I morgon lördag är det vår tur på Göta kanal.
Vi hade bokat resa för två veckor sedan, den resan blev till Eksjö Lasarett i stället. Nu är vi här och i en av de hetaste värmeböljor vi upplevt i Sverige. Det var + 32 grader på motorvägen hit och många björkar är gula redan av torkan.
Wasa Lejon ska vi åka med tur & retur Borensberg.
Det finns 25 bra ställplatser.
Träffade en ”liten” kompis, 16 månader gammal.
En Benner Zenner, stor som en fölunge redan, men så snäll.
Morgonkaffe ute på ställplatsen på Lammet & Grisen, klockan halv åtta söndag morgon.
Alla måste gå förbi oss, men ingen säger något.
Idag har jag slutat att heja på alla husbilar. Heja när man sitter i en husbil går bra, men gå in i din mussla när du stannar. Alla här gick förbi oss, men ingen sa något, bara någon enstaka hejade. Jag har jättesvårt att vara tyst, men man måste heja först för att kunna prata vidare. Inte ens ett hej, så nu hejar jag inte på vägen heller, (om det inte är en Kabe, eller bloggvän förståss)
Så mycket besökare här på Lammet & Grisen har vi inte sett tidigare.
Vi satt vid bordsändan på ett långbord i restaurangen. Vilka trevliga familjer (i 30- årsåldern), vi fått som grannar, tänkte jag flera gånger. De kom in med två minst sagt jättelass med mat, så då tänkte jag, de är lastbilschaufförer, men det var fel. Så sa den ene av grabbarna, ”Jag tar frontlastaren och kommer ned och hjälper dig”. Då kunde jag inte vara tyst längre, ”Jag är nog den ende här inne, som vet vad en frontlastare är”, sa jag. Ja vi är bönder och bor på landet, söder om Kalmar. Jag ser det sa jag, ni verkade så skötsamma och trevliga. Så var snacket igång om priser på kött & fläsk och mycket mer.
I stenröret intill oss växer dessa bär, men vad heter de?
Vi måste åka tillbaka i vår till Öland och fara runt med våra cyklar. Det finns så mycket växter i dikesrenarna överallt. Vår gode vän och medarbetare, Christer talade om att, de röda bären och den blå blomman nedan hör ihop, Besksöta som är en potatissläkting.
En liten blomma som knappt inte syns i stenröset, hör ihop med bären bilden ovan.
På kvällen rullar dessa ihop sig.
På dagen ser de ut så här och är full av insekter.
Den vita blomman är troligtvis en Ammi Majus = Slöjsilja. Ganska ovanlig som vildväxande.
En skål härliga jordgubbar inköpta i Löttorp.
Förra året stod en gammal man och sålde i Köpingsvik och vi stannade och köpte. Han stod kvar i år också, men vi körde förbi, för han såg inte trevlig ut. I stället köpte vi på infarten till Löttorp, de mest underbara jordgubbar och med Jätteråge på paketet.
På varje ”200 meter” finns ett ”Loppis”
Det jag inte gillar på Öland är att i varje gammal vedbod och skjul, finns en outlet eller ett loppis. Jag har aldrig stannat och handlat något förrän idag. I Löttorp skulle jag parkera husbilen och där fanns gott om plats utanför ”Löttorps Boa Loppis”. Så jag tittade in genom dörren och bad om ursäkt för att jag parkerat på deras parkering. Precis innanför dörren stod denna hatthylla, i nyskick för endast 200:-. Tack Löttorps Boa för en god affär. Jag har varit i flera butiker och letat, utan att finna det jag sökt. En enkel klädhylla till våra medarbetare på logistik. När de blir för varma, läggs gärna tröjan på en pall, vilket jag ogillar.
Plats nr 13 på Löttorps Camping.
Denna plats, längst upp i hörnet på Löttorps Camping, hade vi i cirka 12- 15 år som vår sässongsplats. Det hände att vi kom så sent, som halv tre på natten, efter jobbet en fredagskväll och gick in och la oss att sov i husvagnen här.
Plats nr 13 på Löttorps Camping.
Ingen enkel plats att parkera på med en jättestor husvagn som vi hade då. Precis framför draget är en stor stenmur.
Vår utsikt under nästan alla år på Löttorps Camping.
Helt ofattbart i dag, att vi kunde bo så här under 26 somrar i rad.
Här inne har vi varit på 100- tals tältmöten.
Här växte våra barn upp i en kristen miljö, utan droger och alkohol. Vi själva kopplade av, till olika sångare och talare i tältet.
Förr var hela detta gärde camping. Nu odlas det spannmål.
