
Vi lämnar vår camping i gryningen. (Kvällsfoto)
Vi hade planerat att åka samma väg tillbaka från Lac de Ste-Croix och sedan fortsätta Napoleon Route ned till Grasse. För säkerhets skull, körde vi in de två km in till Casttelane och tankade bilen och tillbaka förbi vår camping. Finns det tappar i ödemarken? Ja det finns, men kan vara ytterst enkla och trånga.

Nu är det vår tur att åka här där alla Mc körde i helgen.
I helgen körde säkert 1000- tals Mc åkare här. Idag bara en handfull.

Fin väg till att börja med.
Birgitta har ett svårt jobb att fota när jag kör, med en kamera som hon tycker är omständlig. Men håll till godo, här kommer en armada av bilder…..

Är det inte tillräckligt smalt?

Solen kastar sitt ljus på bergväggen.

En liten kort tunnel genom berget.

Stora och små berg tornar upp sig.
Mycket stenar har rullat ut på vägen under natten.

Jag är mest rädd för alla utskjutande klippblock.

Mycket få möten i de trånga passagen.

Det kom ingen runt hörnet nu heller.

Ett fascinerande vägbygge i ett berglandskap.

Jag stannade bilen på 1200 meters höjd och fotade lite.

Ett berglandskap.

En kyrka vid vägen i en liten by.

En ”rymlig bygata”.
På en bygata hade det varit omöjligt att mötas på flera hundra meter och inga trafikljus.

Vinden är kall på morgonen utanför bilen.

Det går inte att beskriva naturen längre.

Vi mötte faktiskt en timmerbil med släp, fast inte här.

Bergväg(g)arna är riktigt otäcka.

Vi har nått det första etappmålet på dagen, Lac de Ste-Croix, den turkosa sjön.
Kan vi inte åka ned till sjön? sa min kloka hustru. Jag hade planerat att vända i en rondell och köra tillbaka till Castellane. ”Efter tre varv i rondellen” valde jag att köra ned mot sjön. Nu var det plötsligt fin väg igen. Då åker vi inte tillbaka utan testar ytterligare en väg. Vilket klokt förslag av Birgitta!

Här stannade vi vid sjön och åt frukost.
Nästan hela vägen hit körde bilen på ettan, tvåan och någon gång treans växel

Inte bara vi beundrar det vi ser.

En stor parkering för ”mindre” bilar.

Båt- & Kanotuthyrning & Camping på andra sidan vattnet.

Jag försöker bara beskriva hur vackert det är.

Här kan man paddla kanot eller köra trampbåt.

Vägen ned till kusten är som vilken byväg på landet som helst och inga berg längre.

Vi har kommit fram välbehållna utan en skråma på oss eller bilen.
Vi hade ställt in oss på Les Castels Camping Douce Quiétude, Saint-Raphaél. När vi kom till denna lyxcamping efter 100- tals rondeller, fanns det inga Les Castel flaggor uppe. Vi fick senare veta att campingen var såld till nya ägare. Dessutom var receptionen stängd, från klockan tolv till klockan 15. Vi kom dit klockan tretton. Nej sa vi, då åker vi till Les Castels Camping Domaine De La Bergeri i Saint-Raphaél , hundra nya rondeller bort, men bara 17 km resväg. Här var det inte stängt och vi blev mottagna som hedersgäster. Det kommer bilder senare.

Dagens resväg.