Matts Torebring

Hyundai Tucson 4wd automat 7vx

Jag har köpt ytterligare en Hyundai till en ny säljare, utöver de tio vi redan har, samt ytterligare en Peugeot och en Citroen. Denna var tänkt till Niklas som födelsedagspresent. Han hinner inte fara och titta själv, så jag har förhandlat åt honom, i utbyte mot hans Citroen. Hoppas han hinner provköra i afton.

Min privata Hyundai iX35 är fyra och ett halvt år (2200 mil), men ser ut som denna. Men vad mycket det hänt på de åren. Nu behöver man inte använda startnyckeln för att starta, eller låsa upp, det räcker att den ligger i fickan. Slumrar du till och går över mittlinjen, går bilen tillbaka till sitt rätta körfält. För att öppna bagage luckan räcker att föra foten under där bak så öppnas bagageluckan. Kör du för nära framförvarande bil, tar den hänsyn till hastigheten och bromsar in därefter. Niklas kräver att den är utrustad med Car-play och det finns, men bara på engelska än så länge.

Själv saknar jag automatlåda och fyrhjulsddrift samt den det integrerade multimediasystemet. Det svider att byta när vi kör knappt 500 mil om året. Hoppas Niklas gillar den.

Inbjudan till våra anställda med fru, man eller sambo.

Förberedelse pågår nu för fullt, för den stora 40- årsfesten, på Ullinge Wärdshus. Vi har bjudit in alla anställda, med, fru, man eller sambo, till fest på Ullinge Wärdshus. Ingen skall kunna stanna hemma, för att det är för långt att åka. Bra fyra mil resa, för ett par medarbetare. Ingen har heller bott över natt där, då det är så nära hemma.

Den 15 september 1976 blev Torbjörn Fälldin statsminister. Samma dag, tog jag mod till mig, (med stöd av den nya regeringen), lastade bagaget på bilen fullt med kokosbollar och gav mig ut för att sälja. Det var oseriöst i början. Jag sålde till alla som rörde på sig. Jag sa att det var den nya regeringen och alla köpte. På den tiden gick det att göra så. Gunnar Dafgård, Källby, började med en trehjulig flakmoped och sålde korv på torget. Han blev miljardär. Jag hade hade ju i alla fall en bil. Gunnar lyckades bättre än jag.

Jag började sälja i ett industriområde i Huskvarna. I bagaget fanns 50 lådor med kokosbollar. Efter en timma var de slut. Ett av företagen jag besökte då, har handlat kontinuerligt sedan den dagen, i 40 hela år. Fantastiskt!

Jag märker nu när jag börjar skriva att det skulle kunna bli sida upp och ned. Men mycket kort tillbakablick. Tio år efter starten hade vi växt till att vara en komplett restauranggrossist. Ytterligare tio år senare, var omsättningen närmare 100 miljoner. Vi hade hunnit bygga lokaler för 14 miljoner. Då lämnade jag allt! Lönsamheten saknades!

Påsken 1995 var jag med om en skidolycka i fjällen. Jag kunde sitta hemma, sjukskriven som jag var och förbereda min comeback. Hösten 1995 var jag på bana igen. Några månader senare, kom Niklas in i företaget. Nu var vi en ekonom och en säljare. Sedan dess har vi haft en stadig och positiv utveckling. Vi lämnade restaurang och storhushåll och gick back to basic. Leverera kaffemaskiner och mat & dryck på jobbet till kontor och industri.

Ändå tycker jag ibland, ”Det är knappt Torebrings har börjat än”. Vad blir nästa fas? En sak är säker, Utan min Birgitta och sonen Niklas hade hela resan varit omöjlig. Detta är den längsta resa jag gjort.