Matts Torebring

Nellie, med Husse & Matte kom på besök.

Telefonen ringde fram på måndagseftermiddagen. Hej, det är Lars Permelin, våra bloggvänner Lars & Kristina, Hässelby, Stockholm, vi åker snart genom Aneby. Då förbjuder jag er att åka förbi, utan att stanna. Vi har tänkt att hälsa på er, det är därför jag ringer. Vääääälkomna, svarade jag. När Husse & Matte stannar Bobilen utanför kontoret, är det Nellie som är ivrigast ut. Vi har bara träffats tre gånger innan. När Husse pratar med mig i sin telefon, genom högtalarna i Bobilen, rusar Nellie upp, berättar Husse och blir alldeles ivrig. Nellie vet att jag älskar henne och hon kände igen min röst från telefonen.

Det är så roligt att träffa Lars, få människor är lika glada som han. Trots motgångar i livet, är han den som alltid är gladast. Ett jättestort Tack att ni stannade till. Nu blev det ett kort besök bara, vi tar mera tid på oss nästa gång. Fortsätt att njut av livet och er rundtur i Kaben. Stor kram från Birgitta och mig.

Polisen i Peru har förstått att endast det bästa är gott nog. (klicka & förstora)

Lite småsurfande hemma i TV soffan, framför brasan, ledde till att jag köpte nio styck Hyundai bilar. Sju styck Hyundai H1 servicebilar, en styck ix 30 säljarbil samt vår egen ix 35.  Dessa levererades för cirka 15 månader sedan. Att nu läsa om polisen i Peru som köpt  800 styck Hyundai gör att min affär känns ganska blygsam.  Mycket mera standardutrustning än i våra tidigare ”franska” servicebilar, ett lägre pris, fem års garanti och vägassistans avgjorde valet. Vardagslyx sa någon av våra anställda.

Vår privata bil, Hyundai ix 35.

Från att ha haft förmånsbil i mer än 30 år valde vi att köpa en egen bil. Vår Kabe har rullat 1100 mil på sex månader, vår Hyundai har rullat 900 mil på ett och ett halvt år. Vi är supernöjda med vår bil. Synd bara kanske, att jag inte hade tålamod på att vänta på en automatväxlad bil. Det är lite ovant att växla för hand, när man är van vid Kabe´ens underbara automatlåda.

Ps. Detta var första kvällen under en arbetsvecka, sedan måndag vecka 29, som jag kunde tända i spisen, sätta mig och surfa, utan att måste ut och jobba.  Jag tror ni förstår att det känns skönt.

Hönsalotta & SnackePer Luffarmuéums ägare.

Kabeklubben inbjöd till klubbträff på Boda Camping. Ett litet stenkast därifrån ligger Hönsalottas Luffarmuséum. Först tänkte jag, var ligger Boda? Jag googlade och kom till en massa platser, men inte i Glasriket. När jag skrev Boda Glasbruk, då hittade jag rätt. När jag kom hit kände jag igen mig, vi har varit inne i Boda och vänt för tio- talet år sedan.

Välkommen till Boda.

Boda är idag en liten by och vi bor på Boda Camping på Storgatan.

Kabebilar i långa rader uppställda i strålande solsken.

Vi har suttit ute och njutit i timmar i strålande solsken. Helt fantastiskt bra väder.

Sveriges största Luffarmuséum.

Nu är det fullt och vi får inte plats med mera, trots att vi flyttat en gång, sa SnackePer.

Boda Glasbruk

Boda Glasbruk by night.

Hönsalotta tar i hand och hälsar Birgitta välkommen.

Hönsalotta visar sina rosa mammilucker.

SnackePer, han gör verkligen skäl för det namnet.

SnackePer pratar glasbruk och luffare i ett par timmar.

