Matts Torebring

En enda ström av motorcyklar på vägen.

Det har nästan dånat som ett rally under lördagen. Kolla på alla MC filmerna på You Tube så förstår ni varför (Napoleon Route motorcykel). Alla MC förare älskar dessa kurviga vägar.

När jag gick upp till vägen för att fota kom bara några få.

Bloggen med Rolle & Carina, Matrixen, skrattar nog åt mig. Jag hör Rolle säga, ”Detta är ju bara småhojar Matts”. Det kom inga ”Guldvingar” när jag var upp till vägen, Rolle.

Hej då!

Denna ser väl lite större ut Rolle? Säkert 100- tals stora hojar stod parkerade i byn.

Vi cyklade in till byn för att handla.

Butiken stängde när vi kom in till byn. Den stora matmarknaden på torget i Castellane, packade också ihop. Det gör ingenting, vi har en jättebra butik här på campingen.

Hemma vid husbilen har vi läst i våra böcker och njutit av flaggorna

Jag var tvungen att fuska, för att skilja de två, blå, vit & röda flaggorna åt. (Luxemburg & Frankrike). Jag blev osäker när jag såg dem bredvid varandra.

Det är en otrolig växtlighet här.

Grönskan här i Franska Alperna är mycket frodig.

Mycket knoppar bådar gott för er som kommer efter oss

Tänk vad skönt man kan ha en hel lördag, med en liten cykeltur och läsa en bok.

En bukett sommarblommor från Franska Alperna, till er alla vänner som reser med oss!

Vägen upp i bergen

Cykelbanan in till Castellane startar tio meter från vår boplats.

Det är ljuvligt när det finns cykelbanor och gångvägar att cykla på. Vi har bara 1,7 km in till byn.

Vilken vacker cykelväg till byn

Ställplats husbil, kostnad 6,50 €.

När vi är på semester, vill gärna stanna till lite mera. Vi vill fälla ut markisen, fram med bord, stolar, matta och våra cyklar. Därför bor vi oftast på camping i sydeuropa. När vi reser ned och hem, kör vi kanske 100 mil eller mera på en dag, då  vill vi bara stanna och sova när vi är trötta. Då sover vi vid Rasthouse och liknande.

Obegränsat antal hotell utmed Napoleon Route.

Castellane är en liten by likt 100- tals andra utmed vägen.

Ett café som i Sverige hittar vi mycket sällan.

Detta var lättuggat och gott när vi var hemma igen.

Vi vaknar till en ny fantastisk dag.

Vi har tio meter till fina servicehus.

Kolla dina mejl & blogga här under tak & ”ståskrivbord”.

En hel grupp, två ljugarbänkar & bord.

Trots en fin pool, är det inget för mig, jag vill bada i havet och känna mig fri.

Vi bor mitt i bild uppifrån vägen sett.

Infarten från ”stora vägen”.

Reception till vänster i bild.

I utkanten av campingen rinner en mindre flod.

Här kan man paddla kanot.

Här är inga höga vattenflöden.

Alla platser har lummig grönska och skugga.

Gott om pingisbord.

På flera ställen rinner små bäckar genom campingen.

Hyr ett kylfack här om du behöver.

Alla platser har mjukt lummigt gräs.

Nu har vi gått runt hela campingen och är tillbaka i rondellen vid infarten.

Jag vill också ha en sådan här ljugarbänk hemma, jag slutar inte att beundra den.

Bara bilder och och nästan ingen text, för en bild säger mer än tusen ord. Den som inte trivs här, får åka någon annanstans. Jag behöver inte skriva att vi stortrivs. Det förstår ni. Kan en camping bli vackrare än så här. Campingen finns med i ACSI katalogen, men tillämpar inte rabattkortet. Men vad då, det kostar inte mycket mera än de dyrbarare ställplatserna hemma. Pris 29 € per dygn. Campingen har cirka 835 platser. På väldigt, väldigt många står ett ”Mobilhome”.

Vi lämnar vårt slott kl. sju på morgonen och styr söder ut.

Efter ett par timmar stannar vi och äter frukost, på en av de jättemånga rastplatser, som finns utmed vägen. De höll på att ske en incident på morgonen. Jag kör ifatt en liten bil på motorvägen, som kör kanske bara 60 km i timman. Jag går ut i vänsterfilen och en halvmeter över vita linjen. Helt plötsligt skriker Birgitta till. Bilen är på väg in i sidan på vår husbil. Troligtvis talar föraren i telefon. Några cm från en olycka, men allt gick bra.

Helt plötsligt öppnar sig himlen över oss.

