Matts Torebring

De fula franska granarna har fått kottar.

När vi säger att det var inte en kotte där, menar vi att det är folktomt. Nu är det tvärt om här! Vi cyklade först upp på söndagsförmiddagen, för att se om det fanns musslor, som Birgitta älskar, på någon restaurang i byn. Detta var sista gången vi cyklar här och nu. Ganska smala vägar och gator, trafik så det kryllar och fort kör de.

Vi bestämde oss för denna restaurangen, det såg så trevligt ut.

På förmiddagen cyklade vi enkel tur 1,5 km, men på kvällen gick vi.  Här var maten mycket billigare, än på campingens restaurang och mycket godare.

Ögat blir mätt också av den trevliga miljön

Det var inte så många som åt på vår restaurang. Den låg på gränsen till de små gränderna.

Jag sitter bakom galler, men ser ni vad jag äter?

För första gången testar jag på att äta musslor och tycker faktiskt att det var gott. Till dessert blev det Creme Brulee

Varenda liten gränd kryllar av folk som är ute och äter.

Vi hade mycket trevligare på vår restaurang

Genomfaten i byn var avstängd och man satt där också och åt mat.

Ett litet torg bland gränderna i byn.

Ställplatsen mitt i byn var ”fullsatt” redan när vi gick bort.

6 € för 24 timmar inkl. vatten och ström. Vi betalar mer än 6 gånger så mycket, men vad gott vi har det. Det är det värt varenda €.

En märklig blandning runt byn.

Lantbruk intill ett finare villakvarter, (se vallskörden) spannmålsodling på andra sidan vägen och trånga gränder bara ett stenkast bort.

Orienteringstavlan.

Fram emot midnatt, 20 meter från oss.

Sista helgen också på denna helt underbara plats. Idag har vi börjat vår femte och sista semestervecka in France. Vi tycker fransmännen är mycket trevliga och med all säkerhet, kommer vi tillbaka till detta land igen, om möjlighet ges. Egentligen är det väl en enda anledning, 38 st Les Castels Campingar. Nu har vi besökt femton av dem. Bemötandet och fem stjärniga campingar gör dem svårslagna.

Här finns allt som många önskar.

Butiken är ganska begränsad, men det nödvändigaste finns. Litet sortiment med grillkött bara.

Parallellgatan till vår by night.

Om jag någon gång vill åka bort och bara vila, då kommer jag att åka tillbaka hit.

Så här har vi tillbringat kvällarna, ofta till midnatt.

Oftast har vi tillbringat kvällarna fram till nära midnatt. Kvällstemp. 24- +28 grader. Flera morgnar har vi varit ute igen före klockan sex, iförda endast morgonrock. En morgon satt vi kvar i tre timmar, en kopp kaffe, datorn, e-tidningarna, bloggarna och bara njöt.

Här måste alla kunnas trivas.

En av de små eldrivna servicebilarna kom körandes igår. Föraren upptäckte en pappersbit, mindre än ett frimärke. Han hoppade av fordonet och med hjälp av sina naglar, kunde han plocka upp det. Som ni förstår, det finns inte utrymme för minsta lilla skräp här. Så även på toaletterna. Fantastiskt rent! Detta älskar jag! Vilken natur och vilken camping att bo i!

Till och med mobilhomen ligger öppet och luftigt.

Ofta ser vi dessa mobilhome, nästan ta över på campingarna. Här finns ett mindre antal och dessa ligger exemplariskt utplacerade. Här har kanoterna tagit över i stället.

Plats för olika aktiviter.

Det spelar ingen roll när vi kommer, lika mycket kanoter hela tiden. (Slutet på vår gata)

Det går inte låta bli att bara stå och se på detta skådespel. Just här har flera problem att hitta rätt vattenfåra.

Nu har vi ganska nära hem, bara 2070 km. På onsdag nästa vecka börjar hemresan. Då har vi varit (still) här i två hela veckor.

Förmiddagsfika.

När vi cyklade upp till byn, för att handla mat & tårta, var det +36  grader på Apotekets digitala termometer. Vi köpte så mycket mat, att vi fick bråttom hem och bara plats med var sin fruktbakelse i cykelväskorna.