Här cirklade vi fram till tältet bland alla husvagnar, nu är det avstängt.
Nybyggt lekland för barn och nytt för året på Löttorps Camping.
Strax intill det röda huset tittade vi på en sommarstuga.
Tänk alla bloggvänner om vi köpt sommarstuga på Öland, vilket tråkigt liv det hade blivit av detta.
Restaurang Sjöstugan i Byxelkrok, ett ställe vi åter kom till.
Vi åt mat här inne en Mors Dag. Jag berömde kocken och sa, ”Vilken god mat och vilken service, så här brukar det inte vara när vi varit här i juli månad”. ”Under juli är det utfodring, det är nu det är roligt att jobba” svarade kocken.
I Byxelkrok, där har vi sovit många gånger med husbilen.
Färgeläget i Nabbelund, är nu en stor Jättefin ställplats.
Denna måste jag rekommendera, så tyst, så härligt, grönt gräs eller asfalt, på land eller ute på hamnpiren, parkera var du vill. Toa, dusch, tystnad och en underbar natur.
Naturligtvis fikade vi med bakelser från Bageriet i Böda.
Vår badplats på Öland under alla senare år.
På badpatsen på Löttorps Camping ligger badgästerna som sardiner i en burk. På Lyckesand i Bödabukten, någonting helt annat. Här finns även ett par hundra meter, med ”rumpstek” (textilfritt) på ett naturligt sätt.
Bageriet i Böda, många, många besök här, så även idag.
Orranäsasjöns rastplats.
Resan hem kräver nästan alltid en kafferast, så även idag. Det brukar variera mellan Glasriket i Nybro eller denna rastplats.
Mjölk & Bullar (Wienerpekan från Böda) till eftermiddagsfika.
Detta var ett par tre timmar nostalgi, av totalt 40 år på Öland. Jag har knappt skummat på ytan idag.
Som vanligt trafikstockning vid Borgholm.
Mycket trafik ute på lördagsförmiddagen. Som alltid stopp vid Borgholm och Köpingsvik.
Lammet & Grisen finns även i Sälen.
Lammet & Grisen, finns även i Sälenfjällen och jag har varit där en gång. Jag tycker Öland, som vi nu följt i 40 år, är mycket mysigare.
En natt gratis ställplats för husbilar och husvagnar.
Ställplatsen har grusbädd, är ganska plan, har bra toaletter och färskvatten.
Blommor i dikesrenarna
En ensam blåklocka blommar i snåren.
Det börjar bli proppfullt på parkeringen.
Vilka andra restauranger i Sverige är lika populära, som Lammet & Grisen på Löttorp?
Några kommer i stora hus- & hästbilar.
Jag lät personerna komma med på bilden, för att visa höjden på bilen.
Fyra kockar har ett jättejobb att hinna med, att skära upp kött till alla.
Du får äta så mycket du vill och orkar av kött, varm och kall buffé.
Själv äter jag helst tjocka revben och fläskkarré, lamm hoppade jag över i år.
Helt plötsligt är man proppmätt. I år känner jag att jag slutade i lagom tid.
Det blir alltid samma dessert, marinerade jordgubbar och glass
De flesta övriga desserter har vi ätit av i sommar, så det blev helt enligt traditionen även i år. För oss är det miljön, stämningen, alla åren på Öland som gör, att det går inte att hoppa över Lammet & Grisen en sommar.
Vilken sommardag vi haft, i eftermiddag var det +36 grader inne i bobilen, trots att det är en välisolerad Kabe, som står med öppna takluckor. Just nu är klockan 20 och det är minst sagt jättevarmt ute. Under dagen har det varit runt 30 grader varmt. Under alla dessa 40 år på Öland, är det få kvällar, som det varit så varmt som det är idag.
Tänk om vi visste hur många hundra gånger vi kört denna vägen?
1974 var första resan till Öland, Niklas var 3 år och Candra var ett år. Vi hade Simca 1100 Special och drog en Opio husvagn. Målet var att komma till Bröderna Samuelssons Camping på Löttorp. På den tiden var det helsidor i Expressen, om ”Livet” på campingen. Vi ville se hur det var och blev fast, i hela 26 år i rad. Vi försökte få med barnen till Norrland och så vidare, ”Då kan ni åka själva”, var svaret. Senare år hade vi största Öggestorp President husvagn. Stor och tung, som inte gick att rubba för hand, ens på plana garageinfarten hemma. På den tiden körde jag långtradare med släp och att backa in den på de mest konstiga platser, var ingen match för mig. Mycket finns dokumenterat under My Story. Under 10- talet år stod vi uppställda på campingen hela sommaren, med otaliga resor varje helg
Favorit i repris, Rastplats Glömminge, Öland
Efter att ha kört drygt 20 mil efter jobbet, är det skönt att stanna på första bästa plats på Öland. Detta är en av de mest underbara rastplatser att stanna på. När vi kommer från söder måste vi köra förbi och vända bilen, för att sedan kunna köra in på rastplatsen.
