Ridskolan Aneby, som är våra nära grannar, har ett antal hästar som släpps ut på morgonen i stort sett i alla väder. Hästarna bryr sig inte om mig när jag går eller cyklar på vägen, som går rakt igenom hästhagen. Visst skulle det varit frestande att ge dem en morot, men det skulle jag aldrig göra. Under alla kalla dagar i vinter har de haft ett täcke på sig. Idag var de fria från detta och jag tror att de njöt av vårsolen.
Själva använder vi Cura tyngdtäcke i vårt sovrum. Ibland kan jag tycka att de är tunga (12 kg) och jobbiga och i nästa stund ganska sköna. Nu när jag var sjuk i helgen drog jag bara en go filt över mig. Det var smidigt när jag for upp och mådde illa. I natt vaknade jag fram på småtimmarna, utan att ha något täcke på mig. (händer aldrig annars) Jag drog täcket över mig och somnade om på några få minuter. (Normalt 2 timmar att somna om) Sedan drömde jag att en person kom och hälsade på mig. Under armen hade han en sliten, vindpinad Torebrings flagga och en ny fin Sverige flagga. Han satt och pratade med mig i timmar kändes det som. Sedan vaknade jag strax efter kl. 6, mer pigg och utvilad än på länge. Kan det betyda att den gamla sömnstörningen är över och jag får börja ett nytt liv med bra sömn? Jag hoppas på det!
Själv skulle jag föredra att sova på land, eller rättare sagt i våra sköna sängar, vilket jag har gjort mesta hela dagen. Min pina gick inte över så snabbt. Efter att ha kräkts två nätter i rad, är man inte speciellt uppbygd för att jobba. Jag var i alla fall ute och gick en halv timma i eftermiddag.
Den största stocken lämnades kvar.
Hade jag kört skogsmaskin och motorsåg på kommunens mark häromdagen, hade jag krattat manegen. Kratta fick jag i alla fall göra där skotaren lastat av all ved. Vägen var full av bråte efter detta, men hade bara lämnat det. Ja, ja, jag vet att det är nya regler som, gäller nu. Insekterna skall leva, men kommer de in i huset slår jag ändå ihjäl dem.
Den stora stammen.
Det blir intressant att följa, blir det mat till insekterna?
Flisbyvägen hem till oss.
Jag har lämnat in Medborgarförslag tidigare, om en gång- & cykelbana här. Flisbyvägen är riktigt smal och här är det många gående från Vårdhemmet Ekotopia, samt inte minst alla vi andra som vill ut i skog och mark. Nu kommer jag att lägga ett nytt förslag inom kort.
Jag har suttit på ryggen hela dagen, fast mest i sängen.
I torsdags tog jag min 4:e Coronaspruta. Tidigare 3 sprutor har jag inget reagerat. Både under fredagen på marknadsdagen och igår, när jag var ute och jobbade i trädgården hade ingen ork. Mitt i natten till idag vaknade jag av kramp i ena armen och i benen och en hemsk värk i magen, samt att jag kräktes flera gånger. Värken i magen har inte slutat än 12 timmar senare. Jag vet inte om det är Coronasprutan eller inte. Jag har druckit Samarin, tagit Novolucol men mår fortfarande illa. Jag har en halvt urdrucken flaska med Gammeldansk som jag skall ta till också.
Jag tittade in i mitt arkiv och det var fullt av aktiviteter just denna dagen. Nu blev det en annan upplevelse.
När jag var bonddräng i början av 60 talet, var det något speciellt med Valborg och 1:a maj. Då skulle vårbruket ute på åkrarna vara igång. Gården som pappa arrenderade i Lommaryd hade ganska tung jord, som gjorde att vårbruket kom igång ganska sent på våren. Tänk bara den eländiga gödselstacken. Där handlastade vi en Tive gödselspridare och så körde vi ut på åkrarna och spred ut gödseln. Vad skönt att den tiden är förbi. Idag bytte jag bara plats på redskapen i förrådet.
Nu sitter jag i Greenroom och bloggar.
Idag har vi haft en nödvändig hemmalördag. Alla som har en trädgård, vet att det finns många olika saker att pyssla om och rätta till efter vintern. Nu efter dagens arbete sitter jag ute i greenroom och bara njuter av vitsipporna på andra sidan Framtidsvägen.
Bild från vardagsrummet.
Många frågar, inte minst i går på marknaden, om vi trivs här ute på landet? Ofta blir jag tyst en stund och frågeställaren tittar på mig undrande om jag tappat ordet? Ja det stämmer, det finns inte ord som räcker till av tacksamhet, att vi får bo så här trivsamt och bra. VI STORTRIVS! Inne i vårt vardagsrum, ett öga på tv´n och ett öga på badviken, hur många får ha det så?
Naturligtvis var jag på plats i god tid. Vissa marknadsknallar hade ett oändligt utbud av varor att plocka upp. Själv hade jag ett mindre bord och lite böcker.
