Min Birgitta och min lillasyster dricker kaffe och äter goda wienerbröd.
Jag minns så väl när jag satt i Marbäcks skola och fröken Gustavsson frågade oss barn, hur många syskon vi hade. Jag tror hon frågade flera gånger. För en dag kunde jag räcka upp handen och fick förklara, att jag fått en lillasyster. I torsdags kväll, 61,5 år senare, kom min lillasyster och hälsade på oss. Förr träffades vi ofta, när våra föräldrar levde och mina syskon kom hem och hälsade på. Nu när våra föräldrar har gått bort, träffas vi alldeles för sällan.
Vi kunde avnjuta en härlig fredagskväll på vår altan med god grillmat.
Jag förstår nu långt senare, att jag har inte varit någon snäll storebror. Min syster Eira, påminde mig om, otaliga hyss och busstreck, som jag låg bakom. Jag inser nu, alldeles för sent i livet, jag var ingen bra storebror. Själv har jag och min Birgitta varit hembygden trogen. Vi kommer att köra en runda i dag och se alla barndomsminnen. Mina syskon lämnade hembygden för, Örebro, Mölndal och så Eira som inte såg Upp, utan hamnade i Sala.
Matts Torebring 
Trevligt med minnen!
Kram
Ja minst sagt, vad minnen vi har hunnit att gå igenom från barnaåren.
Kram
Ser gott ut det där och trevligt att träffa sina syskon, kanske särskilt när det inte blir så ofta. Och det är nog ganska vanligt att syskon hittar på bus och inte alltid är snälla mot varann… 😉
Jag hade förträngt alla hyss, men min syster hade inte glömt dem. Alltid festligt med Racklettgrill.
Det är väl så att föräldrarna ”håller ihop det hela” Kul ändå att träffas även om det blir sällan.
Kram
Ja detta blev riktigt trevligt på tu man hand, full av minnen från barnaåren.
Kram
Då får vi säga bättre sent än aldrig!
Nu är vi ute o njuter Bobil 🙂
Ha det gott….SommarKram
Visst är det trevligt att träffas. Nu ser vi fram emot nästa träff nästa vecka.
Kram & Må gott