Ingen trängsel idag på rastplatsen.
Detta är vår favoritruta. Tänk om de har lämnat den tom tills vi kommer. Visst, det var bara att backa in.
Starter.
På Camping Galinée i Frankrike, åt vi detta som starter en kväll i restaurangen, fast då med pocherade ägg. Vi stekte äggen och lade dem på de skurna grönsakerna, samt tärnad bacon till. Helt otroligt makalöst gott och så otroligt enkelt. Vi blev proppmätta med lite ost och kex till.
Bakom oss börjar det skymma över Kalmarsund.
Solen lämnar oss denna dag.
Klockan är nästan 23, snart dax att stänga av tv och sova.
Vår Kabe står här till vänster och bara tv´n lyser upp där inne. Bilden är inte korrigerad, men väldigt svårt att återge allt det som naturen bjuder på. (Jag tog mängder av kort, med olika inställningar, men inget blev riktigt bra)
Solen har gått ett halvt varv och möter oss till en ny dag.
Vi har sovit med öppen taklucka, vaknade efter 7, 5 timma sömn (100 nätter nu, utan mediciner för mig). Klockan är snart tio, vi bara sitter under taket och njuter. En slät kopp kaffe vid åttatiden. Nu är det nog dax att äta frukost. Klockan 17 har vi bokat bord på Lammet & Grisen på Löttorp.
Ps. Birgitta fortsätter att krya på sig och vi är så glada och tacksamma för livet vi har tillsammans, hemma, på jobbet och i husbilen. Kan man må bättre än så här?
Dammsugning av husbilen
Klart jag kan köra dammsugaren, städa, damma, torka golv och så vidare. Sällan har jag behövt göra det. Jag har nästan alltid haft stora projekt ute i trädgården eller på/i huset, eller på jobbet. Vår son beskrev vårt liv så här för sin hustru: ”Kan vi inte ha det som farsan & morsan har det, farsan sköter allt ute och morsan allt inne”? Detta är ju naturligtvis inte sant, jag sköter om en hel del saker inne också, men jag gör allt utejobb.
Nu när Birgitta inte mår bra och är trött av all medicin, självklart tar jag dammsugaren och dammsuger husbilen efter vår Tour in France. Jag känner att jag måste lära mig köra tvättmaskinen och betala räkningar också, vi ser hur snabbt något kan hända, som man inte räknar med.
Jag tror att jag har en hustru som få andra har. Birgitta tvättar mina snickarbyxor, som oftast är tunga av verktyg. Hon plockar ur mejslar, tänger, knivar, knäskydd och tumstock, tvättar byxorna och lägger tillbaka alla saker på sin plats.
Nybäddad qweensbed.
Det är inte enkelt att byta sängkläder i en qweensbed. Nu hjälptes vi åt med att byta. Detta gör jag alltid själv när jag är frisk, sa Birgitta. Nu har sängen fått rena goa lakan och duntäcken igen, efter sommarens påslakanfiltar. Jag formligen älskar denna qweensbed och skulle inte kunna tänka mig något annat. I förra husbilen hade vi långbäddar och jag låg i ”Stutabåset”, det var inte roligt att bara ligga och vinka god natt på kvällarna.
Till helgen ville Birgitta åka till Lammet & Grisen på Öland. Orkar du, så klart att vi åker sa jag. En tradition för oss, en gång om sommaren, sedan mitten av 70- talet.
Dagen innan vi reste till Frankrike, planterade jag våra sommarblommor.
Under alla år, har vi lämnat våra vårblommor och rest på semester i början, mitten av juni månad. Förra året och i år, planterade jag våra sommarblommor, dagen innan vi reste till södern. Så här vackert mötte de oss när vi kom hem, tack vare sonen Niklas och hans son Linus som vattnat dem i sommar, när vi varit borta.
Tre urnor vid entrén hemma och tre gravvårdar fick samma blommor.
Jag kan inte göra några konstnärligt utformade planteringar, utan måste tänka, vilka blommor klarar sommaren bäst, om det blir torka. Därför planterar jag, de enklaste blommorna av alla, Tagetes och Lobelia.