Jo, när vi var undan någon timma, passade någon av er på att bli vår 500 000:e visning på bloggen. Jag kände på mig  detta och skulle fira med tårta. 

Bloggen och en Mac Book fick jag i 60- årspresent av min familj  för snart nio år sedan. I början ville jag dokumentera allt det enorma arbete, som jag lagt ned på vårt hus och trädgård. Ladda upp bilder hade jag problem med i början. De tre första åren hände inte så mycket heller. Sedan kom min tävlingsinstinkt in i bilden, jag ville ju ha flest besökare.

Jag har fått se mig besegrad av flera ”flyttfåglar”, som lämnar Sverige i början på hösten och kan skriva varje dag, om spännande saker. Dessutom naturligtvis av Proffsbloggare som Freedom Travel. Jag har ett företag att vårda också, tillsammans med min familj.

Jag skriver ärligt och uppriktigt. Jag vet att jag trampar kanske någon på tårna ibland. Förlåt!  Allt är inte heller bara gulligt och vackert i vår värld. Då vill jag bekänna färg.

Ge bort en present, som  mottagaren använder, en till två timmar varje dag, i nio år och tänker fortsätta att göra det, är det möjligt? Svar: Ja! Jag är beviset! Stort Tack till min familj!

Hälsningar Matts & Birgitta Torebring

____

Det mest lästa inlägget i år!

Jag ringde våra vänner i Jabobsstad och berättade, att mitt inlägg 2013-05-28,  är det mest lästa inlägget i år och som legat i topp varje år sedan dess. Får jag lägga ut det igen, frågade jag Fredrik försiktigt? Naturligtvis får du det och kanske syns vi på Elmia i höst.

Tack Fredrik & Marianne! Ni är Kamrater & Vänner till oss, som berikar livet i en husbil. Jag vet att ni är med oss varje dag i ur och skur.

Birgitta och våra vänner Fredrik & Marianne från Jakobsstad, på besök hos oss.

När Birgitta och jag satt i vår bobil, under tidig vår i Mariestad, ringde mobilen. Hej det är Fredrik, nu åker vi söder över, men vet inte vart. Ett par gånger under resan har jag spårat upp dem. Så i går kväll ringde Fredrik och talade om att de var i Ullared. Fem hela veckor har gått sedan de lämnade Jakobsstad i Österbotten, Finland. Efter en resa i Tyskland, Slovenien, Kroatien och Italien var de nu på väg hem igen. Är ni hemma på tisdag, så kommer vi och hälsar på, under sen eftermiddag. Nu är det hela två år sedan vi träffades. Vad roligt att träffa ”våra finska kamrater” igen.

Vi gick till samma plats vid stranden på Camping Rubicone, Italien. Så började vi prata, vi gjorde en resa tillsammans i Kroatien, vi har träffats flera gånger på Elmia Husbil och så har våra ”kamrater” varit hos oss tre eller fyra gånger. Jag pratar ofta med Finlands svenskar på telefon, jag gör affärer med flera företag i Österbotten och säger alltid samma sak: Vilka trevliga och lättsamma människor det bor i Österbotten. Jag har varit där på affärsbesök och fick kungligt mottagande. Vi önskar våra kamrater en trevlig resa hem till Jakobsstad.

Följ med på en ny cykeltur upp genom bergen.

När vi söker campingar ser vi mest till kvalité, standard och platsens belägenhet. När vi hittade campingen vi bor på nu, (topp fem i Europa) hade vi ingen aning om, att vi nästan kommit till historiens vagga. Vi såg bara under ett kort ögonblick på vägen hit, en märkligt utformad stor byggnad belägen högt upp i bergen, mitt inne i ödemarken. Sedan började Google arbeta och vi måste ut och cykla! Häng med upp i bergen, 36000 år tillbaka i tiden!

Konstant uppför hela tiden på vägen dit.

Solen var stekhet. Våra fina elcyklar med 24 växlar arbetade på i backarna. Ganska mycket trafik. Vi tog det sakta och mycket försiktigt, att vurpa här i detta stenlandskap, vill ingen av oss göra. När vi kör hem är det bara bromsa som gäller.

En stor parkering för bussar, bilar, husbilar, MC och cyklar.

