Ett par gånger tidigare har vi kört Sommen runt, men utan att dokumentera.
Sjön Sommen är en helt unik sjö. Jag har vänner som haft båt i sjön under 20- talet år, men säger, ”vi har bara sett en liten del av sjön”. Strandlinjen runt hela sjön är 210 km.
Sommen är en insjö belägen på gränsen mellan Östergötland och Småland. Större delen av sjön ligger i Östergötland. Arean är 132 km², vilket gör Sommen till Sveriges sjuttonde största sjö. Största officiella djup är 53 m, men inofficiella mätningar har visat över 60 meters djup. Medeldjupet i sjön är 17 m. Sjöns yta är belägen 147 meter över havet, vilket innebär att den är högt belägen för att ligga i södra Sverige.
Det går inte att köra Sommen runt utan att stanna på Torpön.
Vi hade planerat att stanna bara en natt här. När jag betalade (100:- per natt) kände jag bara, det går inte att stanna bara en natt, på Torpöns Ställplats, det blev två nätter. Denna plats skulle jag nog utnämna, som vårt smultronställe i Småland. Östergötland.
Fem meter från vår plats startar en handikappanpassad naturstig.
Jag älskar skogen (bara jag slipper arbeta i den)
Här går en liten färga över till Blåvik, nära Boxholm, om du inte väger över åtta ton.
Det är folkvandring hit till Torpöns Café & Restaurang.
Café & restaurang sett från båtbryggan.
Fontänen har säkert slammat igen här, men så många flera uppe på campingen.
Här uppe är nog de flesta säsongs campare, med permanenta altaner, blomplanteringar, vattenfontäner och utelampor.
Ska du städa nu igen, säger Birgitta, när jag plockar upp en Cola burk i skogen.
Jag tål inte att se nedskräpning i naturen och plockar upp efter andra, inom rimliga gränser.
En av många, många sommarstugeidyller vid sjön Sommen.
Här finns höghöjdsklättring.
Rent, klart och djupt vatten.
Sista jag badade här, var vid första maj förra året. Då skrek jag av fasa i det kalla vattnet. Denna gången var det skönt. Inne vid bryggan är det säkert runt tre meter djupt. Jag kände ingen botten när jag gick ned under vattenytan.
När träden gav skugga till eftermiddagssolen, flyttade vi solstolarna till strandlinjen.
Vi satt i våra solstolar vid husbilen under lördagen och somnade till, både Birgitta och jag. Lite rödbruna vaknade vi upp och gick sedan ned till strandlinjen och fortsatte njuta av sommaren, solen och vattnet.
Sjön Sommen är fantastisk.
Sjön Sommen är en idyll för alla båtägare.
En skål färska räkor med vitlöksbröd smakade gott.
Torpöns färjeläge, med café & restaurang, klipporna och sjön, visst smakar det gott med färska räkor.
30- 40 meter från ställplatsen, ta med kaffe-brickan/korgen och bara njut.
Nästa stopp blir i Ydre Veteranmotormuseum (Österbymo)
Ett reportage i veckan i vår så kallade ”Smålands Tidning” gjorde att jag (inte Birgitta) blev nyfiken på detta. Gå in själv så väntar jag utanför, sa Birgitta. När jag bjöd på inträdet, blygsamma 30:-, gick hon med mig runt.
Här sitter kusin Alf Thorebring och tar emot.
Eftersom pappa hade sitt hem i Asby socken, nära Österbymo, har jag haft mycket släkt här i krokarna. Så mycket kusiner i Asby och Askeryds socken (Aneby Kommun, mammas hemtrakter) att jag känner inte igen dem. Alf kom in till mig på kontoret för flera år sedan och sa, ”Har du tid att sitta ned och prata en stund?” Jag skäms över mitt svar då, ”Vem är du och vad gäller det”? (Totalt har jag ett 70- tal kusiner).
Alf berättar för mig, att motormuseet har klubbens 240 medlemmar byggt själva, utan en krona i kommunala bidrag. Vilken sammanhållning, vilket fantastiskt arbete av ett gäng entusiaster, att samla in, reparera, bygga hus, inreda byggnaderna. Jag är minst sagt imponerad. Tack Alf för all den information jag fick, Lycka till i fortsättningen!