Steppsalvian klarar torra sommardagar när vi är borta.
Jag gillar Steppsalvian, som doftar så till och med jag känner det. Jag fick rådet av vår gode vän, medarbetare och trädgårdsmästare Christer Haak, att plantera dessa. Den är fantastisk på att blomma länge och att klarar torra sommardagar.
Min steniga trädgård
En stor riktigt stor sten, som inte är helt enkelt att plantera runt, då det blir brännande sol mot söder och kallt på norr. All sten som nu ligger synlig, har jag brutit upp på vår tomt.
Hosta håller rent från allt ogräs.
Hosta är också ett tips från Christer. Här gör sig inget ogräs besvär. En halvmeter under ytan idag där Hostan växer, hade vi en björk, som var mer än en meter i diameter vid roten. Sådana träd skall växa i skogen och inte på en villatomt, sju meter från en villa.
Alunrot och Steppsalvia.
Alunrot också den ett tips från Christer. Jag har haft enorma exemplar av den. Denna planterade jag förra året.
Backnejlika, ett rent ogräs.
Denna hittade jag själv, men vilket ogräs. Det sprider sig runt i hela trädgården av sig själv. Jag rensar bort, men det kommer hela tiden nya.
Hundratals av dessa tallplantor har jag dragit upp i sommar.
Granntomten mot väster, hade till för några år sedan, flera stora tallar som nu avverkats. Då nästan försvann alla små tallplantor, från min tomt. I år har det skett en massinvasion igen. Jag har rensat bort hundratals små plantor, sedan vi kom hem från semestern. Idag hittar jag nog inga tänkte jag, när jag gick ut med kameran. Jag behövde bara gå fem meter så var det två styck nya tallplantor.
Min egen skog, en Pinus Zembra.
Det kan nog vara cirka femton år sedan jag planterade denna tall, Pinus Zemra. Jag tycker barren är så härligt lena och luktar så gott.
En grov stam på drygt 15 år.
Jag hajade till när jag kom hem, har den blivit så grov nu? Den måste ha växt ytterligare en massa i sommar.
Min tomtgräns mot norr.
Jag har under ett års tid visat mitt intresse för att få köpa granntomten. Jag har planer och idéer med den. Skogen förstör idag vår trädgård och det har börjat komma upp grova rötter till ytan i gräsmattan.
Granntomten.
Det fanns tre större Aspbuskar, nära tomtgränsen för 24 år sedan, när vi köpte huset. I dag har de växt oss över huvudet och tar all näring från vår trädgård.
I direkt anslutning till vår tomtgräns.
Så här såg det ut på min tomt också, innan jag odlade upp den för hand. Det är tolv- tretton år sedan och jag har fortfarande inte, eldat upp all ved från den skogsavverkningen, trots att vi tänder braskaminen nästan varje kväll vintertid .
Buffé barbecue på Restaurang Sunrice, Eksjö
Vad vill du ha till mat idag? sa Birgitta. Det fixar jag, var mitt svar, nu firar vi att du är hemma igen. Så googlade jag runt lite, bland restauranger i Tranås, en stad som var vår favorit stad varje helg, när vi var unga och jag körde Saab V4. Under de sista 35 åren har vi knappast aldrig varit i Tranås. Vi tycker det är en tråkig stad helt enkelt. Nu är Eksjö vår favoritstad, för nästan alla behov vi har och så blev det även idag. Maten blev riktigt god, när jag valde biff och barbecuesås till andra tallriken. Restaurang Sunrice är en riktigt stor restaurang, med uteveranda och ligger på Norra Storgatan 19. Parkera på torget och gå runt hörnet. Kan rekommenderas.
Någon undrar säkert hur det går med Birgitta. I går kväll var foten lila och blå och stor som foten på en ”ardennerhäst”. Under natten till lördagen har hela svullnaden gått ned och nu är foten bara röd. Så det ”går” framåt för Birgitta.
I eftermiddag hämtade jag Birgitta här vid entrén på baksidan
Jag älskar livet i Bobilen och skulle kunna vara ute mycket mera än vad vi är. Denna helgen blev det tvärtom för oss, istället för att åka bort, åkte vi hem. Det känns så skönt att vara två igen. Jag har knappast inte tagit mig för, någonting om kvällarna. Arbetslusten har inte infunnit sig. Jag köpte lite delikatesser med oss hem, som vi åt på vår altan. Hjälp sa Birgitta, så här mycket har jag inte ätit, en enda gång på hela veckan. Det första Birgitta gjorde hemma, var att starta tvättmaskinen, då måste hon vara frisk nu. Rosfebern i foten är inte läkt ännu, utan medicineringen fortsätter. Klicka här så ser ni hur Rosfeber kan se ut.
