Matts Torebring

Vad visste vi om Vänersborg? Svar: Ingenting! Jag hade bara sökt på ställplatser och sett namnet Skräcklans ställplats. Det lät Förskräckligt, så dit ville jag inte åka. Så landade vi här på Sandens ställplats, nära centrum. Vi pratar med lite olika grannar och får fantastiska tips om promenader och de bästa matställena. En granne sa till oss: ”Runda udden där borta och gå vidare till ett Café” … Promenaden blev 5 km lång t.o.r.

Vilken plats, vilken park, vilken natur, Vänern och den enormt välskötta parken. Helt fantastiskt! Ni måste bläddra igenom bilderna och se själva. Har ni inte varit här innan, kommer ni att åka hit nu. Klicka upp och följ med in i parken …

Kopierad text: I norra delen av Vänersborgs centrum ligger Skräckleparken, eller Skräcklan som den också kallas, vackert vid Vänerns strand. Här kan du ta en lugn promenad och se ut över Vänern, äta en räkmacka på Skräcklestugan, låta barnen leka i lekplatsen eller ta ett dopp i Vänerns vatten från en av de olika badplatserna. 

Skräcklan var i början av Vänersborgs historia rena vildmarken, men i början av 1900-talet anlades strandpromenad och planteringar. Idag består parken av 54 000 m² finklippt gräsmatta och har över tusen uppväxta träd. Här finns planteringar med rhododendron, sommarblommor, perenner och en näckrosdamm med fontän. I parken finns även flera badplatser, båtramp, utegym, lekplatser, discgolf och en kaffeservering som är öppen sommartid.

Parken är handikappvänlig – badplatsen är lättåtkomlig för rörelsehindrade och i parken finns handikappanpassade toaletter.

Idag lämnade vi Akvadukten i Håverud, efter 3 dagar där på ställplatsen. Vi återvände till ställplatsen i Sunnanå, där vi tömde våra tankar och fyllde vatten. För första gången på 2 veckor under resan, tankade vi även diesel i bussen. Detta är unikt för oss, normalt på våra Europa resor, tankade vi 1 till 2 gånger om dagen.

När vi kom till vår nya plats på Sandens Husbilsparkering i Vänersborg, fick vi en av de sista gratis platserna. Detta är också unikt för oss i år, vi har lagt ut mindre än 100 kr i genomsnitt per natt i ställplats avgifter.

Det kom en båtägare, även han 1947 års modell, och samtalade med oss i säkert en timma. Av honom fick vi tipset att gå till Koppargrillen och äta mat, bara ett litet stycke bort. Efter den goda maten kunde jag slå mig till ro en stund i en stol intill kanalen.

Jag har hela våren känt en gnagande oro över, att åka till Västkusten under denna tiden på sommaren. Om det är trängsel och köer trivs jag inte, då åker jag därifrån. En husbils åkare sa till mig: ”Husbilarna kommer till Fotö och Hönö och får vända, det finns ingen plats till dem. En granne sa till oss idag, vi husbils turister är inte välkomna till Västkusten, jag avråder er, åk inte dit.

Jag fick en idé i går kväll, som jag sålde in på Birgitta: ”Vi har haft så genom trevligt på ALLA platserna som vi har stannat vid på under resan Vänern Runt, varför ska vi avbryta den resan, kan vi inte fortsätta Vänern Runt upp till Mariestad där allt började?” Birgitta var inte sen att hålla med.

Idag cyklade vi den trevliga Strandvägen in till Åsensbruk, för att komma till en Bankomat. Vi måste ta ut kontanter, så vi kunde betala Kapten Sture (77) för båtresan igår. Det var inte igår som vi tog ut kontanter, det måste jag säga. Vi fick ett ärende och det var en fin väg att cykla, bara en halv mil t.o.r. Lägg märke till den fina grillen, med ett perfekt grillgaller.

Vi tyckte att det var intressant att besöka Muséet och se lite av tiden när Akvedukten byggdes för 150 år sedan. Mannen ovan är utrustad för arbete under vatten.

Vi hade tänkt att stanna till här en natt, nu blev det 3 nätter. I morgon drar vi vidare.

Visst har många av oss läst om denna skapelse. Dra den med dig som en husvagn och när du är framme vid vatten sjösätter du denna och kör den som en båt. Det var kul att se den live på vår kanalrunda, fast den var ett stycke bort från vår stora båt.

Jag försökte att boka Stora Kanalrundan i går. Jag fick svaret att det var fullbokat t.o.m. torsdag. Trots detta gick vi ned till båtbryggan en halv timma före avgång och ställde oss på kö. Så kom vi fram till den vänlige Kaptenen på båten. Lite försynt talade jag om att vi inte hade några biljetter. ”Va då, sa kapten, två personer mer eller mindre vad gör det, gå på båten bara!” 

