Matts Torebring

Hösten 2019 började jag bygga på vårt nya hem. Under 8 månader blev det inte en enda dag, utan att jag åkte bil till bygget. I början av 2019 kom pandemin och ett tag trodde jag att jag hade drabbats, jag var så sjuk i influensa. Den 1:a juni 2020 flyttade vi in i vårt nya hem och bara ett par dagar senare reste vi på semester. Hösten kom med med PSA prov, Sepsis, urinvägs inflammation och cancer operation i början av 2021.

Efter detta fick jag inte cykla på 5 månader och jag fortsatte att gå till jobbet ända fram till semestern. Efter semestern cyklade jag en en kort tid till jobbet, tills hösten kom med halkiga vägar och jag började att gå igen.

Idag var det dags att damma av cykeln på riktigt. Det har varit ytterst lite cyklande de sista 2,5 åren. Så länge jag har tid, är det minst lika skönt att gå till och från jobbet. Jag minns cykelturerna på somrarna i Frankrike, då cyklade vi ganska mycket, iklädda bara en vit kortärmad skjorta, då var det ljuvligt att cykla. Idag hade vi -8 grader på morgonen och när jag kollade före hemresan, visade det +12. I en isande kall motvind kändes det som nollgradigt.

På morgonen besökte jag Audionom mottagningen i Nässjö. Jag har gjort flera besök, men inte varit fullt nöjd. Idag kändes det som att allt blev bra. Glad i hågen åkte jag till min glasögon butik, för lite justeringar och goda råd. Efter att jag parkerat bilen gick jag snett över gatan bara. Då hände det något i mitt högra knä. Jag nästan ramlade ihop på gatan.

Vid lunch hemma på jobbet, klarade jag inte av att hämta kaffe på maten. Jag la mig på en soffa för att vila en stund och kände sedan ingen smärta i knäet, efter en kort tupplur. När dagen var slut gick jag mina 2,5 km hem. När jag kom innanför dörren var jag helt oförmögen att stödja på högra benet.

Jag har tidigare kunnat gå 10 km i motionsspåret utan att känna det minsta ont. Väl hemma fick jag stanna i trappan upp från bottenvåningen i förra boendet.

Jag bara tycker att det är lite märkligt, att det kan komma och gå så här …. Säkert någon av er som har erfarenhet av liknande smärta och ev. åtgärder. Jag har inget ont när jag sitter still och inget gör.

Jag minns så väl när jag som pojk kom till bygdens smed, med traktor och vagn i början på 60 talet. Jag skämdes lite över något, som jag svetsat ihop själv, och som inte var alldeles 100 % rakt. Lite ursäktande sa jag till sme´n: ”Det där har jag svetsat ihop själv hemma och det blev inte riktigt bra.” ”Det är inget att skämmas över, hemmagjorda är vi allihopa,” sa Calle Sme!

Själv skulle jag ha gjort så mycket idag. Det blev ingenting. Sista veckorna har jag drabbats av min kroniska bronkit och mer hosta än vanligt. Jag tog 10 ml Cosillana- Etyfin. Jag la mig sedan på soffan med en Husbilstidning i handen. Jag kom till sidan 2, sedan slocknade jag mer eller mindre. Jag väcktes ett par timmar senare av Birgitta, som hade gjort egna semlor och dukat ute i greenroom. De var hemmagjorda, men smakade minst lika gott som i fiket på fina gatan.