick in till stan och jag sa till Birgitta, att jag kollar om det finns något att sitta på annars går jag in till Lennarts Konditori under tiden som du handlar. Här hade de tänkt till och ordnat med en gubbhörna när damerna handlar
Vi gick längst bort på söder och handlade lite gott att dricka, lite kläder på Lindex och fika på Princess. Detta fikat var samma pris som en Budapest bakelse, men kanske lite nyttigare.
Så är vi hemma i bussen igen. De få gånger jag köper en flaska vin, letar jag alltid efter den amerikanska flaggan på flaskan. De har så söta och goda viner som ingen annan har. Detta var riktigt gott, Spring Village. Räkorna var bland de bästa vi köpt och så goda. Fanns knappast inte en enda räka utan massor av rom.
Så skönt att få ha det så här trevligt tillsammans med Herden en mörk helg i mitten av november.
Vi har det så bra hemma, men vi ville ändå åka ut och skaka av oss lite julstress och bara må gott. Eksjö är en fantastiskt trevlig stad att åka till och som vi stortrivs att vara i. Det spelar ingen roll att åka långt bort, utan bara ännu mera positivt att åka knappa 25 km. Idag var det en positiv överraskning att komma hit. Nu har gänget på campingen rustat upp ställplatsen med uppgrusade platser och nya elstolpar med 16 Amp.
Halvvägs in till stan finns en ny ställplats, som jag tror att kommunen har iordningställt. Den kostar 50 kr mera per dygn men där finns ingen sjöutsikt och platserna ser små ut. Nu ska vi göra allt vi kan för att bara må gott.
Vi har det nästan oförskämt bra, tio meter ut på gården hemma står Herden i ett ombonat garage med golvvärme. Det enda vi har att göra före en resa är att öppna en vattenkran, tanka vatten, lasta in lite mat i kylskåpet, trycka på en knapp till porten, starta motorn och köra iväg. Alla garderober är fulla med kläder för olika årstider.
Idag blev vi omkörda av en annan bekant husbil som verkade ha mycket mera bråttom till sin destination troligtvis i Småland. Den silvergrå husbilen med mycket svart reklamtext, som vi ofta ser på nätet kom från Stockholm. Själva hade vi ingen brådska på vägen utan kör vår trivselfart 80 km per timma.
Någon tyckte att Askeryds socken i Aneby kommun låg så avsides att han uttryckte: ”Blir det krig då flyr jag till Askeryd där kan ingen hitta mig.” Hela min mammas släkt med sju syskon kommer från Askeryd, så jag kan de flesta gårdarna och det ligger inte alls avlägset.
I afton gav vi oss iväg på små grusvägar för att besöka vänner i kyrkan och hittade fram klockrent tack vara min iPhone. Månen lyste upp de mörka skogarna och inget regn så det var inte svårt att hitta fram.
I morgon rullar vi ut Herden och syns kanske i Eksjö
Jag har varit ganska kluven till under de två sista åren, om jag ska montera på vinterdäcken på bussen eller sälja dem. Idag när jag monterade på dubbdäcken på lillbilen och den nya släpkärran, frågade jag lite försynt om jag får komma ned med bussen och montera på vinterdäcken under nästa vecka, självklart var jag välkommen.
Jag betvivlar att vi drar ut på långresa, men kanske redan till helgen att vi åker till Eksjö, bara för att få vara tillsammans utan att jobba. Dricka elva kaffe på Lennarts eller Princess konditori och kanske några små rätter på Sunrice eller något gott i bussen. Kommunen har byggt en bra ställplats alldeles nära centrum, men 250:- för el och soptunna är för dyrt om det finns 50 kr billigare på Eksjö Campings ställplats nere vid sjön Hunsnäsen.
I helgen startade Mikael upp Birgittas nya städrobbot som både dammsuger och våttorkar golvet. Till denna behövs inga begränsningslinjer, det ställs in på en iPad.