Så var det ju det där med betalningen också … ”Swish funkar inte här, det är så dålig mottagning, men det kan ni betala när ni kommer i land eller betala när ni kommer hem,” sa denna fantastiska Kapten. Här följer många bilder från vår båtresa, fast ändå bara några få. Som vanligt klicka upp bilderna som ett bildspel.

Båten var fullsatt med 100 passagerare.

Efter 5,5 timmar, avverkat 16 slussar, en nivåskillnad på 41 meter och resa med rälsbuss i drygt en halvtimma, så var vi hemma igen. Vilken fantastisk resa!

Ps. Allt blev inte som jag önskade med alla bilder. Det strulade, tiden gick, utrymmet på Worldpress tog slut och jag blev tvungen att köpa mera. Det visar i alla fall att vi hade en fantastisk dag. Ett tips, tag med en jacka med luva, det hade inte vi.

Vi lämnade Ställplatsen Sunnanå hamn ganska tidigt på måndagmorgonen, eller rättare sagt före de allra flesta andra. Ingen stress, ingen som står på kö för att tömma och fylla vatten, som tar lite tid för oss. Vi hade bara 17 km att köra till Ställplatsen Håveruds Akvedukt. Kan man göra så, kommer man bland de första och får också den bästa platsen. Vad sägs om vår plats uppe i högra hörnet. Den 4:e pärlan i rad.

Det var två ungdomar utan känsla för kunden som serverade maten. Minst en halvtimma i väntan på att få en meny och kunna beställa och sedan nästan en halvtimma till innan maten kom in. Detta trots mitt på eftermiddagen, jag påminde om menyn 2 gånger och inte speciellt många gäster.

Det gör inget att vi fick vänta på maten, för allt annat var så himla trevligt. Jag vill gärna åka stora kanalbåten som tar oss med på Dalslands Kanal under fem timmars resa, genom 16 slussar. Det var fullbokat måndag t.o.m. torsdag, men har vi tur kan vi komma med på en reservplats.

Ett stort Tack till Stefan på jobbet för detta tipset!

Ps. Klicka gärna upp bilderna!

Igår cyklade vi in till centrum av Grums. På vägen in till centrum möttes vi av dessa fantastiskt vackra Rododendron, som växte i en grön gräsmatta. Vi kommer att minnas de vackra blommorna och den avgiftsfria ställplatsen Slottsbron. Den var fantastisk! Den fina cykelvägen in till centrum kantades av många förfallna hus och tomma affärslokaler. Riktigt tråkigt att se, men den fina ställplatsen förtar allt.

Vi letar efter kustnära, gärna lite mindre platser, snyggt och utan trängsel att stanna på. Här hittade vi ytterligare ett guldkorn i Sunnanå Hamn.

Snyggt, vackert och välplanerat.

(Klicka gärna upp de mindre bilderna)

Vi frestades inte till att fiska, vi gick till restaurangen och åt en riktigt god Röding.

Vi lämnar den fantastiska platsen som vi hade vid Sommarhemmet Hult, ett par mil söder om Kristinehamn. Det fanns gott om soptunnor och färskvatten, men ingen möjlighet att tömma grå- eller svartvatten. Däremot lämnade vi Hult med full vattentank. Det tar en bra stund att fylla upp färskvattentanken och så skönt att göra det, när det inte står en kö bakom och tutar. Nu var det 5:e dygnet utan tömning eller fylla på.

För att tömma grå- & svartvatten tog vi sikte på ställplatsen vid hamnen i Kristinehamn. Där kom en glad man, som själv körde Morelo, och tog emot oss med den största vänlighet. Så smidigt, så rymligt och inte kostade det något heller. Som tur var hade jag en Merci att bjuda värden på, som tack för detta trevliga bemötande.

På anda sidan gatan av ställplatsen, ligger den mest välskötta Lidl butik som jag varit inne i. Detta är precis så som jag vill ha det, kunna gå och köpa en påse nybakade wienerbröd, frallor eller bara en påse nötter.

(klicka gärna upp bilderna)

Dagens etappmål var Slottsbrons ställplats strax intill Grums. Här finns upp till ett 10 tal gratis ställplatser. Helt Fantastiskt! ”Nå´n däruppe måste gilla oss …” Detta är 3:e platsen i rad som är rena lyckokastet.

Vi kokade kaffe, åt jättegoda frallor med god salami på, sedan satt både Birgitta & jag och somnade i våra stolar. Nu kände jag på allvar: ”Nu har jag semester!”