Vi har kommit fram till Grotte Caverne. Parkeringen är gratis. Jag tror även gratis nattparkering för husbilar.

Vi har kommit till resans mål.

Nu kärvar det till sig när jag skall betala inträde (13 € per person). Visst har jag sett på internet att man kan/ska? beställa biljetter där. Visst är språket ett problem för oss. Jag börjar med bonjour, samt fortsätter på engelska, att jag vill köpa två biljetter. Svar: ”Jag talar franska”. Mitt svar tillbaka: ”Jag talar svenska”. Av miner och ansiktsuttryck förstod jag, att jag inte kunde köpa biljetter. Smått förtretade gick vi ut!

Vi har kommit in.

Naturligtvis blir Matts Torebring minst sagt lite förgrymmad, tar ny sats och går in igen. Då gick det helt plötsligt bra. Vi har talats vid, sa någon. Vi kom in!

Allt är otroligt påkostat.

Detta är vägen fram till entrén. Det känns som, att man här ute bland bara buskarna, byggt ett skydd över grottan, som skall tåla en atombomb. Här finns i olika byggnader, butik, bar, restaurang och lokaler för grupper.

Uppsamlingsplats för uppdelning i grupper för guidning.

Var tionde minut släpps cirka 20- 30 personer in och guidas runt. Alla får hörlurar och får välja språk. Naturligtvis finns det inte svenska. Jag klarar mig ganska bra med engelska.

Här kommer vi ut ur grottan.

Guideningen tar 55 minuter. Det vi har sett här inne, är svårt att beskriva. En miljö som stått stilla i 36000 år om forskarna har rätt. Grottan upptäckes först 1994, se filmen nedan. Här inne finns inristat i väggarna hästar i meterformat, som ser ut som vilken ardennerhäst som helst hemma i Småland. Det finns inristade lejon, renar, hjortar, apor, elefanter, målningar och en massa andra djur. Det finns avtryck av hela människor i väggarna. På marken ligger kranier av djur och stora ben. På flera ställen är väggarna och taken fulla av glimrande ”Istappar”, som formats under årtusenden. Fotoförbud råder, så se alla bilder på nätet.

Upptäckten från december 1994

Det finns en video på nätet från upptäckten av grottan så sent som 1994. Terrängen är nästan ogenomtränglig i bergslandskapet. Man kan verkligen undra över hur de hittade grottan? Detta har också gjort att den fått stå orörd i tusentals år. Människorna har bott och levt här inne i grottan. Se filmen här från upptäckten 1994.

MISSA INTE ATT SE FILMEN & BILDERNA, DETTA ÄR HELT FANTASTISKT!

Orienteringstavla så du inte missar att åka hit. För oss blev nog detta resans absoluta höjdpunkt. Campingen (en av topp 5 i Europa), grottan, berglandskapet, floden, kanoterna och bäst av allt, det härliga bemötandet.

Detta handlar inte bara om en cykeltur, vi hade ”dubbeltur” också!

Vi bestämde oss på morgonen för att cykla till en ny grotta, se ovan.

Efter frukost gav vi oss iväg på cyklarna, för att upptäcka en ny grotta. Jag hade memorerat resvägen från datorn. I första rondellen 300 meter bort, skulle jag ”ta andra avfarten”. Min cykel GPS, bad mig ta första avfarten. Jag blev lite osäker och började läsa på alla vägskyltar….

Jag lade inte märke till, den extremt höga trottoarstenen. Naturligtvis slutade det med att jag körde omkull, rullade runt flera varv nere i diket. Birgitta sa att jag kröp ihop som en boll och bara rullade. (instinktivt kanske för att skydda mig). Det blev att vända hem igen, tvätta och plåstra såren samt byta kläder. Jag är hel, bara lite plåsterlapper här & där, cykeln är hel och inte märke på kameran. (som låg väl skyddad i cykelväskan) Jag som läst 1200 sidor krigsskildringar i sommar, vad är detta, lite blod bara, var min första tanke. Jag lever ju…

Vi går över floden L´Ardéche som alla paddlar i. Här åker de rutschkana.

