Stenbrottet ett par mil utanför Aneby i Askeryds socken.
Någon km från mammas föräldrahem i Sjöamålen, Askeryd, Aneby kommun, har det brutits granit för producering av gravsten. Jag har tidigare sett stenblock som väger flera tio- tals ton. De transporterades bort härifrån på de minsta grusvägar. Stenbrottet låg inte på mammas föräldrahems marker.
Lånad bild från Aneby Kommuns hemsida
Delar av stenbrottet kan se vackert ut idag.
Jag har varit med om att älgar som kommer och springer, lätt ramlar ut för liknande stup och omkommer.
Delar av stenbrottet kan se vackert ut.
Här mellan buskarna har de tyngsta transporter skett.
Branta backar och kullerstenar, gjorde det på gränsen svårt, att komma fram trots att vi har en SUV modell av bil.
Sist vi var här, fanns ett kontor, nu har det rasat ihop.
Allting är så reglerat idag. Ändå tillåts ett kontor att bara rasa ihop och bli liggande kvar så här i naturen.
Överallt är det stora sår i naturen.
Märkligt att man får lämna detta efter sig
Såren i naturen är enorma
Varför tar man inte vara på detta och krossar upp som till exempel dekorsten?
När vi åker hem går solen ned över Assjön.
Så här hittar du till Stenbrottet
Pappa Reinhold ville att deras gravsten skulle komma från stenbrottet i Askeryd, Aneby.
Denna sten kom just från Wallins Granitindustri i Älmhult, som bröt sten i Askeryd. Jag är tveksam om den verksamheten finns kvar i Älmhult idag. Jag har sökt men hittar inte just gravsten hos det bolaget.
Matts Torebring 
Fina bilder från skogen,men inte så välstädat efter det hela!
Ser att din Far hade samma årtal som min Far!
Han gick bort -95 så det är några år sen!
Ha det gott/HöstKram
Jag saknar min pappa Reinhold, han kom alltid förbi och pratade. Jordgubbar och gurkor finns regler för i EU. Naturen kan man skövla utan att inte städa upp efter sig, det är märkligt tycker jag. En bergsprängarkram
Visst är det tråkigt att dom inte rensar upp o tar hand om det rasade huset, o allt annat som lämnas. Någon måste väl ändå rå om det lämnade? :). Ha det gott o kram fr oss.
Jag tycker det är så konstigt att naturen kan skövlas utan att återställas. Gamla hus och bråte, är ju bara att elda upp. En bergsprängarkram
Ja, man undrar vem som har ansvaret……det gäller också hus som får stå utan att någon tar hand om dem. Vem tar hand om det som är kvar?
Kram till Er!
Jag delar till fullo era åsikter. En smålandskram till er.
Granit från Sverige är världsberömd spec den svarta. Finns många vackra stenar på berömda ställen i världen. Undrar om inte FN huset har en svart skönhet i svart granit från Sv. Själv är jag nog ‘granitoholiker’. Otroliga stenhuggar hantverkare vi haft o har fortfarande. Dina föräldrars sten är mycket vacker 🙂
Tidigare har vi nog skeppat granit ut över världen från oss i Sverige. Är det inte så idag, att granit skeppas från Kina till oss? Då tänker jag mer på granit till murar och så vidare. Visst har vi många duktiga stenskulptörer och stenhuggare. Kram till er.
Härlig höst-skog men visst är det trist att man inte städar upp och tar reda på det som blir liggande. Granit är ju vackert.
Kram
Visst kan jag tycka att dammarna på berget var vackra, med inramningen av höstens alla färger. Ändå tycker jag det är så märkligt, att man bara får skövla naturen utan att återställa efter sig. En smålandskram
Industrin lämnar ofta sår efter sig!
Skogsindustrin är ett annat exempel med sanering som följd!
Kram
Vi letar efter sällsynta växter och djurliv i skog och mark och vill oftast bevara detta till varje pris. Ändå får man lämna dessa skrotupplag efter sig, jag förstår det inte. En smålandskram
På den tiden när verksamheten i detta stenbrott var aktiv så talades det säkerligen inte särskilt om återställning och miljöpåverkan. Då gällde det, som de flesta verksamheter, att få mat för dagen och överleva.
Även här i vår närhet, nära Mälaren, går det att finna motsvarande högar med sten och öppna stenbrott.
Snyggt är det definitivt inte.
Ja du har rätt Lars, det är inte speciellt länge sedan det byggdes ett reningsverk i Aneby för kommunens avloppsvatten samt för ett ganska stort slakteri. Allt gick ut i Svartåns vatten vidare ut i Ralången och så vidare. Idag undrar jag hur de tänkte, eller rättare sagt varför tänkte de inte alls? Kram