Efter att jag var lite trött och tung i huvudet när jag satt på kontoret, jobbade jag bara fram till lunch, sedan tog jag vår lilla lastbil och lastade upp några pallar med ved som jag sålt och körde ut i byn. Det var bättre än Alvedon för hjärnan att få komma ut i friska luften lite. Samtidigt har jag så ont i min högra höft, knäet och ända ned i smalbenet så jag kan inte ta ut några stora svängar minsann.
Nu två år efter flytten har jag bara tolv pallar med ved kvar av totalt drygt ett 30 tal från början som jag flyttade med mig, resten har jag sålt undan eller eldat upp. Min bedömning är att jag får rum med tio och absolut som mest tolv pallar i min bod. Detta är mitt sista av de tidigare ett 25 tal projekten under detta året. Det sista är så extremt smidigt så det bör gå ganska fort.
Vi får vara innerligt glada för att det har regnat de sista dagarna och att det inte varit snö som fallit ned. Nu känns det som dyngsurt ute och det är säkert bra för grundvattennivån.
Pianostämning
Inne har vi tagit det i piano idag. Birgitta hade ett stort svart piano när vi gifte oss för drygt 50 år sedan och Oj vad tungt det var. Ganska snart köpte vi som relativt nygifta ett Baumgardt piano tillverkat i Linköping. Detta är kvalité sa pianostämmaren. Nu sista åren har vi inte vårdat det med en stämning som bör göras vart annat år. Vi flyttade och inackorderade piano och övriga möbler under nästan ett helt år, under tiden som vi byggde hus. Efter nära två timmar var det rätta toner igen.
Birgitta har spelat sedan 6- 7 årsåldern och spelat offentligt i kyrkan, i stort sett varje söndag under 50 år sedan 11 års åldern. Jag hade kanske tänkt att ge Birgitta ett digitalpiano, men då säger pianostämmaren, att många lämnar dem idag och går tillbaka till ett piano som detta. Nu kan Birgitta spela igen utan att skämmas för felaktiga toner och jag hör också att nu är det rätta toner.
Att komma till Naprapat David Larsson i Eksjö, som jag gjort några gånger tidigare i livet är mycket speciellt. De gamla trädörrarna är extremt låga, de hänger på lite och man får dra till lite som i en gammal dörr till en utomhusbod på 50- 60 talet. Först kommer man in i ett mycket litet kök som bara ger plats för en stor spiskupa, en järnspis, en vattenkran och en liten träsoffa. Här skulle det vara roligt att veta ”vad som sitter i väggarna.”
Inne i ”Vardagsrummet” är det mycket lågt till tak och med de kraftiga bjälkarna i taket, där har David sin behandlingsbänk. David är en mycket kunnig och inte minst trevlig person. ”Jag kommer ihåg när du var hos mig senast, det var nog 14- 15 år sedan, då hade du samma problem som nu fast nu är det betydligt värre, hur var det nu har du sålt ditt hus?”
David säger samma sak som tidigare läkare sagt: ”Du har inga fel i höften, det är dina muskler som är överansträngda och det ska jag hjälpa dig med.” Vilket glädjebesked!
Förbud mot att gå.
Jag har gått extremt mycket de sista åren, oftast 5 km om dagen eller bara hälften. Efter min prostataoperation fick jag inte cykla på fem månader utan då gick jag. Nu är det tvärtom, nu får jag cykla men inte gå på ett tag.
Naprapati
Som naprapat behandlar man både muskler och lederför att nå en god rörlighet och funktion, vilket ger kroppen förutsättningar för att kunna fungera så bra som möjligt.
Naprapatbehandlingen sker med händerna och flera manuella behandlingsmetoder används. Oftast kombineras ledspecifika behandlingstekniker som manipulation och mobilisering med mjukdelsbehandling som massage, stretching och elektroterapi.
En specifik och hög kompetens inom naprapatisk manuell terapi som kombineras med goda kunskaper inom ortopedisk och annan konventionell medicin är själva kärnan inom naprapatin. Naprapatin präglas av ett helhetstänkande där undersökningsmetodiken och diagnosställandet är inriktat mot att finna orsaken till besvären.