När jag fått sitta en stund, gav vi oss iväg igen. Då stannade vi, i den andra rondellen. Törs vi, det är helt vansinnigt med trafik. Det var nära att vi vände hem igen. Bara vi kommer över floden, så tar nog byn slut och trafiken minskar, tänkte vi. Vi ledde cyklarna genom den värsta trafiken.

Vi har fyra km kvar när vi kommer fram till en liten by.

Uppförsbackar hela tiden överraskar oss, solen överraskar oss och det är minst sagt stekhett. Jag måste få vatten, sa Birgitta. Jag knackar på i något hem, om jag inte hittar något, lugnade jag henne. Igår fanns det mat & dryck överallt.

Vi måste hitta någonstans att köpa vatten, sa Birgitta.

Jag var hundra meter före och letade. Kom, här finns en restaurang, ropade jag. Men vilken restaurang! La Petite Auberge. Vilken miljö! (Gå in på hemsidan och titta) http://www.lapetiteaubergelabastide.com. Här ligger både Gyllene Uttern i Gränna och Ullinge, Eksjö, i lä. Dessutom så vänligt mottagande. När vi lämnade våra bord, frågade hon om vi ville ha med oss ett reskit.

Vilken Restaurang och vilken miljö, den får första pris för allt.

Åk hit och njut en sommarkväll kära vänner.

Hit skulle jag vilja åka flera gånger.

Fira min 70- årsdag här, nej det är nog för långt bort…

Jag översatte menyn till Havsruda med äppelmos, morot, tomat, minicroissant, samt kanske ett risknyte med något mera i?

Aldrig har det franska köket smakat så gott som idag.

Hela den lilla byn Labastide de Virac, med en kyrka och en Topprestaurang.

Bortvägen 13 km konstant krokig uppförsbacke, hem var det bara att bromsa i stort sett.

När vi kom fram till grottan var den stängd. Vad gjorde det, när vi fick så god mat. När vi kom hem var det +31 grader, under träden där vi bor. Nu ska jag snart bjuda Birgitta på en pizza, för att hon gjorde mig sällskap. Starkt gjort av henne att cykla med, hon har inte min ork och uthållighet.

Dagens cykeltur och orienteringskarta. (Klicka upp bilderna för att läsa)

Vi cyklar inte lång bit förrän vi ser den första grottan

Säkert närmare en mil sydost om oss, kantas vägen av grottor i olika format

Riktigt mycket trafik men alla kör föredömligt.

Inga problem alls att cykla, bara lite nyttotrafik, annars bara turister.

Vi cyklar genom flera små tunnlar .

Första grottan efter bara någon km, men tyvärr var den stängd.

Mycket skuggor och svårt att ta kort.

Inne i en stor grotta

Floden Ardéche som alla paddlar i.

Här var lika mycket folk som på Aneby Marknad.

Först visste vi inte vad det var.

En strid ström av besökare hela tiden.

Jag och flera med mig klättrade ned till vattnet, men inget att rekommendera.

Kanotisternas paradis.

Här finns en grotta i strandlinjen.

Själv letade jag efter träd, grenar, stubbar, ja allt som fanns för att komma upp.

Denna ”Triumfbåge” Le Pont d´Arc, har jag sett i tid och otid, nu hittade vi den.

Campingar, kanotuthyrare, restauranger och hotell står som spön i marken.

Detta såg enkelt och trevligt ut, så vi blev fikasugna när vi vände hemåt igen.

Det kändes som att sitta på en Saloon i klippiga bergen.

Enkelt men charmigt och mycket gäster.

Alla vi ser äter middag/lunch, men inte vi.

De hade ingen meny att dela ut, utan bara gick runt och talade med gästerna. Portionerna var megastora! Två killar beställde en grillad köttbit som de delade på, säkert ett helt kg! Vår baguette var nog också den största vi ätit någonsin.

Den riktigt stora grottan körde vi förbi på vägen hit förra veckan, utan att veta vad det var. Den är megastor och ganska nyligen upptäckt. Vi har inte bestämt oss ännu, för  att cykla dit, Caverne du Pont d´Arc.

Detta är förmodligen den franske konstnärens förebild. Jag har alltid tyckt illa om franska ”rastplats granar”. Verkligheten är inte bättre, konstaterade jag , när vi gick en runda i landskapet. Franska granar ÄR fula.