Birgitta hälsar till er alla vänner och tackar för alla, Krya på dig hälsningar.
Ett stort tack till den fantastiska vårdpersonalen, i ambulansen, akutmottagning och avdelning Medicin, Höglandssjukhuset Eksjö.
Min familj som känner mig utan och innan, vet att något måste vara fel…
Så här har jag bara, med några få enstaka undantag, på det senare året suttit, när jag kommit hem från jobbet. Nej på med jobbarskorna med stålhätta, grovarbetarbyxor med knäskydd och fleeströja och ut och jobba, med de mest skiftande saker på hus och i trädgård. Something, somewhere went terribly wrong, eller har det blivit rätt kanske? Jag har börjat att inse, att livet är för värdefullt och roligt för att bara arbeta bort.
Jag har varit ensam hemma nu några dagar, vilket knappast hänt mig någonting tidigare, mer än när våra barn kom till välden för mer än 40 år sedan. Fast då körde jag långtrad och sov ibland hela veckor i lastbilen och Birgitta var ensam hemma. Jag fick knappt aldrig leka med grannarnas barn som liten, jag skulle hjälpa till på gården. Våra barn har lärt av Birgitta och mig att arbeta är hälsosamt, idag är de värre än vad jag/vi har varit på att jobba mycket.
Jag skriver detta för att jag haft roligt i livet, absolut inte för att skryta, dock skulle jag vilja varit utan nio år som skogsarbetare, som förstörde mycket i min kropp. Jag är gift med en arbetsnarkoman, så livet har fungerat, utan att klandra varandra.
Säkert undrar många hur det står till med Birgitta. Ni ska veta kära bloggvänner, att jag har hälsat från er alla och sagt, ”Hela Sverige hälsar till dig”. Jag var på Eksjö Lasarett, strax efter klockan sju idag på morgonen och hälsade på henne. Hon såg pigg och glad ut igen. Rosfebern är det stora problemet som kvarstår. Febern är nere efter mängder av antibiotika, genom drop rakt in i blodet. Kanske får hon komma hem till helgen. Vi har sedan länge bokat plats på Göta kanalbåten, men det får vi skjuta upp några veckor. Birgitta hälsar och tackar för alla hälsningar hon fått.
De vänliga ambulans männen rullar ut med Birgitta
Vi har haft en fantastisk semester, sett och upplevt mer än vi någonsin gjort tidigare semestrar. Vi kommer hem utan ett plåster på kroppen, inte en repa på bilen, inte en enda bil har ”tutat” på oss på vägen, vilket fransmännen är jättesnabba att göra, när någon kör ovarsamt.
I mitten av sista veckan mådde jag riktigt illa en kväll, magen snurrade runt och jag visste inte vad jag skulle göra. Ett glas Samarin hjälpte och jag somnade. Vi kom hem i fredags kväll, husbilen fick stå orörd, vi bara satt och svalde resan som vi gjort. Lördag morgon vid sju snåret är jag ute och tvättar bilen. Birgitta ropar att frukosten är klar på altan, vid halv tio- tiden. Varför har du bara dukat till mig? sa jag. Jag mår illa och vill inte se någon mat, sa Birgitta.
Jag tittar in till henne flera gånger under dagen och servar med dryck och Alvedon. På eftermiddagen har hon 40.3 i feber. Idag ser jag hur svag hon är, efter alla försök att kräkas och tempen visar 40. Jag ringer akutmottagningen på Höglandssjukhuset. Du har plats fem i kön och väntetiden är 17 minuter. Jag lägger på och ringer 112. Vilka trevliga och underbara människor det finns, så snäll, så hjälpsam, så tillmötesgående och efter några frågor säger hon, ”Vi kommer om en stund och hjälper er”. Troligtvis en matförgiftning, säger de underbara ambulansmännen. Nu är hon i goda händer.
Vad skönt att vi hann hem, även om husbilen är full av tvätt, även att vi skulle jobbat hela dagen idag söndag. Företaget har haft ett tryck utan like under sista veckorna. Normalt är vi tio personer på kontoret, nu skulle vi varit tre till veckan, nu blir vi bara två. Bara Birgitta blir frisk igen, löser det sig. Jag tror inte att hon sammanlagt, varit hemma från jobbet, mer än tre dagar på 35 år.
Ps. Nu vet jag mera, efter att ha ringt och även hälsat på henne i afton. Det var en infektion i blodet och dessutom Rosfeber i ena foten.
Matts Torebring 