Jag gissar att den långa Grännavägen i Aneby är den mest olycksdrabbade gatan i kommunen, då inte minst där den korsar Jönköpingsvägen. Hastighetsbegränsningen är 40 km men de som anpassar sig till denna hastighet är få. Jag har gått och cyklat på denna gång- & cykelväg otaliga gånger men inte under sista halvåret. Här håller många fordon mycket höga hastigheter och inte minst de tunga och otäcka virkestransporterna. Jag har helt enkelt valt bort att gå och cykla här. Nu törs jag komma tillbaka. Här är gång- cykelvägen belyst* hela vägen hem och ett öppet landskap. (*med ett kort undantag) Ibland kan det kännas skumt bland träden i Svartåparken på kvällarna trots belysning.
Först gjorde kommunen ett lovvärt försök med att lägga en kantsten som på bilden och skapa gång- & cykelbana, men denna har körts sönder otaliga gånger. Nu har det gjorts ett sista försök med att asfaltera upp gång- & cykelgen för att hålla kantstenen kvar på plats. Birgitta och jag försöker att hålla 40 km när vi åker här till och från jobbet, men många kryper upp nära bakifrån.
Ett plus till Aneby kommun som tog tag i detta!
Toreman har satt på lyset
Kan det vara gråare än vad det var idag idag på morgonen och Toreman körde med lyset på. Ett vandrande ljus ute i den mörka trädgården.
Jag tände upp i vår murstenssspis.
Längst uppe i Norrland kommer just nu massor av snö enligt SMHI. Här hemma hos oss kan det inte vara blötare efter mycket regnande flera dagar i rad. Vår fina spis lyser upp och sprider värme denna gråa dag.
Som det inte vore nog med dessa tre ljuspunkter, idag när Birgitta skjutsade hem mig efter lunch sa jag spontant: ”Idag är första dagen på fyra veckor som jag inte går hem totalt uttröttad.” Om ni visste vilken skön känsla efter fyra veckors nästan total orkeslöshet, att jag inte var helt uttröttad när jag gick hem. En kund frågade för många år sedan, ”När stänger ni på företaget?” ”När jag är trött,” svarade jag. Vad skönt att starta nya principer och följa klockan och kroppen i stället.
I morgon hoppas jag få hjälp av min Chiropraktor så att jag kan börja gå igen….
Förlåt alla kort på vårt hem som jag lägger ut på bloggen, men vi bor ju så fantastiskt bra och vackert så det är svårt att låta bli. Det blir bara så här vackert när solen skiner kl. 14 en söndagseftermiddag i mitten av oktober månad.
Klockan 2 på natten
När jag tog en kort sovpaus vid kl. 2 i natt, tolv timmar senare efter det att vi hade gått ned till stranden på söndagseftermiddagen, då lyser månen upp hela gården. Jag var för trött att larma av, låsa upp, gå ut samt att det var -6 grader ute, så det blev ett kort inifrån vardagsrummet. Som det står i min Bibel i Jeremia 31:35: ”Solen skall lysa om dagen, månen och stjärnorna om natten….” Det stämmer fortfarande.
Torget & Eksjö Kyrka lördag kväll 16 oktober. 2021
Året var 1971 då alla kyrkorna i Eksjö startade en gemensam tältmötesserie under måttot ”Frälst-71.” Man började i augusti och sista gudstjänsten blev 1:a Advent. Nu har 50 år passerat sedan dess och det ville man uppmärksamma genom en ekumenisk gudstjänst i Eksjö Kyrka. Två av initiativtagarna till denna minnesgudstjänst var Thomas & Anita Granath.
Två av initiativtagarna Thomas & Anita Granath
Thomas & Anita Granath är goda vänner till oss, vi har följt dem på webb tv under pandemin. Nu fick vi träffas och krama om dem. (Korten på min iPhone blev inte så skarpa då vi satt en bra bit ned i kyrkan och jag ville inte tränga mig fram.)
Kyrkan är mycket stor på insidan.
Vi har aldrig tidigare besökt Eksjö Kyrka på en gudstjänst, men nu fick vi uppleva en fullsatt kyrka. När gudstjänsten var slut efter en timma och en kvart kändes det som minst en halv timma för lite. Tiden bara rann bort.
Många duktiga sångare och musiker
Flera personer var framme och talade om ett förvandlat liv efter möteskampanjen -71. En person var sekunder från att ända sitt liv när han hörde en röst i bilen att stanna. Han stannade, gick runt hela bilen, öppnade alla dörrar, öppnade bagageluckan till sin Opel Kapitän, men hittade ingen person. I stället sökte han sig till tältkampanjen, fick lämna ett hopplöst liv i droger och dryckenskap, blev frälst och blev sedan pastor.
