Det var lite pyssel att ensam och för första gången hissa belysningen i flaggstången. Det är en 12 meter hög flaggstång och jag orkade inte dra belysningen ända upp i toppen. Nu efteråt tror jag att vi hade behövt vara två man till för att lätta tyngden på den. Den blev helt enkelt för tung och jag vågade inte anstränga flaggstångslinan mera. Det blev en kal topp tills vidare. Vacker är den när den kom upp. Även våra fyra små fruktträd fick lite belysning för att växa bättre.
Lite senare på kvällen.
Kolsvart ute och då lyser den upp utanför.
Sett från Flisbyvägen.
Vi avverkade all skog på vår stora tomt och nu lyser det vackert från stora vägen i stället för en mörk skog.
En vacker gran inne och en vacker belysning ute.
Vi älskar våra stora panoramafönster och nu kan vi verkligen njuta av det vackra utanför också.
Förmiddag i P4 Radio Jönköping med Hasse Persson och lokal reporter Sofie Carme, hade fått nys om vår stora Tomteverkstad och ville komma och se den live. Efter lite tvekan tackade vi ja. Hon blev så imponerad att det blev två inslag. Jag har varit och är lite försiktig med att skriva om Sveriges största Tomteverkstad hos oss på Torebrings i Aneby. Dels är det ju företagshemligheter med allt logistikupplägg och ett gigantiskt arbete som ligger bakom allt. Här kan ni lyssna till intervjun på P4 Jönköping. http://p4dela.sverigesradio.se/?id=26879
Regnet som kom i natt kunde vi gärna varit utan. Nu fram på eftermiddagen frös alla svarta ytor till ren blankis. Jag var inte förberedd på broddar på skorna och mina vandringsstavar, som alltid ger ett bra skydd även vid halka, stod kvar hemma på gården. Vissa delar av gångbanan var inte sandad, utan i stället var det åttrampad snö som nu var rena isklumpar. Jag tog mig hem utan att vurpa, med halkrisken var mycket stor. På den svarta asfalten måste man känna med foten om det var halt eller inte. Ta det försiktigt om ni måste ge er ut!
Jag har gått med värk och stelhet i kroppen under så lång tid, att jag har saknat inspiration för att dra igång något extra. Efter midnatt vaknade jag och hade så vansinnigt ont i höger höft, för att sedan inte kunna somna om förrän strax före uppdags. Ja tänker man då, det är frukten av allt arbete i helgen. Så när jag gick hem från jobbet i kväll, kände jag inget ont någonstans. Då firade jag med att sätta upp en av de många ljusslingor som jag har liggandes. Nu kommer jag att montera mera, jag väntar på en (stor)leverans….
Nu hittar i alla fall både mjölk- & sop- & postbil till oss….
Jag kände på något vis att det låg i luften när jag vaknade tidigt idag. Vår medarbetare Mikael som normalt sköter denna maskinen måste få hjälp. När packlinan för våra Tomtelådor går för fullt, blir det massor av pallar att sortera upp och plasta in. Jag hade lämnat kvar mina grovarbetarkläder på jobbet och det var bara att hoppa i dem direkt. Trots att jag mest stått still vid maskinen, pallarna ska dock hämtas och placeras rätt när pallen är klar. När kvällen kom vid halv sex tiden hade jag gått 23 000 steg idag. Till slut kunde jag inte titta på pallarna när de snurrade runt, då blev jag nästan yr.
Färdiga pallar för leverans till hela Sverige.
Vår Tomteverkstad är trång till dagens volymer, trots att vi har 1000 m2 kylrum och sex meter högt till tak. Till slut blir det nästan omöjligt att hitta en plats att ställa den färdiga pallen på. I morgon kan vi börja lasta ut och då blir det plats igen. Avgående gods står i tre våningar högt på lagret.
Så här vackra blev våra klotlampor efter sista snöfallet ute på torget intill entrén på vårt älskade hem.
17 personer på frukost äter tomtegröt och julskinka
Nu arbetar vi för fullt hela helgen. Många ur gänget ställer upp utan att vi ens frågar om längre dagar, lördag och söndagsjobb. Denna helgen är mest intensiv. Jag frågar min kära Birgitta på morgonen, när kom du hem i natt? Jag vet att klockan är på tok för mycket. Niklas småskrattar och säger, kommer du inte ihåg förr, när vi körde till klockan fyra på morgonen?
Flera tusen Tomtelådor måste bli klara varje dag nu
De allra flesta vill ha sin Tomteleverans under vecka 50. Förra året hade vi som mest 880 fraktsedlar på en enda dag. I denna stora mängd finns det någon kund i Stockholm som skriver: ”Kan du be chauffören som kör till mig, att komma senast kvart i tio på förmiddagen.” Vi har kunder längst upp i Norrland som är lugna och trygga och säger motsatsen: ”Det kommer när det kommer, om det blir efter jul det gör ingen ting, vi stim int.”