Matts är ju naturligtvis på plats i mycket god tid.
Jag hade lastat med över 100 böcker, alltför många av dem fick följa med hem. Ganska många blev sålda. Framför allt så roligt att komma ut och tala med alla jag kom åt.
Donuts vagnen fick fram på eftermiddagen en minst 20 meter lång kö, 2, 3, 4 man i bredd.
4 man jobbade sig varma inne i denna vagnen. Denna var min närmaste granne på höger sida. Oj vad de jobbade innan de hade allt på plats. Ett stort eget elverk med dubbla anslutningar 380 v, krävdes för att hålla allt igång.
Det kom 2 damer som förgyllde hela dagen.
”Känner du igen oss Matts?” Det gjorde jag ju förstås inte. ”Ni måste hjälpa mig på traven,” svarade jag. Lommaryd, svarade de! ”Kan det vara Barbro och Kerstin från gården Önnestorp?” svarade jag. Här på Aneby marknad får jag träffa två av mina klasskamrater från 7:de klass i Lommaryds skola, från början av 60 talet, mer än 60 år sedan. Vi har haft en klassträff i början av 80 talet. Tänk om vi kunde träffas igen.
Jag träffade inte bara Kerstin och Barbro, jag träffade flera andra personer som jag väntat på att träffa och även mera oväntande.
Ps. Vår egen IT byrå på jobbet har, tillsammans med Machuset i Jönköping, uppgraderat och fått igång min förra MacBook som jag skriver på nu. Till min nyaste MacBook saknas fortfarande delar.
”Vilken historiebok, den måste varje ungdom läsa och naturligtvis de som är lite äldre också” …
Detta sa en pensionerad bankman till mig denna veckan. Boken har något för alla. Den börjar julafton 1938 i Askeryds och Asby socknar, vidare till Lommaryds & Marbäcks socknar och fortsätter fram till idag. Boken tar dig med ut på resa ut i hela Europa med husbil, men också ett hårt arbete, innan jag ens börjar skolan. Du får resa med villa- & företagsbyggaren, säljaren & entreprenören, Matts Torebring, verksam i 46 år inom Aneby kommun.
”Boken är helt unik med så mycket bilder,” sa en erfaren författare …
Nu är det dags för mitt första publika uppträdande, presentation och marknadsföring av min nya bok. Detta ser jag verkligen fram emot. Välkomna till bakluckan på min bil, någonstans ute bland marknadsstånden.
Välkomna till min röda Hyundai på Aneby Marknad!
En penna av högsta klass
På köpet … bara hos Torebrings
Till er alla läsare av min blogg som har för långt att resa, och som inte min köpt bok än, klicka och beställ uppe till höger på startsidan. Till er som beställer nu skickar jag med en riktig kvalitetspenna, värde minst 25 kr.
Jag hade beställt tre lass med matjord av Jonas Karlsson, KHA AB. Det dröjde så länge, så jag tänkte att han hinner nog inte i vår, utan då får vi ta det i höst. Men så skönt att få göra klart nu och få gräs till sommaren.
Jonas Karlsson KHA AB levererar matjord.
I söndags kväll kom det en svart lastbil i full fart, och 3 lass var levererat på drygt en halv timma. Jonas bor nära och är nästan granne med oss. Full fart blev det även ute i kohagen. Kossorna hoppade som det värsta kosläpp och bölade: ”Nu kommer våran Jonas!” Jag tycker det är busroligt, när djuren tycker om sina djurskötare. Bra jobbat Jonas!
3 stora lass matjord.
Vår markentreprenör gjorde ett mycket bra anläggningsarbete, dock inte gräsmattan, den blev helt misslyckad. Två gånger har de varit tillbaka, men jag har ändå inte varit riktigt nöjd. Nu orkade jag inte klaga mera, jag köpte hem ny matjord själv och en trädgårdsmästare skall göra sista jobbet.
En lång djup svacka i gräsmattan.
Där det är nysått skall vi lägga på ännu mera matjord. Hela tiden har det varit en djup svacka här, som vi inte varit överens om. I stort sett hela den mörka årstiden har det stått vatten här. På stora områden har inte gräset vuxit på grund av ”död jord.”
Vad glad jag blev när jag kom hem i eftermiddag. Jag har länge påtalat att de döda almarna skall tas ned. Idag blev det verklighet.
De stora almarna har fallit.
Det är inga småträd utan riktiga bjässar.
Ett av de döda träden får stå kvar.
I min ungdoms skola i skogsvård skulle dessa döda träd tas bort i alla situationer. Så är det inte idag. De skall stå kvar, för att inte minst fåglar och andra djur skall hitta boplats och föda.
Själv hade jag röjt undan lite till.
Nu får vi in ännu mera morgonsol i vårt sovrum. Fantastiskt att få bo på landet, strax utanför byn och att få njuta av naturen.