Hör ni bra där nere, sa SnackePär? Ja svarade vi. Konstigt sa SnackePer, jag hör med öronen. Och så höll han på i nära två timmar. Två luffare träffades, den ene skulle tipsa den andre om att kunna skaffa mat. Du tar en riktigt torr hästskit, knackar på hos en bonde och ber om ett glas vatten för hästskiten är så torr, så svarar bonden, det där kan du inte äta, följ med in och få en tallrik mat istället. Luffarn blev hungrig, hittade den torraste hästskit han kunde se och knackade på hos en bonde. Bonden öppnade dörren och sa, det där kan du inte äta min lille vän, följ med ut i stallet och få en riktigt färsk hästskit i stället.

Vi serveras en ”Sillamacka”

Kröka tråd det enda raka.

Det fanns under cirka 70 år i slutet av 1800- talet och 1900- talets början, upp emot 200 000 luffare, olagligt kringvandrande personer. Den som anmälde en luffare till myndigheten fick bra betalt. Luffare fick straffarbete och fängelse. Då kom luffarna på det enda raka, att kröka tråd och sälja och då kunde de inte gripas, när de sysslade med affärer.

Vispar och åter vispar.

Jag ser att mor i huset har ingen visp, sa luffaren, när han tittade in genom dörren. Om mor i huset ger mig lite mat, så skall skall jag ge mor en visp, och så blev det en affär.

Kröka tråd det enda raka.

Uppfinningsrikedomen kom att flöda och det blev många nyttosaker tillverkade.

Kröka tråd det enda raka.

Tavlor och åter tavlor.

De som kunde måla, gjorde egen färg och målade tavlor och sålde.

En Fyllealika.

Lägg märke till att huvudet är avtagbart och Alikan kan fyllas med olika drycker, så även på de andra djuren.

Ett Fyllesvin.

En Fyllehund.

En bonde ville ha takpannor av glas.

Ett tandborstetui i slipat glas.

Resande Trattgrammofon.

Tavlor i mängder.

En råttfälla.

En luffares testamente.

Minimarknad på lördagen.

En stenkross ute i skogen.

Inte konstigt att denna låg ute i skogen, driven av ett vattenhjul. Tänk vad det måste ha väsnats.

Historik.

Kabe husbilsklubb träff i Boda avslutas i afton med hyttsill.

Sveriges Cultband, ett smått otroligt gäng som underhöll hela kvällen.

Lyssna till världsmästaren på dragspel, Kjell Andersson, och hela bandet, genom att klicka på länken ovan.

Ett Jättestort Tack till Leif Olsson och vår ordförande Åke Nilsson som varit de drivande krafterna bakom denna träff.

Ps. Köp en Kabe och kom med i klubben och har du redan en Kabe, förstår jag inte att du inte kommer med.

Kabe alltid steget före..nu 2,5 meter bred

Förlåt mig alla goa bloggvänner, denna gången utfärdar jag en varning direkt, jag är ”rödfärgad”, inte i själen, men i sinnet, om du inte vill fortsätta att läsa, stanna här. Vi är helt enkelt förälskade i vår nya Kabe 910 QB som har rullat nästan 11 000 km nu. Vi visste när vi åkte till Elmia Husbil, som är Årets absoluta höjdpunkt, det finns inget som är bättre än det vi har. Jag hade förväntat mig att se de nya ”Trailerdragarna”, men har inte sett till några. Förlåt mig också, jag kommer att vara kritisk mot det jag inte tycker är bra.

Vår parkeringsplats utanför Elmia Norr.

Jag ville kört in husbilen tidigare i veckan, men jag fick böja mig för Birgitta, som trodde på att det finns säkert plats vid halvfemtiden, på fredag kväll. Vilken bra plats vi fick också.

Efter en liten stund fick vi besök av våra bloggvänner.

Lennart & Irene Olofsson, med bloggen Lennarts Tankar, kom och hälsade på. Vad roligt att bara mötas enkelt och spontant, samt dessutom få prata om deras nya Husbilsköp dagen innan, deras nya liv i en lägenhet, som bara är tänkt som en brevlåda.  De har också valt en Kabe 910, kanske lite påverkade av oss.

Säg inte att vi har en stor husbil, vi har parkerat längst in i hörnet.