Däremot hittade vi vackra blommor.

Jag saknar namnet på dem, kanske är de släkt med Gladioler?

Dessa var vackra mot den grå stenmuren.

De flesta blommor blir vackra när solen skiner.

Ställplats för Husbilar nästan mitt i centrum av byn.

+30 grader och stekande sol! Tänk, vad vi har det fint på vår camping. Föredömligt att ställplatsen finns, alla vill inte bo så ombonat som vi.

Här passerade vi för att  vår ”GPS” talade om att resmålet ligger på vänster sida.

Förlåt mig, jag vet att jag blundade för förbudsskyltarna, Förbud mot husbil, Förbud mot husvagn, men ”målet ligger på vänster sida”. (Kontoret kanske)

Det finns gott om offentliga toaletter i Frankrike.

Först var jag förvånad över att dörren gick att öppna. Jag rös sedan för att se insidan. Stora vita kakelplattor (med grafits), men rent och ok. Nöden har ingen lag.

Åter en bild från vår gatas slut.

Detta är ett skådespel att se. Vi satt en kvart och tittade. Gissningsvis 100- 150 kanoter passerade på den korta tiden. Busslass på busslass med kanotister, släpkärror med kanoter i mängder. Här satt de i alla fall i vattnet. Du kan välja mellan att paddla, 18, 24 eller 32 km för att sedan hämtas upp.

Denna bilden också.

Hade jag haft Brownie kvar i livet, visst hade hon följt med mig. Vild av förtjusning!

Fisk & Skaldjursdisken.

Vi gästar Camping L´Ardéchois, Vallon Pont d´Arc. Vi sökte en matbutik! Jag tog fram vår cykel GPS och så började vi gå. Den visade bara 1,3 km, så vi lämnade cyklarna hemma denna gången. Vi kom fram till butiken helt klockrent. Kommunen har bara 2500 invånare enligt internet. Hur kan det då finnas en Supermarket av kolossalformat?

Birgitta hittar gräslök, jordgubbar och färskpotatis.

Birgitta undrade flera gånger, kommer det att finnas gräslök? Visst fanns det tre påsar med fin gräslök. Jordgubbar och färskpotatis fanns det också gott om.

Stor manuell kött- & ostdisk.

Svårt att förstå det stora utbudet av allt i denna lilla by.Vi handlade mat för flera dagar framåt. Ett kg frysta Haricots verts fick utgöra kylklampar i matkassen, när vi traskade hem i den stekheta förmiddagssolen.

Mejerikylarna känns oändligt stora.

Jämfört med kyldiskarna på det flesta campingarna, känns detta megastort.

Först tänkte jag att detta är inget att skriva om. Men så kanske någon annan av er kommer hit och funderar som vi, var kan vi handla mat? Nu vet ni!

Vi bor ett par hundra meter från floden L´Ardéche

Inte enkelt att hålla kontroll på allt innan man reser. I detta fall hittade vi denna plats, Camping Nature Parc L Ardéchois, mer av en slump. Jag hittade den när jag sökte på Europas bästa campingar. Dessutom är det en Les Castels Camping, vilket borgar för kvalité och bästa bemötande.

Den förra campingen var rankad, en pinne efter denna. Vi bestämde oss på stående fot att åka hit. Vi visste att den låg i en ny Nature Parc. Vad vi inte visste var att det var kanotisternas paradis. Vi älskar naturen, så det är vårt paradis också! Egentligen räcker det med att ha en plats som denna, för en semesterresa.

Alla som hyr ut kanoter ligger nog dubbelt så tätt som polkagrisbutikerna i Gränna. Inom bilden finns sex olika uthyrare.

I går när vi gick upp till byn för att handla, (återkommer till detta i morgon) blev jag helt förvånad. Sida vid sida, på båda sidorna av vägen, Kanoter uthyres! Vi talar Nederländska och Engelska stod det på en skylt. Här på campingen kör en buss i skytteltrafik, med kanoter och kanotister. ”Jag tar inga bilder” från nätet, men i denna länk kan ni alla ta del av alla bilder och se mera.

När vi var unga, byggde några av våra vänner egna kanoter i glasfiberarmerad plast. Jag minns att de var minst sagt blytunga. Men roligt hade vi.