Ett makalöst oväder bryter ut och varar några mil. Hela vägbanan flyter.

Nu smalnar vägen av och det blir mötande trafik.

Vägen smalnar av och molnen lättar.

Nu har vi börjat gå ned emot Grasse och Nice.

Vilken natur så vacker.

”Ambrosiabilen” kryper genom viadukten och taket formligen stryker mot viadukten.

Det var flera liknande nålsöga på vägen. Det handlade om cm att komma igenom.

Vi möter mycket långtradare på vägen.

Jag har sett många filmer på You Tube om denna vägen. Varje gång har jag förvånat mig över alla lastbilar som kör här.

Jag trodde vägen var mycket värre än den var.

I början bjöd inte vägen på några utmaningar alls.

Campingplatser och restauranger finns säkert var 500:e meter.

Antalet campingplatser, ”Snacks” och restauranger var nästan oräkneliga utmed vägen.

Krokigt och så vackert.

Vägen är väl motorcyklarnas paradis, men vi såg inte speciellt många.

Naturen är makalöst vacker.

En vägkorsning.

Många små fina vägstycken.

På små korta sträckor gick att komma upp i 90- 100 km i timman.

Tänk om vi möter en tradare med släp eller en buss?

Denna bilden har jag ofta sett på nätet. Idag var det vår tur. Kommer det en buss eller…nej det kom ingen. Om det gjort det hade vi fått backa.

Vilka stenmurar som byggts under åren.

Vägen går runt, runt, upp och ned. Som högst var vi uppe på drygt 1200 meter över havet.

Ser ni vägen till vänster i bild?

Aldrig någonsin har jag kört vår husbil, som har automat låda och att den växlar ned hela sex steg till ettans växel. Det gjorde den idag i de värsta hårnålskurvorna.

Rena rallybanan om jag haft en Alfa Romeo.

Tänk om jag haft kvar min fyrhjulsdrivna Alfa Romeo här, det skulle varit skoj.

Vi har kommit fram utan den minsta skråma.

Idag blev det bara 46 mil körda. Det var ganska lagom sträcka att köra och bara få ta det riktigt lugnt. Inte en skråma, inte en repa, men bara glada att ha kommit fram till ännu en Les Castel Camping.

Återigen den bästa campingen.

Som ni ser, väljer vi så gott som alltid camping, med största omsorg.

Fråga mig inte hur jag kom in på denna platsen, hoppas jag kommer ut.

Blir det regn kan jag få problem att komma ut. Nej det blir inget regn, när Matts Torebring vill ha sol.

Men… det höll på att sluta olyckligt, jag nästan bestämde mig att åka här ifrån… Åtta fria wifizoner, ingen fungerade! Mitt Telia Europa gick inte alls. Uppgiven gick jag och köpte ett dygn för fem €. Vips så var jag ute där jag nu sitter under markistaket och skriver. Nu stannar jag kvar!

Dagens resa.

Jag brukar inte vilja trötta ut er alla blogg- och andra vänner, med så här mycket bilder. Men idag gick det inte att låta bli. Det var roligt att få köra vägen med husbil. Birgitta har tagit de flesta korten när jag körde. Hon gillar inte min kamera.

Camping Le Chateau De L´Eperviere.

I morgon lämnar vi över slottet till nya besökare. Platsen ligger fantastiskt bra till vid resa till sydeuropa. Två dagars lätt körning för oss och bara 175 mil från hemma. Vi har stannat till tre nätter nu, på väg ned mot Verdon. Vi fick inte plats inne på campingen när vi kom, på grund av att campingen till två tredjedelar står under vatten.  Vi fick el och fick parkera utanför bommen. Platsen var så bra med både sol, skugga och en berså i häcken, att vi valde att stanna kvar. För det fick vi 29 € i rabatt och bodde nästan gratis.

Vilken föredömligt ordnad husbilsstation

Bor man som här fem stjärnigt, är allting också toppen. En så rymlig och väl tilltagen plats, för tömning och påfyllnad, får man verkligen leta efter.

Wifi är fritt här, men mycket svagt och svajigt, dessutom bara utanför bar och reception. För att kunna kommunicera med omvärlden, köpte jag idag Telia Vecka Europa. Kostnad 179:-. Bara att skriva ett SMS till 4466 skriva Vecka Europa och skicka. Klart på en sekund! Det är trots det begränsningar i surfmängden, varför jag blir lite kortfattad.

Vår trevliga slottscamping

Vi har gratis wifi utanför baren vid receptioen. Jag gick tidigt dit idag, för att skicka ett mejl, till nästa camping i Verdon. Vi vill inte sitta i sjön en gång till. Efter fyra timmars tröstlöst försök att få iväg ett mejl, fick jag ge upp, trots att sonen och datageniet Niklas, som var på Liseberg, försökte undsätta mig.

