Matts Torebring

Jag vet att jag alltid kört på högsta växeln, allt sedan jag var ung. Ofta ger jag mig inte tid till att läsa allt om alla, eller läsa alla mejl till slut på jobbet och får höra efter en stund, stod det det också i mejlet. När jag var ung och läste om ett sjukhem på landet, som låg på en stor gård, då läste jag, ”Plats för sju skördetröskor” när det skulle vara sju sjuksköterskor Idag stod det, ”Tomater” på en skylt vid vägen, snabbt som ögat läste jag ”Tomtefar”.

Så kom tidningen Caravan i veckan. Inte har jag tänkt på vem som skriver, men så kände jag igen bilen & bilden. Det är ju vår bil som Anette Fajersson, bloggen Kors & Tvärs, fotade en kall dag i våras.  Känner du igen bilen Birgitta, sa jag. Nej den är väl fotad i Tenhult. Känner du inte igen blommorna på bordet heller, jo nu ser jag, det är ju vår bil, sa Birgitta.

Tack Anette för din artikel om vår Kabe 910 QB. Nästan alla vet att du kör en bil från granlandet, ändå är det riktigt objektivt skrivit. Det har du gjort bra och jag hoppas, att vi Kabevänner tillsammans med mig, får se dig i Kabeklubben efter hand. Nu ska jag i alla fall ha koll på i fortsättningen, vem som skriver artiklarna.

Fritidsmagasinet Caravan nummer fem 2014. Foto Anette Fajersson

Fritidsmagasinet Caravan nummer fem 2014. Foto Anette Fajersson

Läs hela artikeln på sidan 26 till 27 i Fritidsmagasinet Caravan nummer fem 2014. Författare Anette Fajersson

Första raden fullsatt på Södra hamnens ställplats.

Fredag kväll åker vi norr ut, i underbart vackert höstväder. När vi parkerat Bobilen på Södra Hamnens ställplats och skall ansluta elen, öppnar himlen sig och regnet vräker ned. Jag blev så blöt på ett par minuter, att jag fick byta kläder när jag kom in i Bobilen.

Vattenfontän i Södra Hamnen.

Trots att det börjar bli mörkt ute kan man se botten i Vätterns underbara vatten.

Lördag morgon trampar vi iväg på en cykeltur in till sta´n.

Vi vaknar till ett fantastiskt höstväder, som gjort för en cykeltur.

Helt fantastiska cykelvägar in till sta´n.

Vi märker när vi kommer intill torget, så mycket cyklar, Motalaborna använder sina cyklar. Inte alls konstigt, när det finns så här fina cykelvägar.

Han spelade så ”himmelskt” vackert att jag köpte en skiva av musikern.

Jag tog med mig Birgitta in i Gallerian. Vi levererar varor för en halv miljon kronor nu till veckan, (hela 75 pallar) till en av butikerna.  Nu måste du handla något av dem, sa jag och så Birgitta hittade en snygg höstjacka.

Fyra riktigt stora caféer i ett hörn av torget

Nästan fullsatt, flera hundra personer på tre av fiken. Detta fiket var lite lugnare, annorlunda bakverk och ovanligt billigt, drygt hundralappen för denna vrålfika

Tillbaka på ställplatsen.

Vi har fått njuta av en underbar höstdag i Motala. Alltid lika roligt att komma tillbaka hit, till Södra Hamnens Ställplats och alltid möta, ”Men hej på dig Matts”.

Leverans av fem styck påfyllda P 11.

Inte nog med att det är trevligt att vara här. Nu har vi bunkrat upp med billig gasol igen.

Vintercamping 1995 i Lindvallen Sälen.

För några dagar sedan skrev jag om vår första husvagn. Detta var vår sista husvagn, Öggestorp President 630. Dragbil Alfa Romeo 164 V6. Här är vi på väg att lämna Lindvallen i Sälen påsken 1995. En resa hem som jag aldrig glömmer.

På väg ned mot Örebro, sa jag till min kära hustru, ”Blåser det mycket ute, det går så ostadigt”. Jag stannade på första parkeringsplats. Det visade sig att draget lossnat från infästningen i golvet. I bilens bagage var ett stort hål där draget skulle varit infäst. Det fanns bara en sak att göra, koppla från husvagnen, köra hem och hämta firmans fyrhjulsdrivna WW Taro och dra hem husvagnen med.

Jag själv i Pisten Stina i Sälen vintern 1995.

Jag började åka slalom vid fyllda 40 år. Sedan har jag kört de allra brantaste backarna i hela Norden. Jag åkte till Idre för att få åka den allra brantaste av dem alla, Chocken Nordens brantaste backe med 47 % lutning. När jag kom dit hade det varit regnväder veckan innan och nu tio minusgrader. Backen var helt enkelt inte farbar. I Österrike har jag både vandrat i Kitzbühel och kört Hahnenkammrennen, S:t Johan och några till.

I Österrike bodde vi på hotell, i Norge, Åre och Sälen bodde vi i husbil, stuga och husvagn.

Stenbrottet ett par mil utanför Aneby i Askeryds socken.

Någon km från mammas föräldrahem i Sjöamålen, Askeryd, Aneby kommun, har det brutits granit för producering av gravsten. Jag har tidigare sett stenblock som väger flera tio- tals ton. De transporterades bort härifrån på de minsta grusvägar. Stenbrottet låg inte på mammas föräldrahems marker.

Lånad bild från Aneby Kommuns hemsida

Delar av stenbrottet kan se vackert ut idag.

Jag har varit med om att älgar som kommer och springer, lätt ramlar ut för liknande stup och omkommer.

Delar av stenbrottet kan se vackert ut.

Här mellan buskarna har de tyngsta transporter skett.

Branta backar och kullerstenar, gjorde det på gränsen svårt, att komma fram trots att vi har en SUV modell av bil.

Sist vi var här, fanns ett kontor, nu har det rasat ihop.

Allting är så reglerat idag. Ändå tillåts ett kontor att bara rasa ihop och bli liggande kvar så här i naturen.

Överallt är det stora sår i naturen.

Märkligt att man får lämna detta efter sig

Såren i naturen är enorma

Varför tar man inte vara på detta och krossar upp som till exempel dekorsten?

När vi åker hem går solen ned över Assjön.

Så här hittar du till Stenbrottet

Pappa Reinhold ville att deras gravsten skulle komma från stenbrottet i Askeryd, Aneby.

Denna sten kom just från Wallins Granitindustri i Älmhult, som bröt sten i Askeryd.  Jag är tveksam om den verksamheten finns kvar i Älmhult idag. Jag har sökt men hittar inte just gravsten hos det bolaget.

Stalpets Vattenfall

Jag ville få lite frisk luft i lungorna och tog kameran och stativet, med på en liten runda i bygden. Det är redan halvmörkt ute, men min kameralins fångar ändå vyerna. I år har vi inte hunnit med att fika på Stalpet, som jag vet att flera av er bloggvänner har gjort.

Gården Härjestad utanför Aneby

Steniga betesmarker på väg ned mot Stjärneborg och sjön Ralången.

Sjön Ralången

Inte bara sten utan även bördig åkermark.

Malte Lieven Stierngranats gravplats i Stjärneborg

Jag har en bok om denne märklige man Malte Lieven Stierngranat, en man som gjorde vad som föll honom in. Han levde sitt liv på bekostnad, av rika kvinnor som fick finansiera, alla hans omfattande byggnationer. Nu vilar han sin sista vila härinne.

Här till vänster finns ett muséum.

I Stjärneborgs Muséum har jag inte varit inne, det måste jag nog tillstå. Det får vi ta till våren.