Det är svårt till och med för mig, trots att jag startade alltsammans, att förstå vilka volymer vi hanterar nu i december månad. Denna bilen lastar hela 72 pallar bara på släpet. Vilken bil detta är i ordningen som lastar idag det vet jag inte. Denna vecka har vi lastat ut för en miljon kr + moms varje arbetsdag. Nästa vecka väntar betydligt mera. Får jag gissa är det minst lika många ganska unga tjejer som rattar dessa stora bilar som killar.
Jag förstår inte hur alla pallar sedan kommer till rätt mottagare i rätt tid. (Julklappsutdeldinge i Umeå kl. 10) Dessutom nyfallen kramsnö idag som inte gör saken bättre. Denna bilen klarade inte, fast det är nästan plan mark, att backa intill lastkajen ikväll då det bara slirade. Vi fick springa med sandskyfflar och hjälpa honom att sanda. Klockan är redan mycket, det tar tid att lasta, sedan skall han in till terminal och lossa, samt alla pallar skall spridas över hela Sverige. Allt vårt gods går med tempererade transporter. För kallt och sillburkarna kan frysa sönder eller för varmt och allt blir förstört.
Finge vi bara köra fram allt gods och lasta vore allt enkelt. Denna stora bil lastar även allt kylt styckegods (enskilda paket) och det skall vara uppsorterat redan hos oss till olika terminaler i Sverige. Utan vårt datasnille, son och vd Niklas, skulle det vara tveksamt om vi redde ut det.
Vi hade länge haft brist på parkeringsplatser på jobbet. När vi byggde ut 2018 – 2019, frågade jag en tjänsteman i den kommunala förvaltningen, om vi kunde få använda kommunens mark utmed gatan för att anlägga parkeringsplatser. Det skulle bli en lång process, med besök av högsta tjänstemän inom det området, fick jag till svar av en handläggare. Jag bad ansvarig person komma och bedöma läget. Då fick jag ett svar jag älskar att höra: ”Vad talar vi om, behöver ni parkeringsplatser så bygg det!” Allt var avklarat på mindre än fem minuter. Tänk om det fanns fler så sunda beslutsfattare i de kommunala förvaltningarna.
Nu har vi 100 meter utmed gatan som är parkeringsplatser bara för vår personal, ändå har det varit fullsatt flera dagar. Nu när vi har ett 15- tal extra anställda blir det snabbt fullt på parkeringen. Jag räknade in ett 35- tal bilar en dag. För mig var det stort i början av 80- talet att ha en anställd. Nu de sista eftermiddagarna har jag åkt in till byn och köpt en full kasse med goda smörgåsar till vår personal i julpacken så de får energi under tuffa dagar. Det är de värda, de jobbar som 17.
Vi och alla ni andra, som har åkt till södern under årens lopp och som har gått på marknader och i varuhus. Alla har vi sett Serranoskinkan hänga i marknadsstånden. Nu behöver du inte åka till marknaderna i södern för att köpa den, vi på Torebrings har snart sålt tusentalet av den.
4,5 kg Toblerone choklad
Även denna Toblerone har vi sålt flera tusen av. Jag mötte Gunnar Dafgård i Källby i slutet av 80- talet och berättade att en produkt kunde vi sälja hur mycket av som helst. Då svarade Gunnar bara: ”Då säljer du den för billigt!” Jag tror att Gunnar hade rätt, för det skiljde stora pengar som Torebrings var billigare på denna Toblerone Jättechoklad, när jag kollade på Pricerunner.
Efter förra årets rekordförsäljning på grund av pandemin och alla inställda julbord, gjorde vi en blygsam budget inför denna julen. Redan har vi passerat alla tidigare års rekordförsäljning. Inköp har slitit sig sönder och samman, för att få hem varor i år. Mat finns att köpa men på konfektyrsidan har det varit nästan hopplöst.
Nu hoppas jag att denna långa och tråkiga följetång är över, samtidigt som jag kanske delat med mig goda råd till någon annan medvandrare. Jag gick till Apoteket i byn och köpte dessa receptfria tabletter på inrådan av min Fysioterapeut. Denna tabletten är mycket snällare än Diklofenak, sa han. Jag tog två tabletter i går som startdosering och efter 12 timmar idag tog jag en tablett till. Vad hände sedan idag, jo jag kunde röra mig normalt igen och jag sprang till och med uppför trappan från lagret och det gör inte ont längrenär jag reser mig från kontorsstolen. FANTASTISKT, efter bara tre tabletter. Jag fick rådet att trots detta fortsätta mitt träningsprogram.
Varför kunde inte min husläkare sagt detta till mig tidigare och jag hade sluppit ett halvårslångt lidande? Nu känner jag mig så otroligt glad att jag kan röra mig igen, men tycker det är helt sjukt att jag inte fått hjälp tidigare. Jag känner mig sviken!