Det var så många människor som sökte sig till kampanjen, som var planerad några få veckor men blev förlängd till hela 17 veckor.
Den 14–17 oktober kommer ett 100-tal husbilar, husvagnar och campervans att fylla mässhall A på Elmia i Jönköping. Det är husbils- och husvagnsimportören Bergholm som arrangerar mässan Smaka på Camping, som visar upp 2022 års nyheter. Mat, dryck och musik förgyller upplevelsen och ger en smak av det goda campinglivet.
Entré till A Hallen 10 min före öppningen idag
Birgitta kom med förslaget att åka på Husbilsässa på Elmia. Som alltid var vi där i god tid före öppningen. På parkeringen var endast ett tjugo tal bilar parkerade. När vi gick ut en timma senare par parkeringen välfylld.
Vi tyckte det skulle varta kul att se Morelos modeller.
Det som fyllde hallen till stor del var de gigantiska Morelo modellerna, stora och mindre husvagnar, stora och inte minst mindre husbilar till samma priser som massor av plåtisar. Jag kunde varit lite intresserad av att se de lite mindre modellerna av Morelo, men den minsta avskräckte oss i stället.
Den högsta Morelon på mässan var 3,98
Fem trappsteg upp till den högsta Morelon på mässan som var 3,98 hög. Själv skulle jag vilja landa runt 3,20, en vikt på fem, sex ton, stora garderober och stora tankar som vi har idag. Då är det bara planlösningen i Concorde 900 M som passar för oss, allt annat är helt ointressant. Kan vi inte ha den buss vi har slutar vi åka husbil.
Vi gick bara en timma, sedan kände jag mig trött och Birgitta körde hem igen.
Alla har vi levt länge nog nu med pandemin i minnet, sitta för oss själva, vara isolerade och nu äntligen få börja träffas igen. Visst är det underbart att få börja vara en normal människa igen. Vi hade en riktig gofika tillsammans med vänner som kom efter jobbet och hälsade på oss. Tack vänner för besök och de fina blommorna.
I morgon hade jag planerat att köra ett lass med ved. Så kom Birgitta med det genialiska förslaget att åka på husbilsmässa i A Hallen på Elmia i stället. Så är vi friska åker vi dit. Smaka på Camping!
En bukett höstblommor till er alla och trevlig helg önskar Birgitta & Matts
Jag saknar mina föräldrar jättemycket och inte minst min pappa. När det drog ihop sig till en massa arbete inför jul, kom alltid pappa och hjälpte till. Oftast stod han från morgon till kväll på vårt lager och slog in chokladaskar i julpapper. En morgon kunde han ringa och säga: ”Jag kommer inte förrän till halv åtta idag, när plogbilen är klar.” När han blev äldre och inte orkade sa han till nig: ”Det blir ingen riktig jul i år när jag inte orkar att hjälpa dig.”
Det jag funderat mycket på under årens lopp var ändå när pappa ringde och sa: ”I morgon hinner jaginte komma för då ska jag gå till banken.” (1 km bort)
Ju äldre jag blir, börjar jag att förstå vad pappa sa. Jag vill själv inte längre ha flera tio tals punkter på agendan varje dag. Numera skriver jag ned en ”antistresslapp” där det kanske står ring A, K, J, B och så vidare. Då behöver jag inte tänka längre, bara att beta av kom ihåg lappen.
Jag vet att jag måste ta det lugnt nu i fortsättningen. Därför kommer jag till kontoret först strax före kl. åtta. Hade jag varit ute lite tidigare hade det varit mera vitt ute.
På eftermiddagen
Inte nog med att jag kommer sent, jag går hem tidigt också. Vilka fantastiska eftermiddagar jag har haft att njuta av, även om jag ligger en stund på sängen när jag kommer hem. Nu är gräset frodigt och grönt efter det att gräsmattan toppades med ny jord och fick gödsel. Jag har låtit Toreman stå still i tre veckor nu, så att de nya gräsfröna har kunnat gro. Fortfarande finns en stor svacka som jag inte accepterar, men det möts vi om i morgon.
Men vad det kliar i fingrarna att få starta motorsågen, trots att det är en Huskvarna och gallra bort de minsta träden framför oss. Än en gång tack till Christer som röjde bort allt sly.
Matts Torebring 