Här backade jag in mellan bilarna, utan minsta lilla problem, jag har ju inget släp (ännu).

Lika fullt med husbilar som vanligt.

Det märkliga är att, att en kvart före åtta på morgonen, när parkeringsvakterna kommer och tar betalt, drar många iväg för att slippa betala 120:- för en natt.

Portarna öppnas klockan tio.

Varför måste det vara denna dystra färgsättning på vissa husbilar?

Vi har haft två nya Husbilar av detta fabrikat, kanske därför jag är så kritisk till dessa bilarna. En stor ful elanslutning precis vid matplatsen gör det inte bättre.

Här bakom allt ”lull lull” döljer sig en qweensbed.

Jättestora garage verkar viktigare än en ombonad sovmiljö.

Våra bloggvänner Anette & Göran, Husbil Kors & Tvärs

Birgitta och jag tror att de bestämt hamnat i husbilsbytar tankar. Jag kommer att följa bloggen Husbil Kors & Tvärs med spänning för att se hur förälskelsen slutar. Alla kan ju inte åka Kabe heller, det skulle vara tråkigt det också.

Jag tror jag hellre tar med en röd Fiat 500 Cab på ett släp till vår Kabe,

Jag fick backa ut från en camping i Spanien i somras,  för att vår bil, 2,9 meter hög, var för hög och jag kunde inte vända mellan trädgrenarna. Denna husbil är nästan en hel meter högre. Var skulle jag kunna stanna då?

Fem trappor upp.

När vi skickar paket på jobbet till våra kunder är det viktigt att det står ”Plan 5” om mottagaren är på femte våningen. Detta kändes nästan på samma sätt.

Denna bil skulle dock säkert gå att köra kring med, men…

Toatömning mitt på uteplatsen, ofattbart?

Förstora bilden och läs tillvalet…

Tre prydnadskuddar och överkast 8 000:-!!!  I Vår Kabe är detta standard med överkast och fyra prydnadskuddar. När vi köpte vår första nya tyska husbil fick vi till och med köpa till bäddmadrass. Överkast var inte att tänka på.

I en del montrar är det stor trängsel…

…I andra montrar känns det folktomt…

Eller så gott som helt tomt…

Morelo överraskade positivt i storlek och utrustning.

Trevlig cockpit i Morelo samt även Concorde.

Största qweensbeden såg vi i Morelo

Hur skulle det vara att börja köra långtrad igen…?

19 ton och nästan fyra meter hög, det kommer att rulla på bra utan släp, men var ska jag stanna? Egentligen är denna bil ganska billig, endast 3,6 miljoner. (eller kan jag ha sett fel?) Det blir knappt 200 kr per kg för hela bilen. Vår Kabe kostar cirka 300 kr per kg.

Grillkök med kyl och vatten finns i denna bil i markplan.

Otroligt mycket farliga saker utmed vägarna…

I eftermiddag var vi bjudna till Lennart & Irene…

Lennarts Tankar, från Vendelsö utanför Stockholm, en av dem som skriver varje dag på sin blogg och Vår Husbilsblogg Lars & Kristina Permelin, Hässelby också Stockholm. Fantastiskt trevliga bloggvänner att möta. På vägen hem stoppas vi upp av ytterligare en trevlig Bloggvän, Lennart Nilsson Foto, med bloggen husbilslivet.se

Inte nog med detta, så möter vi vänner på mässan från åren i Italien, från Kabeklubben och när vi kommer hem knackar det på dörren och våra bloggvänner från Borlänge. Anette & Göran, Husbil Kors & Tvärs kommer och hälsar på och vi får en riktigt trevlig fortsättning på kvällen tillsammans. (misslyckat foto)

Söndagen avslutades i marknadstältet.

Vi du ha en sådan Fireplace, sa jag till Birgitta? Ja det blir en bra födelsedagsprsent, fick jag till svar. En lampa, en fläkt, en tygduk och ett motiv och det blir en evighetseld.