Den kommer lagom under våra soffor
Den klarar av de mattor som vi har på golvet utan problem. Som Mikael sa: ”Ni har byggt ett hem som är anpassat för denna roboten.” Birgitta som städar säkert mer än de flesta, fick se dammbehållaren ”knökafull” flera gånger. Kanske kom det från de få mattor som vi har. Jag gläds över att vi tillsammans kan göra andra roliga saker än att städa.
Vad spännande det var idag att få träffa min bokförläggare på Semnos Förlag i Värnamo. Jag ville verkligen gå runt på på lagret och se in i olika färdigtryckta böcker. En bok i endast svartvitt trycks på ett lite gulare papper för att var lättläst. Jag har mycket färgbilder i min bok och då blir bilderna inte bra på ett gult papper. Använder man för tunt papper lyser text och bilder igenom och det vill jag heller inte ha. Andaktsboken på bilden var verkligen en professionell bok, tryckt på 112 gr vit papperskvalité mot oftast 80 gr. Denna boken väger 850 gr och så här kommer min bok att tryckas, fast min blir 25 sidor mera trots att vi komprimerat den och vikten strax över 900 gram.
Det råder nu en stor pappersbrist i branschen, som drabbar såväl tryckerier som mediehusen. Men för de stora produktioner som i inte har bokat tryck och papper i år, så är det i stort sett omöjligt. Min bok kommer förhoppningsvis vara klar först på nyåret, detta på grund av pappersbristen.
Niklas och Linus har hunnit testa av så gott som alla bygdens sjöar sedan de fick sin nya fina båt på vårkanten. Sjön Noen i detta fallet är en favoritplats.
Nu skulle det avgöras vem som var storfiskare, Linus hemma i Aneby eller kusinerna Oliver eller Nelly från Stockholm som fiskar långt ute i Östersjön.
Det ösregnade hela vägen fram till sjön. När det var dags att lasta båten och lägga den i sjön blev det ett härligt solsken.
Linus är fullutrustad med alla tillbehör och han kan till och med se på sin dataskärm var fisken står och lurar i vassen.
Så snart de kommit iväg ut på sjön mörknade himlen igen och det kom ett kraftigt skyfall.
Det blev Linus som drog upp den enda fisken och vann därmed släktfejden.
Parkeringen var full av bilar med båttrailer när vi kom ut. När alla skulle upp ur sjön blev det kö och mörkt för sista man.
Hemma hade övriga familjen med Candra och Mikael i spetsen lagat till en jättegod och varierande Tacofest.
Någon stor prisutdelning blev det inte, men mycket god mat och en varm brasa i spisen för alla nedfrusna fiskare. Tack hela familjen för att gott tillsammans.
Vad tacksamma vi är över att kunna träffas alla igen!
Psalm 90: 12
10 Vårt liv varar sjuttio år eller åttio år, om det bliver långt; och när det är som bäst, är det möda och fåfänglighet, ty det går snart förbi, likasom flöge vi bort.
12 Lär oss betänka huru få våra dagar äro, för att vi må undfå visa hjärtan
För drygt ett år sedan blev vår markentreprenad klar och gräsmattan såddes. Ganska snart visade det sig att det bildades stora vattensamlingar ute på gräsmattan. Jag skrev om det på min blogg under våren, då det inte heller växte någonting. Jag möttes av lögner och undanflykter men till slut gjordes ett försök av entreprenören att rätta till ytan. Jag klagade igen då det inte räckte till!
Nu sista gången jag klagade, möttes jag av en total kovändning. Det är klart att vi skall rätta till det så att det blir bra. För tredje gången kom manskap, stora maskiner och ny matjord. Tack nu är jag nöjd och glad!
En ganska stor del av vår tomt är kommunal mark. I förgrunden syns tomtgränsen vid järnröret som sedan går rakt över gräsmattan i en ganska stor kil. Inte nog med detta, söder om vår gränsplantering är det ytterligare tre meter kommunal mark fram till sjövägen. Om jag inte med Tillsyningsnämndens goda löfte hade gjort fint även där hade vårt hus fått en yta full av sly. Nu bad jag entreprenören snygga till med ytterligare ett lass Ballast.
Matts Torebring 