Först skulle vi mötas vid Pingstkyrkan i Gnosjö fredag morgon. Redan torsdag kväll körde Birgitta & jag dit och satte ned fötterna i marken. Så kom det ett nytt mejl om en ny mötesplats. Vi lyfte upp stödbenen och körde till Hyltén Muséet, där första samlingen skulle vara.
Det fanns många hus att välja på och vi visste inte riktigt var vi skulle vara. Det såg först trångt ut med vår buss och med hänsyn till andra bilar, visste jag först inte var vi skulle parkera. Det fanns en ställplats med grönt gräs ett stycke fram, men jag var rädd för att fastna i gräset. Jag backade tillbaka ett 75 tal meter och svängde in till höger, men tyvärr 2 meter för tidigt. Jag hörde ett BRAK och sedan började jag nästan att gråta. Vår fina buss fick kjolen längst ned skrapad och delvis trasig… Som väl var kunde vi ta in och stänga den automatiska trappan. Inte heller den helt nyfyllda gasoltanken fick några skador.
Hylténs Industrimuséum o Gnosjö.
Johan Edvard Hyltén började att tillverka olika metallföremål, fotogenlampor, börsar med mera på fädernegården Hyltan. Hans högkvalitiva produktion belönades med både en silver- och en bronsmedalj på Stockholmsutställningen 1897.
En timma om Johan Edvard Hyltén.
Vi fick lyssna till en dryg timmas föredrag om denne märklige man. Han skapade den första industriella arbetsplatsen i Gnosjö. Ni måste åka dit om ni inte redan varit där, men inte utan en guide, detta går inte att beskriva.
Hela 360 företag har knoppats av från Hylténs verksamhet.
Hyltén uppmuntrade duktiga anställda att starta eget. Han startade en bank, så andra kunde låna pengar och starta nya företag. Han startade vård och omsorg för sjuka, han fick folket att börja arbeta, sluta att supa och gå till kyrkan i stället, allt är helt oroligt, allt känns som en enda saga …
11 000 modeller i trä för sandgjutning.
Allt vad han behövde tillverkade han själv. Detta är svarvade modeller i trä. Totalt 11000 modeller!
Han uppfann cykelhjulet men ingen trodde på det.
Han uppfann cykelhjulet men ingen trodde på det, det kommer att skrämma bort hästarna från vägen, sa man. Först 20 år senare fick han rätt.
Lite av alla saker som han tillverkade.
Vi behöver en sak som ser ut så här, sa kunderna. Det fixar jag, sa denne märklige man. Det krävdes ett inköp av kopplingar till brandslangar. Johan tog fram och visade upp sin produkt. Nej det går inte, så kan de inte se ut, sa kunden. Idag är dessa EU standard.
Vattnet var drivkraften.
Generatorn snurrat och går än idag
Någon kom och ville sälja en svarv till Johan.” Denna svarvar rätt på 100 dels mm,” sa säljaren. ”Mina maskiner svarvar precis,” svarade Johan och säljaren fick gå tomhänt.
Som mest jobbade 42 personer här
På senare år tvingades han till att bygga ett lunchrum till de anställda. De satt kvar vid sina maskiner och åt ur sin ”Unikabox.”
Remdrift från axlarna i taket.
Här snurrade hjulen ända fram till 1974.
Anställningsintervju.
Den som inte klarade lyfta detta från golvet med en hand fick inget jobb.
Kontoret.
Det fanns ingen som hade telefon i Gnosjö, men det fanns i Gislaved, några mil bort. Då byggde Johan en egen telefonledning till sin fabrik, samt en hem till bostaden, där han hade sin fru och hela familjen med 13 barn. Skrivbordet tillverkade han själv.
Till Stockholmsutställningen byggde han en egen monter.
Vi var cirka 150 anmälda deltagare som under två dagar, fick lyssna till de mest fantastiska talare som jag någonsin lyssnat till.
Mina Roll ups i mitten och min bok.
Ett stenkast från Pingstkyrkan fanns en flera tusen m2 stor lokal, som 2 församlingsmedlemmar inte behövde längre, då man byggt en ny 5000 m2 stor fabrik. Denna får utnyttjas av kyrkan, kallad ”Pingstkyrkan fabriken.” Lokalerna fylls av ungdomar som sysselsätts med olika aktiviteter.
Det började inte bra, men slutade lyckligt trots allt!
Jag visste inte vad detta var, så jag ringde upp en gammal kund som jag sålde kaffemaskin till i slutet av 90 talet och frågade mig för. ”Detta måste du åka på Matts och då kommer jag också, så jag får köpa din bok.” Jag tror att detta kommer att bli riktigt trevligt under tre hela dagar. Det skall kännas skönt att få lyssna till sanningen, i dessa dagar när bara lögnen styr.
Ps. Min MacBook är fortfarande inlagd, så nu tystnar bloggen några dagar igen.
Matts Torebring 