Som vanligt blev det en bra Jättebra Husbilsmässa, vi träffade många vänner och njöt av ett fantastiskt sommarväder. För oss, Birgitta och mig, som bor nära Tenhult och Kabefabriken och känner deras fantastiskt servicevänliga personal, finns det bara Kabe att välja på. När vi nåddes av inbjudan till Tenhult och deras nya ”Fabriksförsäljning” inkl. service var det bästa som kunde hända. Är vi Sveriges mest nöjda Kabeägare?

Vi välkomnades med en utsökt god middag och med kaffe & Pannacotta på bryggan.

Vi var redan i våras inbjudna till våra vänners sommarstuga. I vår gemenskapsgrupp i kyrkan samlas vi en gång i månaden. Inför (höst) starten var vi inbjudna till våra vänner i stugan. Någon höststart är svårt att kalla det, det är ju full sommar ännu. På det glada 80- talet gjorde vi många resor tillsammans i våra husvagnar. Våra vänners Kabe är som ny än idag, men det blir kanske bara en resa för dem på sommaren, oftast till västkusten. Vår gemenskapsgrupp brukar samlas på lördagskvällen, men våra vänner vet om vår stora passion för att åka med Bobilen. Vi var bjudna redan till fredagskvällen. Ta med Bobilen och stanna över, var inbjudan som vi absolut inte tackar nej till. Vi har sett fram emot detta under hela sommaren.

Solen gick snart ned borta i väster.

Nu har mörkret lagt sig och vi har bästa ställplatsen i år.

Vi vaknar till en fantastisk lördagsmorgon.

Vi sover som alltid länge, men morgondimman ligger kvar.

Ett tio- årigt samtalsämne, vilka tallar ska vara kvar?

Som gammal erfaren skogshuggare, lade jag min röst på att fem stycken mindre vackra tallar ska bort och en ståtlig tall ska vara kvar. Det blir spännande att se hur det blir?

Sommarstugan och vår ställplats.

Från verandan på sommarstugan.

Våra vänner har alltid ställt upp för alla och allt, i alla situationer, de har en enorm social gemenskap, lägger massor av frivilligt jobb i kyrkan, jobbar på läger- & konferensgården Ralingsås och ger ett handtag till alla som behöver hjälp. Vi som familj gläds över, att de själva fått en plats som knappast ingen annan har. Denna stugan var ganska förfallen när våra vänner kunde köpa denna, som ingick i ett större gårdsköp. Nu är den rustad i många etapper och är minst sagt jättefin utan att vara ”prålig”.

Våra vänner har riktigt många vänner.

Som mest 24 stycken kommer och hälsar på, i år bara sex stycken. Kommer det inte mat i tid kommer de in i köket och frågar var brödbitarna finns.

Det var inte uppskattat att gå in i köket, bäst jag går tillbaka till mina kompisar.

Nu är dimman borta över sjön och en annan liten stuga längre bort lyser fram.

Förmiddagskaffe på bryggan

”Han för mig till vatten där jag finner ro” Ps. 23.

En riktig småländsk sommarstuga med en riktig småländsk gärdesgård

Vi åkte en tur i omgivningarna med bilen.

Långt uppe i skogarna vid en annan liten sjö, ligger denna originella stuga på kanske 10 m2 plus veranda.

Våra vänners otroligt välskötta skogsgård

Jag tog en simtur hemma vid stugan på eftermiddagen i det 19- gradiga vattnet.

På lördagskvällen anslöt alla våra vänner i vår gemenskapsgrupp.

Som vanligt bjöds vi på fantastiskt god mat, en härlig gemenskap, ett gott samtal och en god andaktsstund. När jag skriver detta söndag morgon, har våra vänner åkt hem, för att delta i nya samlingar. Birgitta och jag har bott kvar över natten. Man lämnar inte denna plats i första taget, när tillfälle erbjuds.

Ett Jättestort Tack till våra vänner för en fantastiskt trevlig gemenskap, god mat och inte minst ställplatsen.