Detta har gjort att jag inte haft tid, inte heller kommit ut på nätet och inte kunnat skriva i alla era bloggar. Förlåt! Det är svagt wifi också. I afton kopplade Niklas upp sig, på min dator hemma i Småland. Han såg då att av någon konstig anledning, har den ändrat inställningar, trots att jag inget har inget rört.

Så idylliskt när det inte är översvämmat

Kanske har vattnet sjunkit undan lite idag

Nummer två av de sämsta pizzor jag ätit

Den sämsta pizza jag ätit var i Kroatien. Den åt jag bara lite av. Denna åt jag upp nästan hela, men den var betasalt.

Vi fick erbjudande att flytta in på campingen idag. På grund av dataproblemet, närhet till allt från parkeringen samt en liten berså i häcken bredvid oss, står vi kvar. Kanske flyttar vi in i morgon.

Vilken jättefin parkering vi hittade i går kväll.

Restaurang-, lastbil-, person- & husbilsparkering. Plats Hasselberg N 52 2 11 Ö 9 29 13. (Strax söder om Kassel) Kostnad 1 € för två toalettbesök. Stor bränsletapp, butik & restaurang. Här sov vi gott.

Fikarast efter minst tio försök.

Jag vet inte hur många rastplatser, som vi var inne på för att stanna och fika. Totalt blockerat av tradare över allt i Tyskland. Här kunde vi stanna och fika. I Frankrike var detta problemet borta.

Vi var ju på denna campingen förra året.

Vår GPS ledde oss fram till målet, utan en direkt felkörning. Däremot vägvalet från autobahn in till campingen kunde varit bättre. Femton km på de smalaste bygator, ”kostigar & cykelbana liknande” vägar. Här är det stor fin väg, innan Birgitta fick upp kameran.

Äntligen vår adress

Efter nästan 15 km på byvägar fick vi se vår adress. Nu är det bara någon km kvar.

Nästan som att köra på en cykelbana

Jag var rädd flera gånger att vägen tog slut runt hörnet, men det gick bra till slut.

Den ena byvägen värre än den andra

Hon ställde sig med händerna i kors när vi kom.

Äntligen kör jag upp framför slottet och går in i receptionen. Tjejen lägger båda händerna i kors. Först trodde jag det var fullbokat. Water! sa hon. Här till höger bodde vi förra året. En husvagn kom efter oss, den bilen gjorde en rivstart så gruset sprutade och försvann. Jag försökte däremot på alla sätt beveka henne. Vi fick ström och parkering utanför bommen. Visst har vi läst och sett översvämningarna, men tänkt, det drabbar inte oss.

Vi har fått plats utanför slottet.

Av campingen står nog två tredje delar under vatten eller är blockerat av vattenmassorna. Kanske åker någon i morgon så vi får en plats.

Vi tröstade oss med en bit mat i restaurangen.

Som ni ser gråter vi inte över detta. Vi tar det med jämnmod och hittar säkert lösningar på detta också. Vi var ju tvungna att smaka på maten igen, vi är ju i Bourguignon. Det smakade gott med mat i slottsmiljön.

Här är vi!

Återbesök på en av våra favoritcampingar i Les Castel kedjan.

Solen går ned och lyser på vårt Hagtornsträd.

Jag var på väg att såga ned detta Hagtornstäd i våras. Men det fick leva vidare. Nu blommade det så vackert, i de sista solstålarna, fredag kväll hemma i Aneby. Idag lördag morgon, strax efter klockan sju, lämnade vi hembygden.

På Öresundsbron

Birgitta kör och jag kan fota lite.

På Öresundsbron

Birgitta kör genom Köpenhamn

Nattparkering 15 mil norr om Frankfurt.

Summa summarum denna första resdag: Vi tycker själva att vi tagit det lugnt idag. En timma frukost och fika samt en timma båtresa. Kvar blir drygt 100 mil på tolv timmar. Det har varit ”nästan” lastbilsfritt och inte mycket trafik heller.

Birgitta och jag har kört ungefär hälften var. Det har varit drygt 31 grader som varmast och AC i cockpit, klarar inte av att kyla för fullt. Jag får helt enkelt huvudvärk, när det blir för varmt och solen steker på. Då hoppar Birgitta in och kör. Vi sov också dåligt hemma natten till lördagen, det var för varmt hemma i sovrummet helt enkelt.

Nu har vi bara 75 mil kvar till vårt första franska slott.