Svärfars julgransbelysning från början av 50- talet.
Totalt har vi fyra julgransbelysningar. Av dessa är det bara en, som är rolig att ta fram. Hur många minns denna med delade kontakter? De nya julgransbelysningarna man köper, som ligger i en tunn fladdrig kartong, till skillnad mot denna, som ligger i en kraftig kartong, och maximalt smidig att sätt upp. Svärfar köpte denna 1951, och den är lika fin idag.
Det är roligt att ta fram julen, men det är 100 gånger roligare att plocka bort den. Nu är den förpassad, dit den hör hemma, nedpackad och flera garderober är fyllda. På nya vinden till garaget, står alla figurer från trädgården. Det känns ibland, när man sitter med kundkontakter och kundorder hela dagarna, finns det ett liv efter jul? För vissa verkar det inte göra det.
Jag läste en intressant artikel i vår tidning i veckan. En familj som firat nyår, på en konferensgård utanför Gränna. Teamat för kursgården var Retreat – Tystnad. I tre hela dagar hade de bara njutit av mat och tystnad. När julen är som mest stressig, kan jag längta efter, att få ta husbilen och köra ut, parkera vid en granplantering i skogen, mata fåglarna och njuta av just tystnaden.
Motala i kvällsskymning.
För mig tar inte livet slut vid jul. Det är nu livet börjar. Husbilen väntar på oss. Hela Europa väntar, hela den vackra Vätterbygden väntar på oss och mycket, mycket mera. Vänner vi mött, vänner som vi väntar att möta, visst är husbilslivet helt fantastiskt.