Jag brukar säga att jag är född på en Volvo T 22 med fotogen & startbensin.
Bland det första jag lärde mig i livet var, att backa med traktor och en tvåaxlad gummihjulsvagn. Därför brukar jag säga att jag är född på en Volvo T 22 (ser lika ut som en Volvo T 24)
Det vare roligt att gå runt och gissa årsmodell på traktorerna.
Minst 90 % av traktorerna kände jag igen och mitt nöje var att gissa årsmodell på dem.
Jag skulle vilja höra den tuffa & gå, denna stora tennkulemotor.
Våra grannar hade en sådan här motor till sitt sågverk, när jag växte upp. Jag glömmer aldrig ljudet av motorn vid ansträngning, samt när arbetstrycket lättade, då gick den upp i övervarv och small och nästan exploderade.
Jag trodde att jag aldrig mer skulle få se en sådan här stenuppdragare.
Denna maskin lejdes in, för att dra upp stora stenar ute på åkrarna. Stenarna krogades fast längst ut på bommen och drogs sedan in på vagnen, för transport till ett stenröse.
Så här ser en nedmonterad traktor ut i verkstaden före placering i finrummet.
Vilket arbete de lägger ned i denna ideella motorklubb.
Ytterligare en hel ladugård full med gamla prylar.
Jag minns väl, när dessa knapptelefoner avlöste den snurrande sifferskivan.
Jag kom hem en kväll efter att vi fått dessa telefoner på 70- 80- talet. Jag lyfter telefonluren och slår siffrorna på räknemaskinen bredvid. Matts Torebring tokstress kallas nog det.
Hur många gödselspridare har jag inte lastat för hand?
Min gode vän Jan brukar säga till mig, ”Du måste vara hemskt gammal Matts, så mycket som du varit med om”. Jag känner mig inte gammal, men fick börja arbeta hårt redan i 10- årsåldern.
Dessa Åkerman grävmaskiner, minns jag mycket väl från mitten av 50- talet.
När riksväg 32 byggdes om mellan Sunhultsbrunn och Marbäck, i mitten av 50- talet var dessa maskiner i full drift.
Nu har vi gått upp på rännet till ladugården.
Båtmotorer i parti & minut.
Här står ju alla mina gamla motorsågar.
Min sista motorsåg, Stihl, tredje hyllan nedifrån och tredje sågen. Min motorsågsleverantör i Aneby sa till sina kunder, ”Denna håller till Matts och då håller den till alla”.
Min första motorsåg, Partner R 12 vikt 12- 13 kg.
Mitt i bild, min första egna motorsåg, Partner R 12, vikt över 12 kg att släpa runt på. Pappa hade en ännu tyngre såg, Partner C 6, den vägde ännu mera. Den motorsågen gick bara köra i horisontalt läge. Skulle man kapa virke med den, måste svärdet ställas om på sågen till kapning.
I Norra Vi, var våra barn ofta på läger.
Här i Norra Vi, sov vi vår första natt någonsin i husbil, en Bürstner A-532 alkovbil. Året var 1999.
Nu har vi kommit till Malexander.
Vi såg inte minnesplatsen efter mördade poliserna, men det kändes nästan konstigt ändå.
Fortfarande kör vi ganska nära sjön Sommen.
Före detta Pensionat Sommen, i samhället Sommen, nu är det privatbostad.
Här serverades Smålands bästa julbord under många år. Efter det att innehavaren gick bort i ganska unga år, har det blivit privatbostad.
Tusentals gånger har vi kört förbi Säby kyrka utan att stanna.
Mellan Tranås och Aneby ligger denna vackra kyrka. Vi läste i helgen i en turistbroschyr att denna kyrka, är en av de vackraste i Småland. I dag stannade vi och gick in.
Säby sockenstuga och Säby skola ligger intill kyrkan.
En av de vackraste kyrkorna i Småland.
Kyrkan tar emot 565 besökare, varav 15 på läktaren.
Varför har vi kört förbi här tusentals gånger, utan att stanna, nu vet vi bättre.
Tänk om vi hade lika fina kyrkogårdar i Aneby kommun som just denna.
Det blev sista bilden på ännu en fantastisk helg. En upptäcktsresa, varvat med den bästa avkoppling man kan få.
Matts Torebring 